| Both sides previous revision
Föregående version.
Nästa version.
|
Föregående version.
Nästa version.
Both sides next revision
|
sv:intervju-med-robert-kurz [2013/02/04 00:17]
titorelli |
sv:intervju-med-robert-kurz [2013/03/16 13:04]
titorelli Kortade ner noten |
| //När Berlinmuren föll 1989 tillhörde du redan sedan många år en grupp som hade utarbetat en radikal kritisk teori. Snart därefter utkom din bok //Der Kollaps der Modernisierung// (›Moderniseringens kollaps›). Hur såg det sociala sammanhanget ut i vilket ni utvecklade er värdekritik av det moderna varuproducerande systemet//? | //När Berlinmuren föll 1989 tillhörde du redan sedan många år en grupp som hade utarbetat en radikal kritisk teori. Snart därefter utkom din bok //Der Kollaps der Modernisierung// (›Moderniseringens kollaps›). Hur såg det sociala sammanhanget ut i vilket ni utvecklade er värdekritik av det moderna varuproducerande systemet//? |
| |
| Den akademiska teorin var aldrig vår utgångspunkt. Vi var alla aktivister inom sociala rörelser på vänsterkanten. I början av 1980-talet kände vi att den dåvarande »nya vänsterns» idéer hade uttömts sedan 1968. Det fanns en impuls att kritiskt bearbeta den egna historien. Vi ville inte längre vara en del av den »manodepressiva cykel» som de politiska kampanjerna präglades av. Teorin skulle inte längre vara omedelbart bunden till en politisk praktik utan alltså släppa sin legitimatoriska karaktär och tas på allvar för sig själv. Detta innebar ett fjärmande från den politiska vänstern. | Den akademiska teorin var aldrig vår utgångspunkt. Vi var alla aktivister inom sociala rörelser på vänsterkanten. I början av 1980-talet kände vi att den dåvarande »nya vänsterns» idéer sedan 1968 hade uttömts. Det fanns en impuls till att kritiskt bearbeta den egna historien. Vi ville inte längre vara en del av den »manodepressiva cykel» som de politiska kampanjerna präglades av. Teorin skulle inte längre vara omedelbart bunden till en politisk praktik utan alltså släppa sin legitimatoriska karaktär och tas på allvar för sig själv. Detta innebar ett fjärmande från den politiska vänstern. |
| |
| Trots all sin kritik av stalinismen hade den »nya vänstern» inte på allvar ifrågasatt Sovjetunionens postkapitalistiska karaktär. Det fåtal teoretiker som istället talade om »statskapitalism» orienterade sig mestadels mot den kinesiska maoismen och kom aldrig längre än till en sociologisk, förkortad teori om »byråkratins makt». När vi företog en djupare teoretisk undersökning kom vi fram till att det egentliga problemet med den så kallade realsocialismen låg någon annanstans. Den samhällsordning som framgick ur den ryska revolutionen och ur den antikoloniala befrielsekampen fortsatte att vara »ett på värdet baserat produktionssätt» [//auf dem Wert beruhende Produktionsweise//] (Marx)((Detta Marxcitat är inte helt korrekt. Enligt Kurz skulle formuleringen återfinnas i //Grundrisse//, men en sökning i MEW 42 ger endast följande träffar: »auf dem Tauschwert beruhenden Produktion» (›på bytesvärdet baserade produktionen›); »auf dem privaten Austausch beruhenden Warenproduktion» (›på det privata utbytet baserade varuproduktionen›); »der auf dem Kapital beruhenden Produktionsweise» (›det på kapitalet baserade produktionssättet›); »der auf dem Kapital beruhenden Produktion» (›den på kapitalet baserade produktionen›); »auf dem Austausch mehr oder minder beruhenden Produktionsweisen» (›de på utbytet mer eller mindre baserade produktionssätten›); »der bürgerlichen, auf dem //Tauschwert// beruhenden Gesellschaft» (›det borgerliga, på //bytesvärdet// baserade samhället›); och slutligen »der auf dem Wert beruhenden Produktion» (›den på värdet baserade produktionen›). Sannolikt är det den sista formuleringen Kurz har i åtanke, men han förväxlar »produktionen» med »produktionssättet». Låt oss titta på citatet i sitt sammanhang: »Utbytet mellan levande och föremålsliggjort arbete, dvs. bestämningen av det samhälleliga arbetet i form av motsättningen mellan kapital och lönearbete, är den senaste [//letzte//] utvecklingen av //värdeförhållandet// och den på värdet baserade produktionen. Dess förutsättning är och förblir mängden av omedelbar arbetstid, kvantiteten av använt arbete som den avgörande faktorn i produktionen av rikedomen.» (//Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin//, Zenit, Lund 1971, s. 196, korr. / MEW 42, s. 600.) Marx sätter här inte likhetstecken mellan värdeförhållandet i allmänhet och det kapitalistiska produktionssättet utan beskriver motsättningen mellan arbete och kapital som blott den //senaste// utvecklingen av värdeförhållandet. A.S.)). Det moderna varuproducerande systemets samhälleliga form kunde här inte övervinnas. Alla kapitalets kategorier bestod; de skulle endast moderniseras och kontrolleras i en