Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version.
Föregående version.
sv:bini_kommunismen [2014/12/22 23:11]
titorelli Korr
sv:bini_kommunismen [2015/04/12 21:08] (aktuell)
Rad 57: Rad 57:
 När fabriken står så där på strykjärn-och-andra-ting-marknaden och drömmer lite för sig själv om det som fabriker alltid drömmer om – nämligen nya maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor –, då upptäcker fabriken plötsligt något. Inte så långt ifrån den, alldeles mittemot för att vara exakt, står en annan fabrik som också den säljer strykjärn. "Det vill jag då titta närmare på", tänker sig vår fabrik och tittar närmare på det. Och när den så står där och tittar faller blicken på den andra fabrikens prislapp och fabriken tänker: "Jag ska ta en närmare titt på prislappen"​. Men vad är det som den måste se där? Den andra fabriken säljer sina strykjärn billigare. Inte mycket, men ändå tillräckligt,​ eftersom människorna köper fler strykjärn hos den andra fabriken. "​Attans!"​ tänker då vår fabrik eftersom fabriker är fruktansvärt avundsjuka. Den unnar inte den andra fabriken att den säljer billigare och därför mer eftersom den inte tycker om den andra fabriken. Fabriker tycker egentligen inte riktigt om någon – inte sina arbetare och inte heller de andra fabrikerna. Det enda som fabriker gillar är försäljning och köp och försäljning och så vidare i all evighet. Och det enda de drömmer om är maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor. Nu skulle ju vår fabrik kunna gå till den andra fabriken och säga: "Åh, var så snäll och tala om för mig hur du lyckas med att göra så billiga strykjärn. Det vill jag också kunna."​ Eller den skulle kunna säga: "​Vilket sammanträffande,​ du gör också strykjärn! Kom, låt oss samarbeta. Det vore väl praktiskt."​ Men fabriker får inte sådana idéer och om de ändå skulle få det så är det bara för att reta en tredje fabrik. När fabriken står så där på strykjärn-och-andra-ting-marknaden och drömmer lite för sig själv om det som fabriker alltid drömmer om – nämligen nya maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor –, då upptäcker fabriken plötsligt något. Inte så långt ifrån den, alldeles mittemot för att vara exakt, står en annan fabrik som också den säljer strykjärn. "Det vill jag då titta närmare på", tänker sig vår fabrik och tittar närmare på det. Och när den så står där och tittar faller blicken på den andra fabrikens prislapp och fabriken tänker: "Jag ska ta en närmare titt på prislappen"​. Men vad är det som den måste se där? Den andra fabriken säljer sina strykjärn billigare. Inte mycket, men ändå tillräckligt,​ eftersom människorna köper fler strykjärn hos den andra fabriken. "​Attans!"​ tänker då vår fabrik eftersom fabriker är fruktansvärt avundsjuka. Den unnar inte den andra fabriken att den säljer billigare och därför mer eftersom den inte tycker om den andra fabriken. Fabriker tycker egentligen inte riktigt om någon – inte sina arbetare och inte heller de andra fabrikerna. Det enda som fabriker gillar är försäljning och köp och försäljning och så vidare i all evighet. Och det enda de drömmer om är maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor. Nu skulle ju vår fabrik kunna gå till den andra fabriken och säga: "Åh, var så snäll och tala om för mig hur du lyckas med att göra så billiga strykjärn. Det vill jag också kunna."​ Eller den skulle kunna säga: "​Vilket sammanträffande,​ du gör också strykjärn! Kom, låt oss samarbeta. Det vore väl praktiskt."​ Men fabriker får inte sådana idéer och om de ändå skulle få det så är det bara för att reta en tredje fabrik.
  
