Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Previous revision
Next revision
Previous revision
sv:abstrakt-arbete-och-vaerde-i-marx-system [2018/10/09 09:10]
henriksson [II]
sv:abstrakt-arbete-och-vaerde-i-marx-system [2018/10/12 11:23] (aktuell)
henriksson [III]
Rad 115: Rad 115:
 Från denna ståndpunkt öppnas här en intressant parallell mellan Marx och Hegel. Termen »abstrakt allmän» själv, så som vi känner den, påminner om Hegel som skiljer mellan abstrakt allmän och konkret allmän. Skillnaden mellan dem kan reduceras till det faktum att det konkret allmänna inte utesluter skillnaderna mellan de objekt som inkluderas i denna allmänna aspekt samtidigt som det abstrakt allmänna utesluter dessa skillnader. Från denna ståndpunkt öppnas här en intressant parallell mellan Marx och Hegel. Termen »abstrakt allmän» själv, så som vi känner den, påminner om Hegel som skiljer mellan abstrakt allmän och konkret allmän. Skillnaden mellan dem kan reduceras till det faktum att det konkret allmänna inte utesluter skillnaderna mellan de objekt som inkluderas i denna allmänna aspekt samtidigt som det abstrakt allmänna utesluter dessa skillnader.
  
-För att kunna förstå varför Marx beskriver varuproducenternas likställda arbete som abstrakt allmänt arbete måste vi jämföra processen för likställande av arbetet i ett socialistiskt samfund med processen för likställande av arbetet i varuproduktionen. Vi kommer att lägga märke till följande distinktion. Låt oss anta att något organ jämför de olika arbetsslagen med varandra i ett socialistiskt samfund. Vad sker här? Detta organ tar alla dessa arbetsslag i sin konkret nyttiga form, eftersom det sammanlänkar dem i just denna form, men abstraherar en av deras aspekter och säger att dessa arbetsslag är jämlika sinsemellan under de givna omständigheterna. I det här fallet framstår jämlikheten som karakteristisk för dessa konkreta arbetsslag, som en karakteristik vilken abstraherades från dessa former; men denna allmänna jämlikhetskategori utraderar inte deras konkreta skillnad, vilken manifesterar sig som nyttigt arbete. I varuproduktionen är en jämförelse av detta slag omöjlig eftersom det inte finns något organ som medvetet likställer alla dessa arbetsslag. En spinnares och en vävares arbete kan inte likställas så länge de är konkret nyttiga arbeten. Deras likställande uppkommer blott indirekt genom assimileringen av var och en med den tredje formen av arbete, nämligen »abstrakt allmänt arbete» (jfr //Till kritiken//.). Detta bestämda slag av arbete är ›abstrakt allmänt› (och inte konkret allmänt) just eftersom det inte inkluderar distinktionen mellan de olika konkreta arbetsslagen utan utesluter dessa olikheter: detta arbetsslag bestämmer/​sätter [poses] alla de konkreta arbetsslagen i det att det framträder som deras representant.+För att kunna förstå varför Marx beskriver varuproducenternas likställda arbete som abstrakt allmänt arbete måste vi jämföra processen för likställande av arbetet i ett socialistiskt samfund med processen för likställande av arbetet i varuproduktionen. Vi kommer att lägga märke till följande distinktion. Låt oss anta att något organ jämför de olika arbetsslagen med varandra i ett socialistiskt samfund. Vad sker här? Detta organ tar alla dessa arbetsslag i sin konkret nyttiga form, eftersom det sammanlänkar dem i just denna form, men abstraherar en av deras aspekter och säger att dessa arbetsslag är jämlika sinsemellan under de givna omständigheterna. I det här fallet framstår jämlikheten som karakteristisk för dessa konkreta arbetsslag, som en karakteristik vilken abstraherades från dessa former; men denna allmänna jämlikhetskategori utraderar inte deras konkreta skillnad, vilken manifesterar sig som nyttigt arbete. I varuproduktionen är en jämförelse av detta slag omöjlig eftersom det inte finns något organ som medvetet likställer alla dessa arbetsslag. En spinnares och en vävares arbete kan inte likställas så länge de är konkret nyttiga arbeten. Deras likställande uppkommer blott indirekt genom assimileringen av var och en med den tredje formen av arbete, nämligen »abstrakt allmänt arbete» (jfr //Till kritiken//​). Detta bestämda slag av arbete är ›abstrakt allmänt› (och inte konkret allmänt) just eftersom det inte inkluderar distinktionen mellan de olika konkreta arbetsslagen utan utesluter dessa olikheter: detta arbetsslag bestämmer/​sätter [poses] alla de konkreta arbetsslagen i det att det framträder som deras representant.
  
 Det faktum att Marx i det här fallet syftade på distinktionen mellan det abstrakt allmänna och det konkret allmänna, så som hos Hegel, kan tydligt ses i //​Kapitalets//​ första utgåva där i allmänhet spåren av de hegelska begreppen och den hegelska terminologin framträder långt mer tydligt än i den andra utgåvan. Här är ett stycke som säger: Det faktum att Marx i det här fallet syftade på distinktionen mellan det abstrakt allmänna och det konkret allmänna, så som hos Hegel, kan tydligt ses i //​Kapitalets//​ första utgåva där i allmänhet spåren av de hegelska begreppen och den hegelska terminologin framträder långt mer tydligt än i den andra utgåvan. Här är ett stycke som säger:
Rad 193: Rad 193:
 ====III==== ====III====
  
-Vi har fram till nu talat om abstrakt arbete. Jag skulle nu vilja gå vidare till värdet. Vår uppgift är densamma vad gäller problemet med värdet som det var med abstrakt arbete. Jag försökte visa att vi även måste inkludera den karakteriserande samhälleliga organisationen av arbetet i varuproduktionen i begreppet abstrakt arbete. På samma sätt skulle jag vilja visa att vi nödvändigtvis måste inkludera värdets samhälleliga form i värdebegreppet,​ den samhälleliga form som arbetsprodukterna antar i varuproduktionen. Den uppgift vi har för oss är att introducera ​den samhälleliga formen ​i begreppen abstrakt arbete och värde.+Vi har fram till nu talat om abstrakt arbete. Jag skulle nu vilja gå vidare till värdet. Vår uppgift är densamma vad gäller problemet med värdet som det var med abstrakt arbete. Jag försökte visa att vi även måste inkludera den karakteriserande samhälleliga organisationen av arbetet i varuproduktionen i begreppet abstrakt arbete. På samma sätt skulle jag vilja visa att vi nödvändigtvis måste inkludera värdets samhälleliga form i värdebegreppet,​ den samhälleliga form som arbetsprodukterna antar i varuproduktionen. 
 + 
 +Den uppgift vi har framför ​oss är att introducera ​samhällelig form i begreppen abstrakt arbete och värde.
  
 Hur definieras vanligtvis värde till skillnad från bytesvärde?​ Hur definieras vanligtvis värde till skillnad från bytesvärde?​
Rad 199: Rad 201:
 Om vi tar de mest populära och spridda uppfattningarna kan vi tveklöst säga att värdet ofta förstås som det arbete som nödvändigtvis måste utges för produktionen av en bestämd vara. En bestämd varas bytesvärde förstås som den andra produkt eller penningsumma mot vilken en bestämd vara bytes. Om ett bestämt bord producerades med tre timmars arbete och byts mot tre stolar så säger man vanligen att bordets värde är lika med tre timmars arbete och finner sitt uttryck i en annan produkt som är annorlunda från bordet själv, det vill säga, i de tre stolarna. De tre stolarna representerar bordets bytesvärde. Om vi tar de mest populära och spridda uppfattningarna kan vi tveklöst säga att värdet ofta förstås som det arbete som nödvändigtvis måste utges för produktionen av en bestämd vara. En bestämd varas bytesvärde förstås som den andra produkt eller penningsumma mot vilken en bestämd vara bytes. Om ett bestämt bord producerades med tre timmars arbete och byts mot tre stolar så säger man vanligen att bordets värde är lika med tre timmars arbete och finner sitt uttryck i en annan produkt som är annorlunda från bordet själv, det vill säga, i de tre stolarna. De tre stolarna representerar bordets bytesvärde.
  
-I den här typen av populära definitioner är det vanligtvis oklart huruvida värdet bestäms av arbetet eller om värdet är arbetet självt. Naturligtvis är det från Marx teoris ståndpunkt korrekt att säga att värdet bestäms av arbetet. Men då inställer sig frågan: Vad är detta värde som är bestämt av arbetet? Vi kan vanligtvis inte finna något adekvat svar på den i de populärvetenskapliga förklaringarna. Därmed får läsarna intrycket att en produkts värde inte är något annat än det arbete som måste ​utläggas ​på den i produktionen. Ett förrädiskt intryck av en fullständig identitet mellan arbete och värde skapas. Den här idén är vida spridd i den anti-marxistiska litteraturen. Man skulle kunna säga att majoriteten av de missförstånd och de feltolkningar vi stöter på i den anti-marxistiska litteraturen vilar på det felaktiga antagandet att arbete även är värde för Marx.+I den här typen av populära definitioner är det vanligtvis oklart huruvida värdet bestäms av arbetet eller om värdet är arbetet självt. Naturligtvis är det från Marx teoris ståndpunkt korrekt att säga att värdet bestäms av arbetet. Men då inställer sig frågan: Vad är detta värde som är bestämt av arbetet? Vi kan vanligtvis inte finna något adekvat svar på den i de populärvetenskapliga förklaringarna. Därmed får läsarna intrycket att en produkts värde inte är något annat än det arbete som måste ​utges på den i produktionen. Ett förrädiskt intryck av en fullständig identitet mellan arbete och värde skapas. Den här idén är vida spridd i den anti-marxistiska litteraturen. Man skulle kunna säga att majoriteten av de missförstånd och de feltolkningar vi stöter på i den anti-marxistiska litteraturen vilar på det felaktiga antagandet att arbete även är värde för Marx.
  
