Detta är en gammal version av dokumentet!
Kolossalt mycket har redan skrivits om finanskrisen som bröt ut 2007, paniken 2008 och den efterföljande recessionen. En lång rad insiktsfulla analyser av dessa händelser och vad som utlöste dem finns allmänt tillgängliga. Så behövs det verkligen ännu en bok i detta ämne? Antagligen inte. Den här boken fokuserar därför mer på de underliggande omständigheterna som bäddade för en kris och recession än på de näraliggande orsakerna till dessa händelser.
De flesta förklaringarna till varför kriser och lågkonjunkturer uppstår och som tar upp de underliggande orsakerna är långt ifrån upplysande. Det är till exempel en mycket vanlig åsikt att finanskrisen orsakades av girighet. Men att skylla på girighet i det här fallet är som att skylla på tyngdkraften när ett flygplan störtar; tyngdkraften finns alltid närvarande men flygplanen störtar inte alltid. De underliggande omständigheterna som vi vill nå kunskap om är inte permanenta som tyngdkraften utan mer specifika, tillfälliga omständigheter som gjorde kraschen troligare att inträffa just då.
Jag tänker därför inte tala så mycket om girighet, vare sig i allmänhet eller hur den har formats under kapitalismen. Om kapitalismen som sådan kommer jag heller inte att säga så mycket. Jag tror i och för sig att tyngdkraften kommer att finnas längre än kapitalismen, men den senare har funnits i åtminstone några hundra år. Det är därför svårt att förklara en kris som bröt ut för några år sedan med hänvisning till kapitalismen som sådan [det är inte särskilt upplysande att skylla en kris som utbröt för några år sedan på kapitalismen]. Varför bröt den till exempel inte ut på 1960-talet i stället? Det är inte felaktigt att skylla den senaste krisen på kapitalismen, eller på girighet för den delen. Problemet är helt enkelt att dessa förklaringar är otillräckliga eftersom de inte säger något om det vi faktiskt vill veta.
Titeln ”Den kapitalistiska produktionens misslyckande” syftar alltså inte på kapitalismen i allmänhet utan på specifika, olösliga problem som det kapitalistiska värdeproduktionssystemet har levt med sedan 1970-talet. Jag kommer i denna bok hävda att ekonomin inte helt återhämtade sig från recessionerna från mitten av 1970-talet till det tidiga 1980-talet, och jag kommer även att lägga fram en förklaring till varför den inte gjorde det. Jag kommer att hävda att det ihållande svaga tillståndet hos den kapitalistiska produktionen var en av orsakerna till finanskrisen. Och viktigast av allt: jag kommer att hävda att denna svaghet bäddade för den stora recessionen och ”det nya normaltillståndet”, det vill säga… [s. 2] som vi nu lever under. I ljuset av den kapitalistiska produktionens sårbarhet låg alltså recessionen och dess konsekvenser bara och väntade på att bryta fram.
Liksom mer än börskraschen låg bakom 1930-talsdepressionen och bubblan som föregick den låg mer än finanskrisen och bolånebubblan bakom 2000-talets stora recession och ”nya normaltillstånd”. Som Paul Krugman och Robin Wells (2010) noterade – i en uppsats publicerad 15 månader efter att recessionen officiellt tagit slut i USA –
[har det] inte skett mycket av en återhämtning. Grundproblemet var förtroendet för det finansiella systemet, så varför har inte det återställda förtroendet för bankerna fört med sig en stark återhämtning? Det troliga svaret är att bankerna endast var en del av problemet.
Det finns också anledning att tvivla på att finanskrisen på egen hand – i frånvaron av långsiktiga omständigheter som minskade ekonomins förmåga att motstå chocker – skulle ha orsakat en sådan allvarlig recession. Det faktiska produktions- och inkomstbortfallet och de förlorade jobben är inte de verkliga måtten på den amerikanska ekonomins oförmåga att motstå chocken från finanskrisen. De är i stället vilken nedgång som hade ägt rum om centralbanken inte hade lånat som en galning för att hålla ekonomin på fötter. Under de två första åren efter Lehman Brothers kollaps lånade centralbanken ytterligare 3,9 biljoner dollar, något som ökade den totala skuldsättningen med över än 40 procent. Under dessa två år utgjorde denna ökade skuld 13,5 procent av bruttonationalprodukten på 28,6 biljoner. Men trots denna enorma skuldsättning…