-Alltså är fabriken sur nu. Och när fabriken kommer hem ropar den efter en av sina två tänkmänniskor och frågar vad den ska göra."​Du måste producera billigare och snabbare och mer. Du måste spara kostnader då kan du också sälja billigare. Till exempel",​ säger tänkmänniskan,"​behöver du ju bara en tänkmänniska och inte två.""​Det är en prima idé", säger fabriken ​och säger upp tänkmänniskan. Nästa ​dagen går fabriken till strykjärnsbakmänniskorna (minus en tänkmänniska) och säger:"​Från och med idag ger jag er bara så mycket pengar att ni bara kan gå på bio en gång i veckan. Dessutom måste ni jobba en timme mer varje dag." Det gillar människorna inte alls. Men de har ju redan lärt sig att fabriken alltid låtsas vara döv när människorna vill prata med den och därför går de tillbaka till sina arbetsplatser.+Alltså är fabriken sur nu. Och när fabriken kommer hem ropar den efter en av sina båda tänkmänniskor och frågar vad den ska göra. "Du måste producera billigare och snabbare och mer. Du måste spara kostnader ​för då kan du också sälja billigare. Till exempel",​ säger tänkmänniskan,​ "​behöver du ju bara en tänkmänniska och inte två." "Det är en prima idé", säger fabriken ​– och säger upp tänkmänniskan. Nästa ​dag går fabriken till strykjärnsbakmänniskorna (minus en tänkmänniska) och säger: "Från och med idag ger jag er bara så mycket pengar att ni bara kan gå på bio en gång i veckan. Dessutom måste ni jobba en timma längre ​varje dag." Det gillar människorna inte alls. Men de har ju redan lärt sig att fabriken alltid låtsas vara döv när människorna vill prata med den och därför går de tillbaka till sina arbetsplatser.
  
-Efter en liten stund går fabriken återigen till marknaden och visar stolt upp sina billiga strykjärn. "Kolla här kärt folk", säger den, "mina strykjärn är mycket billigare än de från den där." Och med sitt stora metallfinger pekar den skadeglatt på den andra fabriken. Och faktiskt, det fungerar. Människorna kommer nu alla till vår fabrik för att köpa sina strykjärn och den andra fabriken säljer mindre och mindre. Vår fabrik blir glad. Medan den säljer sina strykjärn blundar den till och från med sina stora fönsterögon och drömmer om allt den ska köpa med de nya pengarna: nya strykjärnsmaskiner,​ plåt, spikar, och strykjärnsbakmänniskor.+Efter en liten stund går fabriken återigen till marknaden och visar stolt upp sina billiga strykjärn. "Titta här kärt folk", säger den, "mina strykjärn är mycket billigare än de från den där." Och med sitt stora metallfinger pekar den skadeglatt på den andra fabriken. Och faktiskt, det fungerar. Människorna kommer nu alla till vår fabrik för att köpa sina strykjärn och den andra fabriken säljer mindre och mindre. Vår fabrik blir glad. Medan den säljer sina strykjärn blundar den till och från med sina stora fönsterögon och drömmer om allt den ska köpa med de nya pengarna: nya strykjärnsmaskiner,​ plåt, spikar, och strykjärnsbakmänniskor.
  
 Men vad kan vi se då? Den andra fabriken sitter alldeles hopsjunken på alla sina strykjärn som den inte blir av med längre. Och när vi tittar riktigt nära kan vi se hur en stor sottår rinner ur fabrikens skorsten. Fabriken hade ändå redan haft skulder och det hade inte direkt gått bra för den. Men nu när vår fabrik producerar billigare strykjärn kan den inte sälja sina längre. Men när den inte längre kan sälja sina strykjärn då kan den heller inte köpa nya maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor. Och därför är den andra fabriken nu väldigt, väldigt ledsen - och går i konkurs. Så fort kan det gå. Men vad kan vi se då? Den andra fabriken sitter alldeles hopsjunken på alla sina strykjärn som den inte blir av med längre. Och när vi tittar riktigt nära kan vi se hur en stor sottår rinner ur fabrikens skorsten. Fabriken hade ändå redan haft skulder och det hade inte direkt gått bra för den. Men nu när vår fabrik producerar billigare strykjärn kan den inte sälja sina längre. Men när den inte längre kan sälja sina strykjärn då kan den heller inte köpa nya maskiner, plåt, spikar och strykjärnsbakmänniskor. Och därför är den andra fabriken nu väldigt, väldigt ledsen - och går i konkurs. Så fort kan det gå.
  
-Men eftersom den här fabriken går i konkurs säger den upp alla sina arbetare, alla andra strykjärnsbakmänniskor från den andra fabriken. De är nu plötsligt arbetslösa. Och trots att de tyckte att arbetet var rätt så dumt är de inte direkt lyckliga nu heller eftersom de nu inte har några pengar längre och de kan inte längre gå på bio alls.+Men eftersom den här fabriken går i konkurs säger den upp alla sina arbetare, alla andra strykjärnsbakmänniskor från den andra fabriken. De är nu plötsligt arbetslösa. Och trots att de tyckte att arbetet var rätt så dumt är de inte direkt lyckliga nu heller eftersom de inte har några pengar längre och inte längre gå på bio alls.
  