-Detta falska intryck uppkommer ständigt ​från en bristande förståelse av terminologin och tankekedjan i Marx verk; till exempel Marx välkända ord att värdet är ›geleat› eller ›kristalliserat› arbete fås vanligen att betyda att arbetet även är värde. Detta missförstånd underblåses av tvetydigheten i det ryska verbet för ›representera›. Värde ›representerar arbete›. Men den ryska översättningen kan läsas som att betyda att värdet är arbetets uttryck eller representation – den enda förståelse som är i konsekvens med Marx teori –, men även att värde ›är› arbete: Den här idén är vida spridd i den kritiska litteratur som riktar sig mot Marx, och är uppenbart felaktig.+Detta falska intryck uppkommer ständigt ​ur en bristande förståelse av terminologin och tankekedjan i Marx verk; till exempel Marx välkända ord att värdet är ›geleat› eller ›kristalliserat› arbete fås vanligen att betyda att arbetet även är värde. Detta missförstånd underblåses av tvetydigheten i det ryska verbet för ›representera›. Värde ›representerar arbete›. Men den ryska översättningen kan läsas som att betyda att värdet är arbetets uttryck eller representation – den enda förståelse som är i konsekvens med Marx teori –, men även att värde ›är› arbete: Den här idén är vida spridd i den kritiska litteratur som riktar sig mot Marx, och är uppenbart felaktig.
  
-De kritiker som tolkar Marx uttalanden att arbetet konstituerar värdets substans som att betyda en fullständig identitet mellan de två begreppen märker inte det faktum att Marx i det här fallet lånade Hegels terminologi. Alla som kan sin hegelska //Logik// och teorin om väsen minns att Hegel använder olika termer när han försöker klargöra förhållandet mellan två objekten som bestämmer och en som bestäms. Han säger först att ett objekt ​framträder som väsen för det andra, sedan definierar han det som grunden för det senare ​objektet, därefter beskriver han det som innehåll till skillnad från form och senare betraktar han samma objekt ​som substans, som orsak och slutligen går han vidare till att betrakta det ömsesidiga förhållandet mellan två objekt. Det är ett intressant faktum att vi i Marx arbete kan hitta hela skalan av uttryck som vi möter hos Hegel nu tillämpade på arbetet. Även arbetet beskrivs som värdets väsen, och som dess grund, dess innehåll, dess substans och dess orsak. Vi måste koppla alla dessa uttryck till de metodologiska principer på vilka Hegels teori baseras, och det blir då klart att Marx tes att arbetet är värdets substans inte på något sätt kan tolkas som att betyda en fullständig identitet mellan de båda.+De kritiker som tolkar Marx uttalanden att arbetet konstituerar värdets substans som att betyda en fullständig identitet mellan de två begreppen märker inte det faktum att Marx i det här fallet lånade Hegels terminologi. Alla som kan sin hegelska //Logik// och teorin om väsen minns att Hegel använder olika termer när han försöker klargöra förhållandet mellan två föremålett som bestämmer och ett som bestäms. Han säger först att ett föremål ​framträder som väsen för det andra, sedan definierar han det som grunden för det senare ​föremålet, därefter beskriver han det som innehåll till skillnad från form och senare betraktar han samma föremål ​som substans, som orsak och slutligen går han vidare till att betrakta det ömsesidiga förhållandet mellan två föremål. Det är ett intressant faktum att vi i Marx arbete kan finna hela skalan av uttryck som vi möter hos Hegelnu tillämpade på arbetet. Även arbetet beskrivs som värdets väsen, och som dess grund, dess innehåll, dess substans och dess orsak. Vi måste koppla alla dessa uttryck till de metodologiska principer på vilka Hegels teori baseras, och det blir då klart att Marx tes att arbetet är värdets substans inte på något sätt kan tolkas som att betyda en fullständig identitet mellan de båda.
  
-I min bok framförde jag denna bestämda tes i kapitlet om värdets form och innehåll [kapitel ​12]. Jag försökte huvudsakligen visa att arbete endast är värdets substans, men ännu inte representerar värde. Med andra ord, när Marx kritiker säger: »I Marx texter är arbetet värdets substans, följaktligen är arbete värde», måste det betonas att arbetet endast är värdets substans, och att för att kunna nå [obtain] värdet i ordets fulla innebörd måste vi lägga till något till arbetet som värdets substans, nämligen värdets samhälleliga form. Först då når vi värdebegreppet i den bemärkelse vi finner i Marx verk.+I min bok framförde jag denna bestämda tes i kapitlet om värdets form och innehåll [kap. 12]. Jag försökte huvudsakligen visa att arbete endast är värdets substans, men ännu inte representerar värde. Med andra ord, när Marx kritiker säger: »I Marx texter är arbetet värdets substans, följaktligen är arbete värde», måste det betonas att arbetet endast är värdets substans, och att för att kunna nå [obtain] värdet i ordets fulla innebörd måste vi lägga till något till arbetet som värdets substans, nämligen värdets samhälleliga form. Först då når vi värdebegreppet i den bemärkelse vi finner i Marx verk.
  
-Vad representerar då värdet som enhet av värdets innehåll eller substans (dvs. arbete) och form? Vad är detta värde till skillnad från bytesvärde för Marx? För att finna ett svar på detta problem måste vi ställa frågan: Hur går Marx från bytesvärde till värde? Varför finner han det nödvändigt att skapa ett nytt och abstraktare värdebegrepp,​ i kombination med det bytesvärde som framträder i verkligheten i bytesakten?+Vad representerar då värdet som enhet av värdets innehåll eller substans (det vill säga arbete) och form? Vad är detta värde till skillnad från bytesvärde för Marx? För att finna ett svar på detta problem måste vi ställa frågan: Hur går Marx från bytesvärde till värde? Varför finner han det nödvändigt att skapa ett nytt och abstraktare värdebegrepp,​ i kombination med det bytesvärde som framträder i verkligheten i bytesakten?
  
-Ni känner troligen till att Marx ännu inte hade gjort någon tydlig distinktion mellan bytesvärde och värde i //Till kritiken// I //Till kritiken// börjar Marx sin tolkning med bytesvärdet och därifrån går han vidare till värdet (som han kallar bytesvärde). Denna övergång är helt oförnimbar,​ smidig och till synes självklar. I //​Kapitalet//​ gör Marx denna övergång på ett helt annorlunda ​sätt och det är mycket intressant att jämföra de två första sidorna i //Till kritiken// med de i //​Kapitalet//​.+Ni känner troligen till att Marx ännu inte hade gjort någon tydlig distinktion mellan bytesvärde och värde i //Till kritiken// I //Till kritiken// börjar Marx sin tolkning med bytesvärdet och därifrån går han vidare till värdet (som han kallar bytesvärde). Denna övergång är helt oförnimbar,​ smidig och till synes självklar. I //​Kapitalet//​ gör Marx denna övergång på ett helt annat sätt och det är mycket intressant att jämföra de två första sidorna i //Till kritiken// med de i //​Kapitalet//​.
  
 De två första sidorna i båda böckerna motsvarar varandra fullständigt;​ i båda börjar framställningen med bruksvärde och går därifrån vidare till bytesvärde. Meningen att bytesvärdet vid första anblick framställer sig som ett kvantitativt förhållande,​ som proportion, återfinns i båda böckerna men därifrån börjar texterna skiljas åt. Medan Marx går oförnimbart från bytesvärde till värde i //Till kritiken// är det motsatta fallet i //​Kapitalet//,​ som om han ämnade dröja sig kvar vid denna punkt då han förutsåg invändningarna från sina motståndare. Efter den meningen som nämndes ovan kommenterar Marx: De två första sidorna i båda böckerna motsvarar varandra fullständigt;​ i båda börjar framställningen med bruksvärde och går därifrån vidare till bytesvärde. Meningen att bytesvärdet vid första anblick framställer sig som ett kvantitativt förhållande,​ som proportion, återfinns i båda böckerna men därifrån börjar texterna skiljas åt. Medan Marx går oförnimbart från bytesvärde till värde i //Till kritiken// är det motsatta fallet i //​Kapitalet//,​ som om han ämnade dröja sig kvar vid denna punkt då han förutsåg invändningarna från sina motståndare. Efter den meningen som nämndes ovan kommenterar Marx:
Rad 215: Rad 217:
 >​Bytesvärdet förefaller därför som något tillfälligt och helt och hållet relativt, ett inre, immanent bytesvärde (valeur intrinsèque) hos varan, alltså som en contradictio in adjecto.((//​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 32.)) >​Bytesvärdet förefaller därför som något tillfälligt och helt och hållet relativt, ett inre, immanent bytesvärde (valeur intrinsèque) hos varan, alltså som en contradictio in adjecto.((//​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 32.))
  
-Vi skall nu betrakta saken närmare. Som vi kan se hade Marx en motståndare i åtanke som ville bevisa att ingenting existerar utöver relativa värden, att värdebegreppet i den politiska ekonomin var ytterst ​överflödigt. Vem var denna motståndare till vilken Marx refererade?+Vi skall nu betrakta saken närmare. Som vi kan se hade Marx en motståndare i åtanke som ville bevisa att ingenting existerar utöver relativa värden, att värdebegreppet i den politiska ekonomin var helt överflödigt. Vem var denna motståndare till vilken Marx refererade?
  
