Warning: Undefined array key 3 in /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/html.php on line 1453

Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Nästa version.
Föregående version.
sv:introduktion-till-tva-fragment-om-vaerdet [2022/05/03 18:42]
eaustreum skapad
sv:introduktion-till-tva-fragment-om-vaerdet [2022/05/03 18:53] (aktuell)
eaustreum
Rad 1: Rad 1:
 ====== Introduktion till två fragment om värdet ====== ====== Introduktion till två fragment om värdet ======
  
 +Nedan följer två texter som tidigare inte har publicerats på svenska.((Se Karl Marx, ”Värde” samt ”Värdeföremåslighet som gemensam föremålslighet” i //riff-raff// nr 10, 2022. Översättningarna samt denna inledning är under CC BY-SA 4.0.)) Den
 +första, som har rubriken ”Värde”, är från Marx //Grundrisse// (1857–1858),
 +närm­are bestämt och intressant nog från alldeles i slutet av dessa
 +manu­skript. Det utgör en första, och som det framgår oavslutad, skiss till hur
 +de kommande utgåvorna av hans stora //kritik av den politiska eko­no­min//
 +skulle komma att inledas, med smärre justeringar i de olika ut­­gåv­orna
 +1859, 1867 och 1872.((Se Marx, //Till kritiken av den politiska ekonomin// (Stockholm: Arbetarkultur, 1970), s. 15; //Kapitalet. Första boken. Supplement// (Lund: Arkiv, 1985), s. 31; //Kapitalet. Första boken// (Staffanstorp: Cavefors, 1969), s. 31.)) Därav den inledande anmärkningen, att detta
 +stycke skulle flyttas framåt; det hamnade till slut alltså alldeles i början
 +av framställningen. Här bör vi påminna oss om att //Grundrisse// främst är
 +att förstå som ett slags laboratorium för Marx att utveckla sin kritik och
 +inte en systematisk dialektisk framställning som sedermera //Kapitalet//. Vi
 +känner genast igen den berömda första meningen i både //Till kritiken// och
 +//Kapitalet//, att den borgerliga rikedomen vid första anblick framställer sig i
 +varu­­­­f­orm. I de senare framställningarna är det som bekant som ”en oerhörd
 +an­­­­­hopning varor” med den enskilda varan som dess elementarform, som
 +ge­nom­­snitts­exemplar. Marx inleder således med ett konkret och enkelt
 +feno­men, något till synes helt trivialt. Vi ser sedan hur Marx skalar fram dess
 +två egenskaper: bruksvärde och bytesvärde, där den förra i den politiska
 +eko­no­min huvudsakligen fungerar som bäraren av den senare – bytesvärdet.
 +Bruks­­värdet fungerar därigenom som den stoffliga, eller materiella om man
 +så vill, grund på vilken ”ett bestämt ekonomiskt förhållande manifesteras”.
 +Detta förhållande, som manifesterar ”det moderna privatutbytessystemet”,
 +har vuxit fram historiskt. Vi har alltså här en tidig indikation på att vad Marx
 +tar som sin praktiska, verkliga grund och utgångspunkt är det moderna
 +kapi­­­­talistiska produktionssättet, den moderna utbytesekonomin med dess
 +borger­­liga samhälle. I de senare versionerna framgår detta ännu tydligare,
 +när Marx talar om de samhällen i vilka det kapitalistiska produktionssättet härskar.
  
 +Den andra texten är ett utdrag ur det manuskript Marx arbetade på
 +vid årsskiftet 1871–1872 inför utgivningen av den andra utgåvan av //Das
 +Kapital//. I MEGA-utgåvan som denna översättning baseras på kallas
 +manu­skriptet ”Ergänzungen och Veränderungen”, det vill säga ”tillägg och
 +för­änd­ringar”. Rubriken, som vi lånat av Michael Heinrich, gör gällande att det
 +här för Marx primärt handlar om att precisera bestämningen av varan som
 +ett //värdeföremål//, eller //värdeobjekt//, och att dess egenskap som sådant objekt,
 +något otympligt, betecknas varans //värdeföremålslighet//. Denna gemen­samma
 +och lika egenskap mellan olika varor har inte något med deras fysiska
 +egen­skaper att göra utan består enbart i deras ömsesidiga relationer. Det är där­för,
 +poängterar Marx, en rent samhällelig egenskap. De olika var­ornas
 +gemen­samma så att säga tredje, är det som bestämmer dem som lika //värde­före­mål//.
 +Utan att sättas i relation till varandra besitter följaktligen varken den ena
 +eller den andra varan denna //samhälleliga// värdeföremålslighet. Ett problem
 +som Marx här, om än implicit, adresserar är frågan om värdets objektivitet,
 +som alltså satts ifråga redan hos David Ricardo och dennes värdeteori av de
 +eko­nomer som enbart förstod värdet som något relativt, som inte existerade
 +annat än som proportionerligt förhållande mellan två eller flera varor. Denna
 +så kallade subjektiva värdeteori har emellertid blott värdeproblemets
 +kvanti­tativa bestämning för ögonen: hur olika varors individuella relativpriser kan
 +be­stämmas. Men som //värdeföremål//, framhäver Marx, handlar det just om
 +olika varors kvalitativa likhet – en likhet som utgör förut­sättningen för att
 +de överhuvudtaget ska kunna jämföras kvantitativt. Detta tredje är deras
 +ge­men­­­samma enhet. De olika varorna reduceras till abstrakt mänskligt
 +arbete, såsom varandes //arbetsprodukter överhuvudtaget//. Men, poängterar
 +Marx, ”abstrakt mänskligt arbete som deras enhet, abstrakt mänskligt arbete
 +som en bestämd samhällelig form av arbete; inte endast som deras substans,
 +utan deras såsom varor gemensamma substans”. Med andra ord räcker det
 +inte att reducera det arbete som nedlagts på en vara som bruksvärde, till
 +ex­em­pel skrädderiarbete, till abstrakt mänskligt arbete, utan sådant abstrakt
 +mänskligt arbete är en //bestämd// samhällelig //form// av arbete. Arbetet förstått så
 +är inte de enskilda varornas substans var för sig, utan emfatiskt deras gemen­
 +samma, rent samhälleliga substans. Abstrakt mänskligt arbete är utgivande
 +av mänsk­lig arbetskraft, men inte som sådan, i sig, utan ”gäller” här som
 +ut­­givande av allas gemensamma arbetskraft fördelad på och utjämnad över
 +alla arbetande. En arbetsprodukt ”betraktad isolerad för sig själv är alltså inte
 +värde, lika lite som den är vara”. Det Marx här försöker skriva sig fram till
 +inför den re­vi­de­rade andra utgåvan av första boken är ett klargörande och
 +en pre­ci­sering av varans värde som dess värdeföremålslighet, att denna form
 +som före­­målslighet är inbegripen i värdebegreppet samt att värdeformen på
 +detta sätt fram­springer ur värdebegreppet.