-Medan innan alltså arbetarna från båda fabrikerna kunde gå på bio två gånger i veckan, får de ena bara gå på bio en gång i veckan nu och de andra inte alls. Men den som inte har råd att gå på bio köper inte heller några strykjärn. Och det leder till ett problem.+Medan innan alltså arbetarna från båda fabrikerna kunde gå på bio två gånger i veckan, får de ena bara gå på bio en gång i veckan nu och de andra inte alls. Men den som inte har råd att gå på bio köper inte heller några strykjärn. Och det blir ett problem.
  
-För att förstå varför det finns allt fler ting, till exempel strykjärn, men ingen längre kan köpa de måste vi kolla på vad exakt det är för problem det handlar om. Människorna kallar ​det här problemet ​för krisen.+För att förstå varför det finns allt fler ting, till exempel strykjärn, men ingen längre kan köpa dem, måste vi titta på vad exakt det är för något ​problem ​som det handlar om. Människorna kallar ​detta problem ​för krisen.
  
 ====== Vad är krisen? ====== ====== Vad är krisen? ======
Rad 123: Rad 123:
 Nu sitter människorna återigen tillsammans på biografen. Men idag visas det ingen film så att de kan lättare kan fundera och prata med varandra. Det är faktiskt viktigt eftersom det inte är så lätt att skapa kommunismen. "Det är inte alls lätt",​ tänker människorna;​ "när vi avskaffar tingens herravälde måste vi akta oss för att inte införa människornas herravälde över varandra."​ "​Ja",​ säger några andra människor, "​kommunismen är ju det samhälle som avskaffar allt dåligt som människorna lider av under kapitalismen. Vi måste bara akta oss så att vi inte samtidigt återinför några dåligheter från tidigare samhällen. För bössmänniskorna uppförde sig ju som prinsessorna."​ Och sedan koncentrerar sig människorna väldigt intensivt på att de inte vill behärskas av människor något mer – inte av bössmänniskor,​ inte av chefsmänniskor och inte heller av prinsessor. "Det var redan rätt så bra att vi producerade så många ting och uppfyllde så många önskemål",​ säger människorna,​ "men arbetandet är fortfarande irriterande."​ "Det bästa vore", förslår en människa, "om vi avskaffade arbetet helt." "​Vilken bra, vilken utmärkt idé!",​ ropar de andra människorna. "​Varför har vi inte kommit på det tidigare? Maskinerna kan ju göra jobbet åt oss." ​ Nu sitter människorna återigen tillsammans på biografen. Men idag visas det ingen film så att de kan lättare kan fundera och prata med varandra. Det är faktiskt viktigt eftersom det inte är så lätt att skapa kommunismen. "Det är inte alls lätt",​ tänker människorna;​ "när vi avskaffar tingens herravälde måste vi akta oss för att inte införa människornas herravälde över varandra."​ "​Ja",​ säger några andra människor, "​kommunismen är ju det samhälle som avskaffar allt dåligt som människorna lider av under kapitalismen. Vi måste bara akta oss så att vi inte samtidigt återinför några dåligheter från tidigare samhällen. För bössmänniskorna uppförde sig ju som prinsessorna."​ Och sedan koncentrerar sig människorna väldigt intensivt på att de inte vill behärskas av människor något mer – inte av bössmänniskor,​ inte av chefsmänniskor och inte heller av prinsessor. "Det var redan rätt så bra att vi producerade så många ting och uppfyllde så många önskemål",​ säger människorna,​ "men arbetandet är fortfarande irriterande."​ "Det bästa vore", förslår en människa, "om vi avskaffade arbetet helt." "​Vilken bra, vilken utmärkt idé!",​ ropar de andra människorna. "​Varför har vi inte kommit på det tidigare? Maskinerna kan ju göra jobbet åt oss." ​
  