-Jag vill helst inte förbinda mig så precist, men jag antar att denna motståndare var Bailey, som försökte visa att värdebegreppet i allmänhet är onödigt i den politiska ekonomin och att vi ska begränsa oss till att observera och undersöka de bestämda proportioner i vilka de olika varorna utbyts. Bailey gjorde stor succé med sin ytliga men slagfärdiga kritik av Ricardo och försökte undergräva grunderna för arbetsvärdeteorin. Han vidhöll att vi inte kan tala om ett bords värde utan att vi endast kan säga att ett bord byts mot tre stolar vid ett tillfälle, två pund kaffe vid ett annat etc. Bordets värdestorlek är rent relativ och varierar i de olika fallen. Från detta drog Bailey den slutsats som fick honom att förneka värdebegreppet när värdebegreppet avviker från en bestämd produkts relativa värde i en given bytesakt. Låt oss föreställa oss följande fall: ett bords värde är lika med tre stolar. Efter ett år byts det mot sex stolar. Vi tror att vi kan säga att även om bordets bytesvärde har ändrats så har dess värde förblivit oförändrat,​ endast stolarnas värde har fallit till hälften av deras tidigare värde. Bailey finner det antagande meningslöst. Om stolarnas utbytesförhållande gentemot bordet har ändrats så har bordets utbytesförhållande gentemot stolarna ändrats, och bordets värde består endast i detta.+Jag vill helst inte förbinda mig så precist, men jag antar att denna motståndare var Bailey, som försökte visa att värdebegreppet i allmänhet är onödigt i den politiska ekonomin och att vi ska begränsa oss till att observera och undersöka de bestämda proportioner i vilka de olika varorna utbyts. Bailey gjorde stor succé med sin ytliga men slagfärdiga kritik av Ricardo och försökte undergräva grunderna för arbetsvärdeteorin. Han vidhöll att vi inte kan tala om ett bords värde utan att vi endast kan säga att ett bord byts mot tre stolar vid ett tillfälle, två pund kaffe vid ett annat et cetera. Bordets värdestorlek är rent relativ och varierar i de olika fallen. Från detta drog Bailey den slutsats som fick honom att förneka värdebegreppet när värdebegreppet avviker från en bestämd produkts relativa värde i en given bytesakt. Låt oss föreställa oss följande fall: ett bords värde är lika med tre stolar. Efter ett år byts det mot sex stolar. Vi tror att vi kan säga att även om bordets bytesvärde har ändrats så har dess värde förblivit oförändrat,​ endast stolarnas värde har fallit till hälften av deras tidigare värde. Bailey finner det antagande meningslöst. Om stolarnas utbytesförhållande gentemot bordet har ändrats så har bordets utbytesförhållande gentemot stolarna ändrats, och bordets värde består endast i detta.
  
 För att kunna tillbakavisa Baileys teori tog Marx det för nödvändigt att utveckla tesen att vi inte kan förstå bytesvärdet om det inte kan spåras tillbaka till en bakomliggande värdeenhet. Det första avsnittet i //​Kapitalets//​ första kapitel ägnas åt att etablera grunden för denna idé, att göra övergången från bytesvärde till värde och från värde till den enhet som ligger bakom det, till arbetet. Det andra avsnittet är en vidareutveckling av det första, i det att det blott förklarar arbetsbegreppet mer i detalj. Vi kan säga att Marx gör övergången från den olikhet [diversity] som iakttas i bytesvärdesfären till den bakomliggande enheten bakom alla bytesvärden,​ det vill säga till värdet (och i slutänden till arbetet). Här framställer Marx det felaktiga i Baileys uppfattning om möjligheten till att hålla vår undersökning kvar i bytesvärdesfären. I det tredje avsnittet gör Marx resan tillbaka och förklarar hur en bestämd produkts värdeenhet uttrycks i dess olika bytesvärden. För att kunna tillbakavisa Baileys teori tog Marx det för nödvändigt att utveckla tesen att vi inte kan förstå bytesvärdet om det inte kan spåras tillbaka till en bakomliggande värdeenhet. Det första avsnittet i //​Kapitalets//​ första kapitel ägnas åt att etablera grunden för denna idé, att göra övergången från bytesvärde till värde och från värde till den enhet som ligger bakom det, till arbetet. Det andra avsnittet är en vidareutveckling av det första, i det att det blott förklarar arbetsbegreppet mer i detalj. Vi kan säga att Marx gör övergången från den olikhet [diversity] som iakttas i bytesvärdesfären till den bakomliggande enheten bakom alla bytesvärden,​ det vill säga till värdet (och i slutänden till arbetet). Här framställer Marx det felaktiga i Baileys uppfattning om möjligheten till att hålla vår undersökning kvar i bytesvärdesfären. I det tredje avsnittet gör Marx resan tillbaka och förklarar hur en bestämd produkts värdeenhet uttrycks i dess olika bytesvärden.
Rad 223: Rad 225:
 Tidigare hade Marx gått från olikhet till enhet, nu går han från enhet till olikhet. Tidigare tillbakavisade han Baileys teori, nu kompletterar han Ricardos teori, i vilken övergången från värde till bytesvärde fattades. För att kunna tillbakavisa Baileys teori var Marx tvungen att vidareutveckla Ricardos teori. Tidigare hade Marx gått från olikhet till enhet, nu går han från enhet till olikhet. Tidigare tillbakavisade han Baileys teori, nu kompletterar han Ricardos teori, i vilken övergången från värde till bytesvärde fattades. För att kunna tillbakavisa Baileys teori var Marx tvungen att vidareutveckla Ricardos teori.
  
-I själva verket gjordes Baileys intention att bevisa att inget värde existerar förutom bytesvärde enklare genom Ricardos ensidighet, ​vilken ​inte kunde visa varför värdet framträder i en bestämd värdeform. Marx stod därför inför två uppgifter: 1. att bevisa att vi måste upptäcka värdet bakom bytesvärdet,​ och 2. att bevisa att värdet nödvändigtvis leder till olika framträdelseformer,​ till bytesvärde. Under denna föreläsning skulle jag vilja ägna mig åt blott den förra uppgiften då det är min angelägenhet att klargöra värdebegreppet. En fullständig förklaring av bytesvärde- och penningbegreppet skulle föra mig långt utöver mitt tema.+I själva verket gjordes Baileys intention att bevisa att inget värde existerar förutom bytesvärde enklare genom Ricardos ensidighet, ​som inte kunde visa varför värdet framträder i en bestämd värdeform. Marx stod därför inför två uppgifter: 1. att bevisa att vi måste upptäcka värdet bakom bytesvärdet,​ och 2. att bevisa att värdet nödvändigtvis leder till olika framträdelseformer,​ till bytesvärde. Under denna föreläsning skulle jag vilja ägna mig åt blott den förra uppgiften då det är min angelägenhet att klargöra värdebegreppet. En fullständig förklaring av bytesvärde- och penningbegreppet skulle föra mig långt utöver mitt tema.
  
-Hur gör då Marx övergången från bytesvärde till värde? Marxkritiker och -kommentatorer antar vanligtvis att hans huvudsakliga argument består i den välkända jämförelsen mellan järn och vete på den tredje sidan i //​Kapitalets//​ första bok.((A.a., s. 33.)) När man likställer järn och vete, drar Marx slutsatsen, ​så föreligger något gemensamt för båda i lika kvantitet, de två tingen måste vara lika ett tredje och detta tredje ting är deras värde. Detta anses vanligtvis utgöra Marx centrala argument och de kritiska ​slagen ​från hans motståndare riktas vanligtvis mot denna argumentation. Det finns inte något verk fientligt mot Marx som inte gör någon hänvisning till Marx försök att bevisa värdebegreppets nödvändighet genom en rent abstrakt analys. Men de förbiser fullständigt följande faktum: det stycke som behandlar jämförelsen mellan vete och järn är inte något ​mer än en slutsats som följer på det föregående stycket, vilket vanligtvis ignoreras inte bara av kritikerna utan även av Marxkommentatorerna. Det föregående stycket lyder:+Hur gör då Marx övergången från bytesvärde till värde? Marxkritiker och -kommentatorer antar vanligtvis att hans huvudsakliga argument består i den välkända jämförelsen mellan järn och vete på den tredje sidan i //​Kapitalets//​ första bok.((A.a., s. 33.)) Marx drar slutsaten att när man likställer järn och vete så föreligger något gemensamt för båda i lika kvantitet, de två tingen måste vara lika ett tredje och detta tredje ting är deras värde. Detta anses vanligtvis utgöra Marx centrala argument och de kritiska ​angreppen ​från hans motståndare riktas vanligtvis mot denna argumentation. Det finns inte något verk fientligt mot Marx som inte gör någon hänvisning till Marx försök att bevisa värdebegreppets nödvändighet genom en rent abstrakt analys. Men de förbiser fullständigt följande faktum: det stycke som behandlar jämförelsen mellan vete och järn är inte något ​annat än en slutsats som följer på det föregående stycket, vilket vanligtvis ignoreras inte bara av kritikerna utan även av Marxkommentatorerna. Det föregående stycket lyder:
  
 >En enskild vara, ett quarter vete t.ex. utbyts i de mest olika proportioner mot andra artiklar. Likväl förblir dess bytesvärde oförändrat,​ då det uttrycks i x läderfett, y siden, z guld osv. Den måste alltså ha ett från dessa uttryckssätt urskiljbart innehåll.((//​Das Kapital. Band I//, a.a., s. 18. Vår översättning. Jfr //​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 32.)) >En enskild vara, ett quarter vete t.ex. utbyts i de mest olika proportioner mot andra artiklar. Likväl förblir dess bytesvärde oförändrat,​ då det uttrycks i x läderfett, y siden, z guld osv. Den måste alltså ha ett från dessa uttryckssätt urskiljbart innehåll.((//​Das Kapital. Band I//, a.a., s. 18. Vår översättning. Jfr //​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 32.))
Rad 239: Rad 241:
 Det andra antagandet består i följande: vi antar att utbytet av ett quarter vete mot en vara vilken som helst styrs av en känd lagmässighet,​ och lagmässigheten i dessa utbytesakter föreligger på grund av deras beroende av produktionsprocessen. Vi måste förkasta uppfattningen att detta quarter vete kan utbytas mot en slumpmässig kvantitet järn, kaffe etc. Vi kan inte dela antagandet att utbytets proportioner bestäms varje gång i utbytesakten själv och således har en fullständigt tillfällig karaktär. Vi vidhåller att alla dessa möjligheter för utbytet av en bestämd vara med en annan styrs av en bestämd lagmässighet vilken grundas i produktionsprocessen. I det här fallet antar hela Marx argumentation följande form; han säger: Det andra antagandet består i följande: vi antar att utbytet av ett quarter vete mot en vara vilken som helst styrs av en känd lagmässighet,​ och lagmässigheten i dessa utbytesakter föreligger på grund av deras beroende av produktionsprocessen. Vi måste förkasta uppfattningen att detta quarter vete kan utbytas mot en slumpmässig kvantitet järn, kaffe etc. Vi kan inte dela antagandet att utbytets proportioner bestäms varje gång i utbytesakten själv och således har en fullständigt tillfällig karaktär. Vi vidhåller att alla dessa möjligheter för utbytet av en bestämd vara med en annan styrs av en bestämd lagmässighet vilken grundas i produktionsprocessen. I det här fallet antar hela Marx argumentation följande form; han säger:
  
