Detta är en gammal version av dokumentet!
Kolossalt mycket har redan skrivits om finanskrisen som bröt ut 2007, paniken 2008 och den efterföljande recessionen. En lång rad insiktsfulla analyser av dessa händelser och vad som utlöste dem finns allmänt tillgängliga. Så behövs det verkligen ännu en bok i detta ämne? Antagligen inte. Den här boken fokuserar därför mer på de underliggande omständigheterna som bäddade för en kris och recession än på de näraliggande orsakerna till dessa händelser.
De flesta förklaringarna till varför kriser och lågkonjunkturer uppstår och som tar upp de underliggande orsakerna är långt ifrån upplysande. Det är till exempel en mycket vanlig åsikt att finanskrisen orsakades av girighet. Men att skylla på girighet i det här fallet är som att skylla på tyngdkraften när ett flygplan störtar; tyngdkraften är alltid närvarande men flygplanen störtar inte alltid. De underliggande omständigheterna som vi vill nå kunskap om är inte permanenta som tyngdkraften utan mer specifika, tillfälliga omständigheter som gjorde kraschen troligare att inträffa just då.
Jag tänker därför inte tala så mycket om girighet, vare sig i allmänhet eller hur den har formats under kapitalismen. Om kapitalismen som sådan kommer jag för övrigt heller inte att säga så mycket. Jag tror i och för sig att tyngdkraften kommer att finnas längre än kapitalismen, men den senare har funnits i åtminstone några hundra år. Det är därför svårt att förklara en kris som bröt ut för några år sedan med hänvisning till kapitalismen som sådan [det är inte särskilt upplysande att skylla en kris som utbröt för några år sedan på kapitalismen]. Varför bröt den till exempel inte ut på 1960-talet i stället? Det är inte felaktigt att skylla den senaste krisen på kapitalismen, eller på girighet för den delen. Problemet är helt enkelt att dessa förklaringar är otillräckliga, för de säger inget om det vi faktiskt vill veta.
Titeln ”Den kapitalistiska produktionens misslyckande” syftar alltså inte på kapitalismen i allmänhet utan på specifika, olösliga problem för det kapitalistiska värdeproduktionssystemet sedan 1970-talet. Jag kommer i denna bok hävda att ekonomin inte helt återhämtade sig från recessionerna från mitten av 1970-talet till det tidiga 1980-talet, och jag kommer även att lägga fram en förklaring till varför. Jag kommer att hävda att det ihållande svaga tillståndet hos den kapitalistiska produktionen var en av orsakerna till finanskrisen. Och viktigast av allt: jag kommer att hävda att denna svaghet bäddade för den stora recessionen och ”det nya normaltillståndet”, det vill säga… [s. 2] som vi nu lever under. I ljuset av den kapitalistiska produktionens sårbarhet låg alltså recessionen och dess konsekvenser bara och väntade på att bryta fram.
Liksom mycket mer än börskraschen låg bakom 1930-talsdepressionen och bubblan som föregick den låg mycket mer än finanskrisen och bolånebubblan bakom 2000-talets stora recession och ”nya normaltillstånd”. Som Paul Krugman och Robin Wells (2010) noterade i en uppsats publicerad 15 månader efter att recessionen officiellt hade tagit slut i USA:
har [det] inte skett mycket av en återhämtning. Det grundläggande problemet…