-Och precis så gör de. Istället för människorna arbetar helt enkelt maskinerna. Detta är inte längre något problem eftersom ​människorna ​nu inte är rädda för att bli arbetslösa. De är till och med glada över att bli arbetslösa. För då har de mer tid till att njuta. Och människorna säger: "Hela vårt liv var vi bara fabriksmänniskor,​ men från och med idag är vi bara livsnjutare."​ Nu är alla väldigt rika. Och det produceras allt fler saker. Saker som tidigare bara de riktigt rika hade. Och saker som ingen ens kunde föreställa sig under kapitalismen. Alla människorna blir nu högkvalificerade livsnjutare. Samtidigt börjar de att bli lite sega. Det vill säga de träffar inte de andra människorna lika ofta och pratar heller inte lika mycket med varandra. Det behöver de heller inte göra eftersom allting nu fixas av maskinerna. Helst ligger människorna på ryggen hela dagen och är uttråkade. När de öppnar munnen droppar druvsaften direkt på deras tunga och tofuduvorna ramlar ner från himlen. Men riktigt lyckliga är människorna ändå inte. +Och precis så gör de. Istället för människorna arbetar helt enkelt maskinerna. Detta är inte längre något problem eftersom ​de nu inte är rädda för att bli arbetslösa. De är till och med glada över att bli arbetslösa. För då har de mer tid till att njuta. Och människorna säger: "Hela vårt liv var vi bara fabriksmänniskor,​ men från och med idag är vi bara livsnjutare."​ Nu är alla väldigt rika. Och det produceras allt fler saker. Saker som tidigare bara de riktigt rika hade. Och saker som ingen ens kunde föreställa sig under kapitalismen. Alla människorna blir nu högkvalificerade livsnjutare. Samtidigt börjar de att bli lite sega. Det vill säga de träffar inte de andra människorna lika ofta och pratar heller inte lika mycket med varandra. Det behöver de heller inte göra eftersom allting nu fixas av maskinerna. Helst ligger människorna på ryggen hela dagen och är uttråkade. När de öppnar munnen droppar druvsaften direkt på deras tunga och tofuduvorna ramlar ner från himlen. Men riktigt lyckliga är människorna ändå inte. 
  
 När de ligger där på sina ryggar kommer människorna på att allting återigen bara kretsar kring dessa ting. Det enda som är viktigt för människorna är att de får tillräckligt av dem. Och alla nya, fantastiska färdigheter som de utvecklade när de gjorde allting själva i fabriken är som bortblåsta. "Vi vill ju göra allting själva och inte längre låta oss behärskas av någon eller något",​ säger människorna. "Och nu gör vi ingenting tillsammans längre. Och alla pratar bara med tingen. Då skakar människorna på sina huvuden: ”Nej, nej", säger de… Men mer hinner de inte säga för så fort de öppnar munnen faller en stekt duva rakt in. När de ligger där på sina ryggar kommer människorna på att allting återigen bara kretsar kring dessa ting. Det enda som är viktigt för människorna är att de får tillräckligt av dem. Och alla nya, fantastiska färdigheter som de utvecklade när de gjorde allting själva i fabriken är som bortblåsta. "Vi vill ju göra allting själva och inte längre låta oss behärskas av någon eller något",​ säger människorna. "Och nu gör vi ingenting tillsammans längre. Och alla pratar bara med tingen. Då skakar människorna på sina huvuden: ”Nej, nej", säger de… Men mer hinner de inte säga för så fort de öppnar munnen faller en stekt duva rakt in.
Rad 146: Rad 146:
 Ja titta, där nere står faktiskt några människor på pappret och tittar upp på mig ur datorskärmen. Och de viftar med sina armar och ropar och några ser riktigt arga ut.  Ja titta, där nere står faktiskt några människor på pappret och tittar upp på mig ur datorskärmen. Och de viftar med sina armar och ropar och några ser riktigt arga ut. 
  
-- "Ja, precis, ​du. Vi menar just dig. Sluta genast att skriva vår historia ​åt oss. Vi bestämmer själva hur den ska fortsätta. För det här är vår historia ​och den tänker vi skapa själv ​nu."+- "Ja, precis, dig menar vi. Sluta genast ​med att skriva vår historia. Vi bestämmer själva hur den ska fortsätta. För det här är vår historia ​– och den tänker vi skapa själva ​nu."
  
 ====== Epilog. Till konstruktionen av ett kommunistiskt begär [2004/​2006/​2010/​2014] ====== ====== Epilog. Till konstruktionen av ett kommunistiskt begär [2004/​2006/​2010/​2014] ======