-Låt oss inte ta ett tillfälligt utbyte mellan två varor, vete och järn, utan utbytet i den form i vilken det faktiskt sker i varuproduktionen,​ och vi kommer ​så att se att varje objekt ​kan likställas allmänt med alla andra objekt; med andra ord kan vi observera ett oändligt antal utbytesproportioner mellan en given produkt och alla andra. Men utbytesproportionerna är inte tillfälliga,​ de är regelbundna,​ och deras lagmässighet bestäms av orsaker som grundas i produktionsprocessen.+Låt oss inte ta ett tillfälligt utbyte mellan två varor, vete och järn, utan utbytet i den form i vilken det faktiskt sker i varuproduktionen,​ och vi kommer ​då att se att varje föremål ​kan likställas allmänt med alla andra föremål; med andra ord kan vi observera ett oändligt antal utbytesproportioner mellan en given produkt och alla andra. Men utbytesproportionerna är inte tillfälliga,​ de är regelbundna,​ och deras lagmässighet bestäms av orsaker som grundas i produktionsprocessen.
  
-Vi kommer således till slutsatsen att oberoende av det faktum att värdet på en quarter vete uttrycks ena gången i två pund kaffe, andra gången tre stolar ​etc så förblir värdet på ett quarter vete ett och samma i alla de olika fallen. Om vi skulle anta att ett quarter vete har olika värde i vart och ett av det oändliga antalet utbytesproportioner – och Baileys antagande resulterar i detta – så skulle vi erkänna att det råder fullständigt kaos i prisbildningsfenomenet,​ i det sublima fenomenet med produktutbyte genom och med hjälp av vilket en allmän ömsesidig relation mellan alla arbetsformer bildas.+Vi kommer således till slutsatsen att oberoende av det faktum att värdet på en quarter vete uttrycks ena gången i två pund kaffe, andra gången tre stolar ​et cetera ​så förblir värdet på ett quarter vete ett och samma i alla de olika fallen. Om vi skulle anta att ett quarter vete har olika värde i vart och ett av det oändliga antalet utbytesproportioner – och Baileys antagande resulterar i detta – så skulle vi erkänna att det råder fullständigt kaos i prisbildningsfenomenet,​ i det sublima fenomenet med produktutbyte genom och med hjälp av vilket en allmän ömsesidig relation mellan alla arbetsformer bildas.
  
 Vi kan dra vissa slutsatser från den tankekedja som leder Marx från bytesvärde till värde. Jag kom till en slutsats tidigare när jag hänvisade till det faktum att Marx tar varuproduktionen med sitt allmänna likställande av alla produkter till utgångspunkt för sin undersökning,​ ett likställande som är intimt sammankopplat med produktionsprocessens förlopp. Marx startar inte utifrån ett konstlat exempel med ett slumpmässigt jämförande av två varor och inte heller från en rent logisk analys av alla de karakteristika de må ha gemensamt utan från den verkliga formen för utbyte av produkter som är karakteristisk för varuproduktionen. Vår andra slutsats kokar ner till detta: när Marx jämför vete med järn så finner han i båda något ›gemensamt› och i denna ›gemensamma› faktor känner han igen produkternas värde. I den populariserade litteraturen kan man inte finna något tydligt svar på frågan om vad det är för ›gemensam› faktor i de utbytbara produkterna som Marx refererar till. Ibland ses det helt riktigt som värde, ibland identifieras det emellertid med arbete. Om vi vänder oss till Marx hittar vi ett tydligt svar på frågan på den fjärde sidan i //​Kapitalet//:​ Vi kan dra vissa slutsatser från den tankekedja som leder Marx från bytesvärde till värde. Jag kom till en slutsats tidigare när jag hänvisade till det faktum att Marx tar varuproduktionen med sitt allmänna likställande av alla produkter till utgångspunkt för sin undersökning,​ ett likställande som är intimt sammankopplat med produktionsprocessens förlopp. Marx startar inte utifrån ett konstlat exempel med ett slumpmässigt jämförande av två varor och inte heller från en rent logisk analys av alla de karakteristika de må ha gemensamt utan från den verkliga formen för utbyte av produkter som är karakteristisk för varuproduktionen. Vår andra slutsats kokar ner till detta: när Marx jämför vete med järn så finner han i båda något ›gemensamt› och i denna ›gemensamma› faktor känner han igen produkternas värde. I den populariserade litteraturen kan man inte finna något tydligt svar på frågan om vad det är för ›gemensam› faktor i de utbytbara produkterna som Marx refererar till. Ibland ses det helt riktigt som värde, ibland identifieras det emellertid med arbete. Om vi vänder oss till Marx hittar vi ett tydligt svar på frågan på den fjärde sidan i //​Kapitalet//:​
Rad 249: Rad 251:
 Marx går därför inte direkt från bytesvärde till arbete. Från bytesvärdet går han till värdebegreppet och först genom vidare analys från värdebegreppet till arbetet. Strikt sett finns det tre steg i argumentationskedjan i det att den löper från bytesvärde till värde och från värde till arbete. Den slutsats jag skulle vilja dra från detta kokar ner till det faktum som vi diskuterade tidigare – att värdebegreppet måste skiljas distinkt från arbetsbegreppet,​ ävensom det finns en tendens i i synnerhet populariserade tolkningar att förklara dem som identiska. Marx går därför inte direkt från bytesvärde till arbete. Från bytesvärdet går han till värdebegreppet och först genom vidare analys från värdebegreppet till arbetet. Strikt sett finns det tre steg i argumentationskedjan i det att den löper från bytesvärde till värde och från värde till arbete. Den slutsats jag skulle vilja dra från detta kokar ner till det faktum som vi diskuterade tidigare – att värdebegreppet måste skiljas distinkt från arbetsbegreppet,​ ävensom det finns en tendens i i synnerhet populariserade tolkningar att förklara dem som identiska.
  
-Men, vad är då detta värde som vi har nått genom att abstrahera från de konkreta utbytesproportionerna och i vilket vårt quarter vete likställs med andra produkter? Även om vi nu abstraherar från dessa konkreta produkter, mot vilka vårt quarter vete utbytes, abstraherar vi icke desto mindre inte från den samhälleliga värdeform som vårt quarter vete har, det vill säga, vi menar att vårt quarter vete har förmågan att utbytas i en bestämd proportion mot varje annan produkt som existerar i vårt bestämda ​samhälle. Vidare anser vi att produktens förmåga att utbytas utgör dess karakteristiska kännetecken,​ vilket är underordnat bestämda lagar och som i synnerhet är intimt sammankopplat med villkoren för tillverkningen av en specifik produkt. Med andra ord bildar begreppet samhälleligt arbete nödvändigt för dess produktion självt vårt begrepp om vetets värde. Begreppet samhälleligt arbete vilket antar ›materiell form›, formen för en produkts bestämda egenskap, är också inkluderat tillsammans med ›värdeinnehållet› och ›värdeformen›. Jag skulle vilja anföra ett citat för att visa att Marx skiljer värdet från arbetet som värdets innehåll:+Men, vad är då detta värde som vi har nått genom att abstrahera från de konkreta utbytesproportionerna och i vilket vårt quarter vete likställs med andra produkter? Även om vi nu abstraherar från dessa konkreta produkter, mot vilka vårt quarter vete utbytes, abstraherar vi icke desto mindre inte från den samhälleliga värdeform som vårt quarter vete har, det vill säga, vi menar att vårt quarter vete har förmågan att utbytas i en bestämd proportion mot varje annan produkt som existerar i vårt givna samhälle. Vidare anser vi att produktens förmåga att utbytas utgör dess karakteristiska kännetecken,​ vilket är underordnat bestämda lagar och som i synnerhet är intimt sammankopplat med villkoren för tillverkningen av en specifik produkt. Med andra ord bildar begreppet samhälleligt arbete nödvändigt för dess produktion självt vårt begrepp om vetets värde. Begreppet samhälleligt arbete vilket antar ›materiell form›, formen för en produkts bestämda egenskap, är också inkluderat tillsammans med ›värdeinnehållet› och ›värdeformen›. Jag skulle vilja anföra ett citat för att visa att Marx skiljer värdet från arbetet som värdets innehåll:
  
 >​Arbetsprodukten är i alla samhälleliga tillstånd bruksföremål,​ men endast en historiskt bestämd utvecklingsepok,​ som uttrycker det för produktionen av ett bruksföremål förbrukade arbetet såsom dess objektiva, konkreta egenskap, dvs. såsom dess värde, förvandlar arbetsprodukten till en vara.((A.a.,​ s. 54.)) >​Arbetsprodukten är i alla samhälleliga tillstånd bruksföremål,​ men endast en historiskt bestämd utvecklingsepok,​ som uttrycker det för produktionen av ett bruksföremål förbrukade arbetet såsom dess objektiva, konkreta egenskap, dvs. såsom dess värde, förvandlar arbetsprodukten till en vara.((A.a.,​ s. 54.))
  