nationell, statlig-politisk form. Liksom i Väst blev människorna underkastade det »abstrakta arbetets» system. Det handlade inte om en transformation som gick utöver kapitalismen utan precis tvärtom om en transformation in i kapitalismen. Och det svarade mot den verkliga historiska situationen i Öst och i Syd. Dessa samhällen hade inte stött på gränserna för den kapitalistiska utvecklingen utan de halkade efter denna utveckling vid världsmarknadens periferi. Därför var revolutionerna i Öst och i Syd, trots sin marxistiska, antikapitalistiska nomenklatur, i själva verket borgerliga revolutioner; de var de historiska eftersläntrarnas revolutioner, vilka gav liv åt »catch up-moderniseringsregimer». Byråkratin var ett resultat av denna konstellation och inte den oberoende orsaken till de repressiva förhållandena i de postrevolutionära samhällena. I grunden upprepade sig endast fenomen – iklädda en annan ideologi – som hade kännetecknat kapitalismens absolutistiska och borgerligt-revolutionära tidiga historia från 1500- till 1800-talet. | Trots all sin kritik av stalinismen hade den »nya vänstern» inte på allvar ifrågasatt Sovjetunionens postkapitalistiska karaktär. Det fåtal teoretiker som istället talade om »statskapitalism» orienterade sig mestadels mot den kinesiska maoismen och kom aldrig längre än till en sociologisk, avkortad teori om »byråkratins makt». När vi företog oss en djupare teoretisk undersökning kom vi fram till att det egentliga problemet med den så kallade realsocialismen låg någon annanstans. Den samhällsordning som framgick ur den ryska revolutionen och ur den antikoloniala befrielsekampen fortsatte att vara »ett på värdet baserat produktionssätt» [//auf dem Wert beruhende Produktionsweise//] (Marx)((Detta Marxcitat är inte helt korrekt. I //Grundrisse// förekommer dock »der auf dem Wert beruhenden Produktion» (›den på värdet baserade produktionen›). Se MEW 42, s. 600. A.S.)). Det moderna varuproducerande systemets samhälleliga form kunde här inte övervinnas. Alla kapitalets kategorier bestod; de skulle endast moderniseras och kontrolleras i en nationell, statlig-politisk form. Liksom i Väst blev människorna underkastade det »abstrakta arbetets» system. Det handlade inte om en transformation som gick utöver kapitalismen utan precis tvärtom om en transformation in i kapitalismen. Och det svarade mot den verkliga historiska situationen i Öst och i Syd. Dessa samhällen hade inte stött på gränserna för den kapitalistiska utvecklingen utan de halkade efter denna utveckling vid världsmarknadens periferi. Därför var revolutionerna i Öst och i Syd, trots sin marxistiska, antikapitalistiska nomenklatur, i själva verket borgerliga revolutioner; de var de historiska eftersläntrarnas revolutioner, vilka gav liv åt »catch up-moderniseringsregimer». Byråkratin var ett resultat av denna konstellation och inte den oberoende orsaken till de repressiva förhållandena i de postrevolutionära samhällena. I grunden upprepade sig endast fenomen – iklädda en annan ideologi – som hade kännetecknat kapitalismens absolutistiska och borgerligt-revolutionära tidiga historia från 1500- till 1800-talet. |
| |
| //Å ena sidan gav oss 1900-talets sista årtionden en kvalitativt ny kris som inbjöd till en kritik av den traditionella reformismen samt nyliberalismen. Och till en början ledde denna kritik huvudsakligen till en kritik av »det abstrakta arbetet» – som den fundamentala kategorin i reproduktionen av det moderna varuproducerande systemet. Ty krisen var ett uttryck för de inre skrankor som »arbetssamhället» hade stött emot. Å andra sidan kom varje analys som hade en koppling till Marx att betecknas som ekonomistisk. Detta skedde efter att den strukturalistiska marxismen hade hamnat i en återvändsgränd och det postmodernistiska tänkandet kommit att bli dominerande. Hur har ni i detta hänseende kritiskt tagit upp den traditionella marxismens ekonomiska kategorier och i vilken mån skiljer sig er nya kristeori från dessa analyser?// | //Å ena sidan gav oss 1900-talets sista årtionden en kvalitativt ny kris som inbjöd till en kritik av den traditionella reformismen samt nyliberalismen. Och till en början ledde denna kritik huvudsakligen till en kritik av »det abstrakta arbetet» – som den fundamentala kategorin i reproduktionen av det moderna varuproducerande systemet. Ty krisen var ett uttryck för de inre skrankor som »arbetssamhället» hade stött emot. Å andra sidan kom varje analys som hade en koppling till Marx att betecknas som ekonomistisk. Detta skedde efter att den strukturalistiska marxismen hade hamnat i en återvändsgränd och det postmodernistiska tänkandet kommit att bli dominerande. Hur har ni i detta hänseende kritiskt tagit upp den traditionella marxismens ekonomiska kategorier och i vilken mån skiljer sig er nya kristeori från dessa analyser?// |