-Värdets innehåll (dvs. arbetet) och den samhälleliga värdeformen är således även inkluderade i värdebegreppet. Vad är då denna ›värdeform› vilken som skild från bytesvärdet utgör en del av värdebegreppet självt? Jag skulle vilja föra fram en väldigt tydlig definition av värdeformen från den första utgåvan av //​Kapitalet//:​+Värdets innehåll (det vill säga arbetet) och den samhälleliga värdeformen är således även inkluderade i värdebegreppet. Vad är då denna ›värdeform› vilken som skild från bytesvärdet utgör en del av värdebegreppet självt? Jag skulle vilja föra fram en väldigt tydlig definition av värdeformen från den första utgåvan av //​Kapitalet//:​
  
 >Varans //​samhälleliga form//, //​värdeform//​ och //​utbytbarhetens form// är alltså en och samma sak.((//​Supplement//,​ a.a., s. 61f.)) >Varans //​samhälleliga form//, //​värdeform//​ och //​utbytbarhetens form// är alltså en och samma sak.((//​Supplement//,​ a.a., s. 61f.))
Rad 263: Rad 265:
 Frågan hänger inte direkt samman med vårt tema och jag kommer därför inte att ägna mer tid åt det. Jag vill blott anmärka att denna uppdelning av produktens samhälleliga form i värdeform och bytesvärde behandlas utförligt i min bok. Jag var tvungen att introducera karakteristiken för arbetsproduktens samhälleliga form i värdebegreppet självt och därigenom påvisa det otillåtliga i att identifiera värdebegreppet med arbetsbegreppet,​ ett identifierande som vanligtvis görs i de populärvetenskapliga tolkningarna av Marx teori. Med andra ord: Jag var tvungen att påvisa att värdet inte enbart uppkommer ur värdesubstansen (dvs. arbetet) utan även från ›värdeformen›,​ och för att kunna introducera värdeformen i värdebegreppet självt var jag tvungen att skilja den från bytesvärdet,​ vilket Marx betraktar separat från värdet. Jag var tvungen att dela upp produktens samhälleliga form i två delar: i en samhällelig form som ännu inte hade antagit konkret framträdelse och i den form som redan har antagit en konkret och oberoende karaktär. Frågan hänger inte direkt samman med vårt tema och jag kommer därför inte att ägna mer tid åt det. Jag vill blott anmärka att denna uppdelning av produktens samhälleliga form i värdeform och bytesvärde behandlas utförligt i min bok. Jag var tvungen att introducera karakteristiken för arbetsproduktens samhälleliga form i värdebegreppet självt och därigenom påvisa det otillåtliga i att identifiera värdebegreppet med arbetsbegreppet,​ ett identifierande som vanligtvis görs i de populärvetenskapliga tolkningarna av Marx teori. Med andra ord: Jag var tvungen att påvisa att värdet inte enbart uppkommer ur värdesubstansen (dvs. arbetet) utan även från ›värdeformen›,​ och för att kunna introducera värdeformen i värdebegreppet självt var jag tvungen att skilja den från bytesvärdet,​ vilket Marx betraktar separat från värdet. Jag var tvungen att dela upp produktens samhälleliga form i två delar: i en samhällelig form som ännu inte hade antagit konkret framträdelse och i den form som redan har antagit en konkret och oberoende karaktär.
  
-När nu distinktionen mellan värdeform och bytesvärde har klargjorts skulle jag vilja vända mig mot värdebegreppet och utveckla förhållandet mellan dess olika aspekter: mellan värdets innehåll eller substans och dess form. Vilket förhållande föreligger mellan arbetet och värdets samhälleliga form, vilken vi har behandlat? Det allmänna svaret på frågan lyder: värdeformen är den adekvata och exakta uttrycksformen för vad som innesluts i värdet (det vill säga arbete). +När nu distinktionen mellan värdeform och bytesvärde har klargjorts skulle jag vilja vända mig till värdebegreppet och utveckla förhållandet mellan dess olika aspekter: mellan värdets innehåll eller substans och dess form. Vilket förhållande föreligger mellan arbetet och värdets samhälleliga form, vilken vi har behandlat? Det allmänna svaret på frågan lyder: värdeformen är den adekvata och exakta uttrycksformen för vad som innesluts i värdet (det vill säga arbete).
- +
-För att kunna förklara denna idé måste vi återkomma till ett tidigare exempel: ett bord utbyttes mot tre stolar. Vi säger att denna utbytesprocess är underställd en viss bestämd regelbundenhet och beror på utvecklingen för och skiftningarna i arbetets produktivitet. Men bytesvärdet är en samhällelig form för produkten som inte blott uttrycker skiftningarna i arbetet utan även döljer och fördunklar just dessa förändringar. Den fördunklar dem av den enkla anledningen att bytesvärdet är förhållandet mellan två varor, mellan bordet och stolarna, och därför ger skiftningarna i utbytesproportionerna mellan dessa två artiklar oss inte någon information om huruvida det arbete som är utlagt på att tillverka bordet i själva verket har förändrats. Om bordet kan utbytas mot sex stolar efter att en viss tid har förflutit så har bordets bytesvärde förändrats samtidigt som bordets värde själv eventuellt inte har förändrats ett dugg. För att kunna undersöka huruvida den process genom vilken förändringarna i produktens samhälleliga form beror på den kvantitet arbete som utlagts i tillverkningen av den, i dess rena form, var Marx tvungen att separera detta fenomen så som det föreligger //i två delar//. Han var tvungen att klyva det och säga att vi måste studera de orsaker som bestämmer bordets värde och de som bestämmer stolarnas värde separat, och att ett och samma utbytesfenomen (det faktum att bordet nu kan utbytas mot sex stolar istället för tre) kan orsakas antingen av orsaker hemmahörande hos stolen eller orsaker som stammar från stolarnas produktionsvillkor. För att kunna undersöka verkan hos var och en av dessa orsakskedjor separat var Marx tvungen att splittra upp den faktiska förändringen i bordets bytesvärde i två delar och anta att dessa förändringar orsakas uteslutande av orsaker som verkar på bordets sida, dvs. genom en förändring i produktiviteten hos det arbete som är nödvändigt för produktionen av bordet. Med andra ord var han tvungen att anta att alla de övriga varor mot vilka vårt bort utbyts behåller sitt ursprungliga värde. Endast från detta antagande följer förändringen i bordets värde på förändringen i kvantiteten arbete som är nödvändig för dess produktion, och arbetets samhälleliga form visar sig vara ett mer precist och adekvat uttryck för värdets innehåll eller dess substans (det vill säga den kvantitet arbete som utgivits i produktionsprocessen).+
  
-Bestämningen av värde som enhet av innehåll (det vill säga arbete) och värdets samhälleliga form för med sig följande fördelar. Vi kan bryta med den spridda identifieringen av värde med arbete på en gång och därigenom bestämma förhållandet mellan värdebegreppet ​och arbetsbegreppet mer korrektÅ andra sidan kan vi även bestämma ​förhållandet mellan ​värde ​och bytesvärde mer korrekt. Tidigarenär värdet betraktades som blott arbete ​och ännu inte hade antagit några mer precisa samhälleliga karakteristika identifierades detta värde å ena sidan med arbete och å den andra skiljdes ​det från bytesvärdet av en avgrund. Ekonomerna såg ofta endast arbetet ​detta värdebegrepp och kunde inte göra övergången från detta begrepp till bytesvärdebegreppetNu, när vi betraktar värdet som enhet av innehåll och form så sammankopplar vi värdet genom dess innehåll med dess föregående begrepp, med arbetet; å andra sidan sammankopplar vi emellertid värdebegreppet genom värdeformen med det efterföljande begreppet, med bytesvärde. När vi vidhåller att värde inte är allmänt arbete utan arbete som har antagit ​produktens ​utbytbarhets ​form så måste vi själva verket göra övergången från värdet till bytesvärdetDärmed är värdebegreppet oskiljbart kopplat till å ena sidan arbetsbegreppet ​och å den andra till bytesvärdebegreppet. Men den oskiljbara kopplingen mellan alla dessa begrepp får inte göra att vi identifierar dem med varandra. Vi betraktar ​värde som samhälleligt arbete som har antagit formen ​av en »föremålsliggjord» egenskap ​hos arbetsprodukten, ​eller som produktens egenskap ​att kunna utbytas mot vilken annan produkt ​som helst så måtto ​som produktens egenskap beror av kvantiteten ​samhälleligt nödvändigt ​arbete för dess produktion.+För att kunna förklara denna tanke måste vi återkomma till ett tidigare exempel: ett bord utbyttes mot tre stolar. Vi säger att denna utbytesprocess är underställd ​en viss bestämd regelbundenhet ​och beror på utvecklingen för och skiftningarna i arbetets produktivitetMen bytesvärdet är en samhällelig form för produkten som inte blott uttrycker skiftningarna i arbetet utan även döljer och fördunklar just dessa förändringar. Den fördunklar dem av den enkla anledningen att bytesvärdet är förhållandet mellan ​två varor, mellan bordet ​och stolarna, och därför ger skiftningarna i utbytesproportionerna mellan dessa två artiklar oss inte någon information om huruvida ​det arbete som är utlagt på att tillverka bordet ​själva verket har förändratsOm bordet kan utbytas mot sex stolar efter att en viss tid har förflutit ​så har bordets ​bytesvärde ​förändrats samtidigt som bordets ​värde ​själv eventuellt ​inte har förändrats ett dugg. För att kunna undersöka huruvida den process genom vilken förändringarna i produktens ​samhälleliga ​form beror på den kvantitet arbete som utlagts i tillverkningen av den, i dess rena form, var Marx tvungen att separera detta fenomen ​så som det föreligger //två delar//Han var tvungen att klyva det och säga att vi måste studera de orsaker som bestämmer bordets ​värde ​och de som bestämmer stolarnas värde separat, och att ett och samma utbytesfenomen (det faktum att bordet nu kan utbytas mot sex stolar istället för tre) kan orsakas antingen ​av orsaker hemmahörande ​hos stolen ​eller orsaker ​som stammar från stolarnas produktionsvillkor. För att kunna undersöka verkan hos var och en av dessa orsakskedjor separat var Marx tvungen att splittra upp den faktiska förändringen i bordets bytesvärde i två delar och anta att dessa förändringar orsakas uteslutande av orsaker ​som verkar på bordets sida, det vill säga genom en förändring ​produktiviteten hos det arbete ​som är nödvändigt för produktionen ​av bordet. Med andra ord var han tvungen att anta att alla de övriga varor mot vilka vårt bort utbyts behåller sitt ursprungliga värde. Endast från detta antagande följer förändringen i bordets värde på förändringen i kvantiteten arbete ​som är nödvändig ​för dess produktion, och arbetets samhälleliga form visar sig vara ett mer precist och adekvat uttryck för värdets innehåll eller dess substans (det vill säga den kvantitet arbete som utgivits i produktionsprocessen).
  
-Avslutningsvis skulle jag vilja peka på att möjligheten att dela produktens ​samhälleliga form i två delar (värdeformen ​och bytesvärdet -- det förra hör till värdebegreppet ​medan bytesvärdet ​blott är värdets framträdelseform) gör oss möjligtvis uppmärksammade på ett analogt förfaringssätt ​Hegels skrifterÄven om Marx inte någonstans hänvisar ​till en koppling mellan sitt begrepp ​och Hegels filosofi kan man finna en grundläggande likhet mellan uppdelningen av den samhälleliga formen hos Marx och Hegels teori om ›formens fördubbling›Jag skulle vilja citera några rader från den så kallade ›mindre Logiken› ​av Hegel:+Bestämningen av värde som enhet av innehåll (det vill säga arbete) och värdets ​samhälleliga form för med sig följande fördelar. Vi kan bryta med den spridda identifieringen av värde med arbete på en gång och därigenom bestämma förhållandet mellan värdebegreppet och arbetsbegreppet mer korrekt. Å andra sidan kan vi även bestämma förhållandet mellan värde och bytesvärde mer korrekt. Tidigare, när värdet betraktades som blott arbete och ännu inte hade antagit några mer precisa samhälleliga karakteristika identifierades detta värde å ena sidan med arbete och å den andra skiljdes ​det från bytesvärdet av en avgrund. Ekonomerna såg ofta endast arbetet i detta värdebegrepp och kunde inte göra övergången från detta begrepp ​till bytesvärdebegreppet. Nu, när vi betraktar värdet som enhet av innehåll och form så sammankopplar vi värdet genom dess innehåll med dess föregående begrepp, arbetet; å andra sidan sammankopplar vi emellertid ​värdebegreppet ​genom värdeformen med det efterföljande begreppet, ​bytesvärdet. När vi vidhåller att värde inte är allmänt arbete utan arbete som har antagit produktens utbytbarhets form så måste vi själva verket göra övergången från värdet till bytesvärdetDärmed är värdebegreppet oskiljbart kopplat ​till å ena sidan arbetsbegreppet ​och å den andra till bytesvärdebegreppetMen den oskiljbara kopplingen mellan alla dessa begrepp får inte göra att vi identifierar dem med varandra. Vi betraktar värde som samhälleligt arbete som har antagit formen av en »föremålsliggjord» egenskap hos arbetsprodukten,​ eller som produktens egenskap att kunna utbytas mot vilken annan produkt som helst i så måtto som produktens egenskap beror av kvantiteten samhälleligt nödvändigt arbete för dess produktion.
  
->!!Vad gäller motsättningen mellan ​form och innehåll är det väsentligt att hålla fast vid att innehållet inte är formlöst, utan precis som formen själv har //den//, så som något yttre för den. Det är den förhandenvarande fördubblingen ​av formen, som ena gången i sig själv reflekterar innehållet,​ som andra gången i sig reflekterar innehållets yttre likgiltiga existens!!.((Jfr G. W. F. Hegel, //Werke in zwanzig Bänden. Bd 8//, Frankfurt/​Main 1970, s. 264ff, § 133.))+Avslutningsvis skulle jag vilja peka på att möjligheten att dela produktens samhälleliga ​form i två delar (värdeformen ​och bytesvärdet -- det förra hör till värdebegreppet medan bytesvärdet blott är värdets framträdelseform) eventuellt gör oss uppmärksamma på ett analogt förfaringssätt ​Hegels skrifter. Även om Marx inte någonstans hänvisar till en koppling mellan sitt begrepp och Hegels filosofi kan man finna en grundläggande likhet mellan uppdelningen av den samhälleliga formen hos Marx och Hegels teori om ›formens fördubbling›Jag skulle vilja citera några rader från den så kallade ›mindre Logiken› ​av Hegel [›Enzyklopädie›]:​
  
-<!![ Bei dem Gegensatz von Form und Inhalt ist wesentlich festzuhalten,​ daß der Inhalt nicht formlos ist, sondern eben sowohl die Form in ihm selbst hat, als sie ihm ein Äußerliches ist. Es ist die Verdoppelung der Form vorhanden, die das eine mal als in sich reflektiert den Inhalt, das andere mal als in sich reflektiert die äußerliche dem Inhalt gleichgültige Existenz ​ist.. - vglG.W.F. Hegel, //Werke in zwanzig Bänden. Bd 8//, Frankfurt/​Main 1970, s. 264ff, § 133]!!+>!!Vad gäller motsättningen mellan form och innehåll är det väsentligt att hålla fast vid att innehållet inte är formlöst, utan har just formen i den själv, liksom som något yttre för den. Det är den förhandenvarande fördubblingen av formen, som ena gången i sig själv reflekterar innehållet,​ som andra gången i sig reflekterar innehållets yttre likgiltiga existens!!.((Jfr G. W. F. Hegel, //Werke in zwanzig Bänden. Bd 8//, Frankfurt/​Main 1970, s. 264ff, § 133: »Bei dem Gegensatz von Form und Inhalt ist wesentlich festzuhalten,​ daß der Inhalt nicht formlos ist, sondern eben sowohl die Form in ihm selbst hat, als sie ihm ein Äußerliches ist. Es ist die Verdoppelung der Form vorhanden, die das eine mal als in sich reflektiert den Inhalt, das andere mal als in sich reflektiert die äußerliche dem Inhalt gleichgültige Existenz ​ist»Ö.a.))
  
 Jag menar att den distinktion Marx gör mellan värdeformen,​ som är inbegripen i värdet självt, och bytesvärdet,​ som representerar något »yttre», »obestämt» i förhållande till värde har en likhet med den dubblering av form som vi finner hos Hegel. Jag menar att den distinktion Marx gör mellan värdeformen,​ som är inbegripen i värdet självt, och bytesvärdet,​ som representerar något »yttre», »obestämt» i förhållande till värde har en likhet med den dubblering av form som vi finner hos Hegel.
  
-Jag kommer nu till den sista delen av min föreläsning,​ vilken behandlar frågan om värdets innehåll eller substans. Alla marxister håller med om att arbetet utgör värdets innehåll, men problemet ligger i att bestämma vilket slags arbete vi talar om. Den tidigare delen av föreläsningen bör ha övertygat oss om den uppsjö olika begrepp som kan döljas bakom ordet ›arbete›. Vilket slags arbete konstituerar ​så värdets innehåll? De flesta läsare har tagit mig för att mena att jag med värdets innehåll förstår arbetet i sin materiella tekniska form. Jag medger att denna tolkning kan rättfärdigas eftersom liknande formuleringar kan återfås i min bok //​›Studier i Marx värdeteori›//. Men jag måste icke desto mindre påminna om att man i min bok, i kapitlet om värdets form och innehåll, kan finna inte en utan tre formuleringar som torde visa att jag med värdets innehåll inte menar arbete som studeras uteslutande från sin materiella tekniska aspekt. Där skrev jag:+Jag kommer nu till den sista delen av min föreläsning,​ vilken behandlar frågan om värdets innehåll eller substans. Alla marxister håller med om att arbetet utgör värdets innehåll, men problemet ligger i att bestämma vilket slags arbete vi talar om. Den tidigare delen av föreläsningen bör ha övertygat oss om den uppsjö olika begrepp som kan döljas bakom ordet ›arbete›. Vilket slags arbete konstituerar ​då värdets innehåll? De flesta läsare har tagit mig för att mena att jag med värdets innehåll förstår arbetet i sin materiella tekniska form. Jag medger att denna tolkning kan rättfärdigas eftersom liknande formuleringar kan återfås i !!mina essäer om Marx värdeteori ​[rysk titel? PH]!!. Men jag måste icke desto mindre påminna om att man i min bok, i kapitlet om värdets form och innehåll, kan finna inte en utan tre formuleringar som torde visa att jag med värdets innehåll inte menar arbete som studeras uteslutande från sin materiella tekniska aspekt. Där skrev jag:
  
 >Arbetet som värdets substans ses inte av Marx som en bestämd kvantitet arbete utan som något »oberoende och absolut», som något ackumulerat i produkten och materiellt objektiverat. Detta arbete undersöks med utgångspunkt i den samhälleliga arbetsdelningsprocessen mellan de enskilda produktionsbranscherna och betraktas som del av det totala samhälleliga arbetet i förhållande till den senare, som del av helheten.((Det ställe där denna passage ska ha förekommit tycks vara utesluten ur den tyska utgåvan och kan inte spåras i den engelska utgåvan. Ö.a.)) >Arbetet som värdets substans ses inte av Marx som en bestämd kvantitet arbete utan som något »oberoende och absolut», som något ackumulerat i produkten och materiellt objektiverat. Detta arbete undersöks med utgångspunkt i den samhälleliga arbetsdelningsprocessen mellan de enskilda produktionsbranscherna och betraktas som del av det totala samhälleliga arbetet i förhållande till den senare, som del av helheten.((Det ställe där denna passage ska ha förekommit tycks vara utesluten ur den tyska utgåvan och kan inte spåras i den engelska utgåvan. Ö.a.))
Rad 285: Rad 285:
 >​Betraktad från sin kvantitativa aspekt betecknar förhållandet mellan arbetet som »värdesubstans» och »värdeform» förhållandet mellan arbetsdelningsprocessen och dess specifika samhälleliga och utbytesform.((Se föregående not. Ö.a.)) >​Betraktad från sin kvantitativa aspekt betecknar förhållandet mellan arbetet som »värdesubstans» och »värdeform» förhållandet mellan arbetsdelningsprocessen och dess specifika samhälleliga och utbytesform.((Se föregående not. Ö.a.))
  
-Dessa referenser torde rättfärdiga min slutsats att jag inte tog värdets innehåll för att innebära arbetet betraktat uteslutande från materiell teknisk sida. Snarare är min förståelse snarlik begreppet samhälleligt likställt och delat arbete som diskuterats tidigare. Men det begreppet, vilket återfinns på många ställen i boken, förklarades inte tillräckligt och var i behov av viktiga korrigeringar. I den här föreläsningen har jag dragit en skarp linje mellan samhälleligt likställt arbete i allmänhet (vilket inte enbart förekommer i varuproduktionen utan även i till exempel socialismen) och abstrakt-allmänt arbete som är likställt i den specifika form som är gäller för varuproduktionen. Låt oss nu ställa frågan: förstår Marx värdets innehåll som samhälleligt likställt arbete i allmänhet eller abstrakt allmänt arbete? Med andra ord, när vi refererar till arbetet som värdets innehåll, inbegriper vi i arbetsbegreppet alla de karakteristika som vi inkorporerade ovan i begreppet abstrakt arbete eller betraktar vi arbetet i bemärkelsen samhälleligt likställt arbete som inte inkorporerar dessa karakteristika vilka betecknar den samhälleliga arbetsorganisationen i varuproduktionen?​ Sammanfaller arbetsbegreppet som värdets innehåll med begreppet abstrakt arbete vilket konstituerar värdet, eller är det förra begreppet vidare än så? Vid första anblicken kan man finna argument till stöd för båda tolkningarna av ›värdets innehåll› i Marx texter. Å ena sidan kan man finna argument som till synes innebär att vi med arbetet som värdets innehåll ska förstå något mer begränsat än abstrakt arbete, det vill säga, arbete utan alla de samhälleliga karakteristika som hör till det i varuproduktionen.+Dessa referenser torde rättfärdiga min slutsats att jag inte tog värdets innehåll för att innebära arbetet betraktat uteslutande från materiell teknisk sida. Snarare är min förståelse snarlik begreppet samhälleligt likställt och delat arbete som diskuterats tidigare. Men det begreppet, vilket återfinns på många ställen i boken, förklarades inte tillräckligt och var i behov av viktiga korrigeringar. I den här föreläsningen har jag dragit en skarp linje mellan samhälleligt likställt arbete i allmänhet (vilket inte enbart förekommer i varuproduktionen utan även i till exempel socialismen) och abstrakt-allmänt arbete som är likställt i den specifika form som är gäller för varuproduktionen. Låt oss nu ställa frågan: förstår Marx värdets innehåll som samhälleligt likställt arbete i allmänhet eller abstrakt allmänt arbete? Med andra ord, när vi refererar till arbetet som värdets innehåll, inbegriper vi i arbetsbegreppet alla de karakteristika som vi inkorporerade ovan i begreppet abstrakt arbeteeller betraktar vi arbetet i bemärkelsen samhälleligt likställt arbete som inte inkorporerar dessa karakteristika vilka betecknar den samhälleliga arbetsorganisationen i varuproduktionen?​ Sammanfaller arbetsbegreppet som värdets innehåll med begreppet abstrakt arbete vilket konstituerar värdet, eller är det förra begreppet vidare än så? Vid första anblicken kan man finna argument till stöd för båda tolkningarna av ›värdets innehåll› i Marx texter. Å ena sidan kan man finna argument som till synes innebär att vi med arbetet som värdets innehåll ska förstå något mer begränsat än abstrakt arbete, det vill säga, arbete utan alla de samhälleliga karakteristika som hör till det i varuproduktionen.
  
-Vilka argument finner vi till stöd för denna lösning på problemet? Marx menade ofta med värdets innehåll något som inte blot kan anta samhällelig varuform utan även en annan samhällelig form. Innehåll förstått som något som har förmågan att anta olika samhälleliga former. Det är just den här förmågan som skiljer ut samhälleligt likställt arbete men inte abstrakt arbete, ​dvs. arbete som redan har antagit en bestämd samhällelig form. Samhälleligt likställt arbete kan anta formen av arbete som organiserats i varuproduktion och formen av arbete som organiseras i till exempel en socialistisk ekonomi. Med andra ord betraktar vi i det här fallet samhälleligt likställt arbete i sin abstrakta form och bortser från de modifieringar som sker med innehållet självt (det vill säga arbetet) av den ena eller andra av dess former. Förekommer detta begrepp för värdets innehåll i den här bemärkelsen i Marx verk? Vi kan nu besvara den frågan jakande. Tänk till exempel på den passage där Marx skriver att »bytesvärde är ett viss samhälleligt sätt att uttrycka det arbete som använts på ett föremål».((//​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 71.)) Arbetet betraktas här tydligt som ett abstrakt innehåll, vilket ​kan anta antingen den ena samhälleliga formen ​eller den andra. När Marx skriver i sitt berömda brev till Kugelmann den 11 juli 1868((Föreligger i utdrag i a.a., s. 738ff. Ö.a.)) att den samhälleliga arbetsdelningen ​manifesteras ​i varuproduktionen i värdeformen så betraktar han återigen samhälleligt delat arbete som innehåll, vilket kan anta den ena eller andra samhälleliga formen. I det andra stycket i avsnittet om varufetischismen förklarar Marx direkt att vi kan finna »värdebestämningarnas innehåll»((A.a.,​ s. 62.)) inte enbart i varuproduktionen utan även i till exempel en patriarkal familj eller ett medeltida gods. Här ser vi hur arbetet representerar ett innehåll som kan anta olika samhälleliga former.+Vilka argument finner vi till stöd för denna lösning på problemet? Marx menade ofta med värdets innehåll något som inte blot kan anta samhällelig varuform utan även en annan samhällelig form. Innehåll förstått som något som har förmågan att anta olika samhälleliga former. Det är just den här förmågan som skiljer ut samhälleligt likställt arbete men inte abstrakt arbete, ​det vill säga arbete som redan har antagit en bestämd samhällelig form. Samhälleligt likställt arbete kan anta formen av arbete som organiserats i varuproduktion och formen av arbete som organiseras i till exempel en socialistisk ekonomi. Med andra ord betraktar vi i det här fallet samhälleligt likställt arbete i sin abstrakta form och bortser från de modifieringar som sker med innehållet självt (det vill säga arbetet) av den ena eller andra av dess former. Förekommer detta begrepp för värdets innehåll i den här bemärkelsen i Marx verk? Vi kan nu besvara den frågan jakande. Tänk till exempel på den passage där Marx skriver att »bytesvärde är ett viss samhälleligt sätt att uttrycka det arbete som använts på ett föremål».((//​Kapitalet. Första boken//, a.a., s. 71.)) Arbetet betraktas här tydligt som ett abstrakt innehåll ​som kan anta antingen den ena eller den andra samhälleliga formen. När Marx skriver i sitt berömda brev till Kugelmann den 11 juli 1868,((Föreligger i utdrag i a.a., s. 738ff. Ö.a.)) att den samhälleliga arbetsdelningen i varuproduktionen ​manifesteras  ​i värdeformenså betraktar han återigen samhälleligt delat arbete som innehåll, vilket kan anta den ena eller andra samhälleliga formen. I det andra stycket i avsnittet om varufetischismen förklarar Marx direkt att vi kan finna »värdebestämningarnas innehåll»((A.a.,​ s. 62.)) inte enbart i varuproduktionen utan även i till exempel en patriarkal familj eller på ett medeltida gods. Här ser vi hur arbetet representerar ett innehåll som kan anta olika samhälleliga former.
  
-Vi kan nu framföra ett argument till stöd för den motsatta tesen, enligt vilken vi måste se abstrakt arbete som värdets innehåll. För det första finner vi några uttalanden från Marx som bekräftar detta, ​t.ex. »[varorna] relaterar ​sig … till det abstrakta mänskliga arbetet som sin //​gemensamma samhälleliga substans//​».((//​Supplement//,​ a.a., s. 61.)) Detta uttalande lämnar inget utrymme för tvekan om att abstrakt arbete inte enbart är skapare av värde utan även värdets substans eller innehåll. Samma slutsats kan nås på basis av metodologiska betänkanden.+Vi kan nu framföra ett argument till stöd för den motsatta tesen, enligt vilken vi måste se abstrakt arbete som värdets innehåll. För det första finner vi några uttalanden från Marx som bekräftar detta, ​till exempel ​varorna ​»relaterar ​sig [till det abstrakta mänskliga arbetet som sin //​gemensamma samhälleliga substans//​».((//​Supplement//,​ a.a., s. 61.)) Detta uttalande lämnar inget utrymme för tvekan om att abstrakt arbete inte enbart är skapare av värde utan även värdets substans eller innehåll. Samma slutsats kan nås på basis av metodologiska betänkanden.
  
-Jag visade tidigare att det samhälleligt likställda arbetet i varuproduktionen antar formen av abstrakt arbete, och värdet som arbetsprodukternas samhälleliga form uppkommer nödvändigtvis enbart från detta abstrakta arbete. Det följer av detta att begreppet abstrakt arbete direkt föregår värdebegreppet i vårt system, vilket skulle visa att vi måste tolka just detta begrepp för abstrakt arbete som värdets grund, innehåll eller substans. Men man får inte heller glömma att i frågan om förhållandet mellan innehåll och form så intog Marx Hegels och inte Kants ståndpunkt. Kant betraktade form som något yttre i förhållande till innehållet och som något som ansluter sig till det från utsidan. Från den hegelska filosofins ståndpunkt representerar inte innehållet något som formen tar till sig från utsidan, snarare ger innehållet självt i sin utveckling upphov till denna form, vilken fanns innesluten i detta innehåll i dold form. Formen uppkommer nödvändigtvis från innehållet självt. Detta är den huvudsakliga tesen i den hegelianska och marxistiska metodologin,​ en tes som står i motsättning till den kantianska metodologin. Från denna ståndpunkt måste även värdeformen nödvändigtvis uppkomma från värdesubstansen,​ och följaktligen måste vi se abstrakt arbete som värdesubstansen i helheten av dess samhälleliga kännemärken som karakteriserar varuproduktionen. Slutligen, som vårt sista argumentkommer vi att påpeka att när vi talar om abstrakt arbete som värdets innehåll så når vi en grundläggande förenkling av hela det marxistiska systemet, då i detta fall arbetet som värdets innehåll inte skiljs från det arbete som skapar värde. Så vi har nått den paradoxala slutsatsen att Marx vid ett tillfälle tillstår att samhälleligt likställt arbete är värdets innehåll och vid ett annat tillstår att det är abstrakt arbete som är detta innehåll. Hur kan vi lösa denna motsägelse?​+Jag visade tidigare att det samhälleligt likställda arbetet i varuproduktionen antar formen av abstrakt arbete, och värdet som arbetsprodukternas samhälleliga form uppkommer nödvändigtvis enbart från detta abstrakta arbete. Det följer av detta att begreppet abstrakt arbete direkt föregår värdebegreppet i vårt system, vilket skulle visa att vi måste tolka just detta begrepp för abstrakt arbete som värdets grund, innehåll eller substans. Men man får inte heller glömma att i frågan om förhållandet mellan innehåll och form så intog Marx Hegels och inte Kants ståndpunkt. Kant betraktade form som något yttre i förhållande till innehållet och som något som ansluter sig till det från utsidan. Från den hegelska filosofins ståndpunkt representerar inte innehållet något som formen tar till sig från utsidan, snarare ger innehållet självt i sin utveckling upphov till denna form, vilken fanns innesluten i detta innehåll i dold form. Formen uppkommer nödvändigtvis från innehållet självt. Detta är den huvudsakliga tesen i den hegelianska och marxistiska metodologin,​ en tes som står i motsättning till den kantianska metodologin. Från denna ståndpunkt måste även värdeformen nödvändigtvis uppkomma från värdesubstansen,​ och följaktligen måste vi se abstrakt arbete som värdesubstansen i helheten av dess samhälleliga kännemärken som karakteriserar varuproduktionen. Slutligen, som vårt sista argument kommer vi att påpeka att när vi talar om abstrakt arbete som värdets innehåll så når vi en grundläggande förenkling av hela det marxistiska systemet, då i detta fall arbetet som värdets innehåll inte skiljs från det arbete som skapar värde. Så vi har nått den paradoxala slutsatsen att Marx vid ett tillfälle tillstår att samhälleligt likställt arbete är värdets innehåll och vid ett annat tillstår att det är abstrakt arbete som är detta innehåll. Hur kan vi lösa denna motsägelse?​
  
 Det förefaller mig som att denna motsägelse försvinner när vi minns den distinktion som gjorts mellan de två metoderna, den analytiska och den dialektiska,​ som jag diskuterade i början av min föreläsning. Om vi börjar med värdet som en bestämd samhällelig form och frågar oss vad som är denna forms innehåll så kommer det att bli uppenbart att denna form endast uttrycker det allmänna faktum att samhälleligt arbete har utgivits: värdet visar sig vara form, vilken uttrycker det allmänna faktumet samhälleligt likställt arbete, som ett faktum som inte blott framträder i varuproduktionen utan även kan framträda i andra slag av produktion. Genom att skrida framåt analytiskt från den avslutande formen till dess innehåll har vi funnit samhälleligt likställt arbete som värdets innehåll. Men vi når en annan slutsats när vi inte tar den avslutande formen som startpunkt utan innehållet självt (dvs. arbetet) från vilket formen (värde) nödvändigtvis måste uppkomma. För att kunna göra övergången från arbetet, betraktat som värdets innehåll, till [as] form måste vi inbegripa i arbetsbegreppet den samhälleliga formen för dess organisation i varuproduktionen,​ dvs. erkänna abstrakt allmänt arbete som värdets innehåll. Det är möjligt att det tillsynes motsägelsefulla i definitionen av värdets innehåll i Marx verk kan förklaras just av distinktionen mellan dessa två metoder. Det förefaller mig som att denna motsägelse försvinner när vi minns den distinktion som gjorts mellan de två metoderna, den analytiska och den dialektiska,​ som jag diskuterade i början av min föreläsning. Om vi börjar med värdet som en bestämd samhällelig form och frågar oss vad som är denna forms innehåll så kommer det att bli uppenbart att denna form endast uttrycker det allmänna faktum att samhälleligt arbete har utgivits: värdet visar sig vara form, vilken uttrycker det allmänna faktumet samhälleligt likställt arbete, som ett faktum som inte blott framträder i varuproduktionen utan även kan framträda i andra slag av produktion. Genom att skrida framåt analytiskt från den avslutande formen till dess innehåll har vi funnit samhälleligt likställt arbete som värdets innehåll. Men vi når en annan slutsats när vi inte tar den avslutande formen som startpunkt utan innehållet självt (dvs. arbetet) från vilket formen (värde) nödvändigtvis måste uppkomma. För att kunna göra övergången från arbetet, betraktat som värdets innehåll, till [as] form måste vi inbegripa i arbetsbegreppet den samhälleliga formen för dess organisation i varuproduktionen,​ dvs. erkänna abstrakt allmänt arbete som värdets innehåll. Det är möjligt att det tillsynes motsägelsefulla i definitionen av värdets innehåll i Marx verk kan förklaras just av distinktionen mellan dessa två metoder.
Rad 303: Rad 303:
 Dessa avbrott försvinner när vi betraktar abstrakt arbete som arbete som har en bestämd samhällelig form och värde som enhet av innehåll och form. Genom dessa två omformuleringar uppnår vi nu ett oavbrutet logiskt ömsesidigt förhållande mellan alla de uppräknade kategorierna. En bestämd form av människors produktionsförhållanden ger upphov till begreppet abstrakt arbete. Från abstrakt arbete i varuproduktionen,​ betraktat inte som fysiologiskt likställt arbete utan samhälleligt likställt arbete i en specifik form, uppstod värdebegreppet av nödvändighet. Värdebegreppet,​ betraktat som enhet av innehåll och form, är sammankopplat genom sitt innehåll till det föregående begreppet abstrakt arbete och genom sin form med det efterföljande begreppet bytesvärde. Slutligen leder utbytets utveckling nödvändigtvis till värdet. Dessa avbrott försvinner när vi betraktar abstrakt arbete som arbete som har en bestämd samhällelig form och värde som enhet av innehåll och form. Genom dessa två omformuleringar uppnår vi nu ett oavbrutet logiskt ömsesidigt förhållande mellan alla de uppräknade kategorierna. En bestämd form av människors produktionsförhållanden ger upphov till begreppet abstrakt arbete. Från abstrakt arbete i varuproduktionen,​ betraktat inte som fysiologiskt likställt arbete utan samhälleligt likställt arbete i en specifik form, uppstod värdebegreppet av nödvändighet. Värdebegreppet,​ betraktat som enhet av innehåll och form, är sammankopplat genom sitt innehåll till det föregående begreppet abstrakt arbete och genom sin form med det efterföljande begreppet bytesvärde. Slutligen leder utbytets utveckling nödvändigtvis till värdet.
  
-Det skulle vara tvärtemot min intention om det ömsesidiga förhållandet mellan dessa kategorier framstod som något logiskt självframskridande av begrepp, där vart och ett ger upphov till ett annat. Det intima ömsesidiga förhållandet mellan begreppen som följer på varandra logiskt förklaras av det faktum att alla dessa begrepp byggs upp utifrån begreppet produktionsförhållanden mellan människor som varuproducenter. Detta begrepp döljer en uppsjö verkliga samhälleliga förhållanden mellan människor som ständigt står i konflikt och utvecklas oavbrutet. De ekonomiska kategorierna uttrycker »tillvaroformer,​ existensbestämningar,​ ofta bara enskilda sidor av detta bestämda samhälle»((Marx,​ K., »Grundrisse,​ inledning»,​ //​Grundrisse:​ ett urval//, Tankekraft förlag, Hägersten 2010, s. 64.)) Den logiska enheten mellan de ekonomiska kategorierna beror på den verkliga enheten i samhället, det egentliga föremålet för vår studie.+Det skulle vara tvärtemot min intention om det ömsesidiga förhållandet mellan dessa kategorier framstod som något logiskt självframskridande av begrepp, där vart och ett ger upphov till ett annat. Det intima ömsesidiga förhållandet mellan begreppen som följer på varandra logiskt förklaras av det faktum att alla dessa begrepp byggs upp utifrån begreppet produktionsförhållanden mellan människor som varuproducenter. Detta begrepp döljer en uppsjö verkliga samhälleliga förhållanden mellan människor som ständigt står i konflikt och som utvecklas oavbrutet. De ekonomiska kategorierna uttrycker »tillvaroformer,​ existensbestämningar,​ ofta bara enskilda sidor av detta bestämda samhälle».((Marx, K., »Grundrisse,​ inledning»,​ //​Grundrisse:​ ett urval//, Tankekraft förlag, Hägersten 2010, s. 64.)) Den logiska enheten mellan de ekonomiska kategorierna beror på den verkliga enheten i samhället, det egentliga föremålet för vår studie.