Originalets titel: Le Capital. Livre premier. Première section: Marchandise et monnaie

Kapitalet. Första boken. Första avdelningen: Vara och pengar

Första kapitlet: Varan

I. Varans dubbelkaraktär: bruksvärde och bytesvärde eller värde i egentlig mening. (Värdesubstans, värdestorlek.)

II. Arbetets dubbelkaraktär som framträder av varan [présenté par la marchandise]

III. Värdeformen

IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet

En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart [évident que] att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbart och ogripbart på samma gång nöjer det sig inte med att sätta fötterna på marken; det ställer sig liksom på sitt trähuvud, mittemot de andra varorna och kastar sig in i rörelser som är mer bisarra än om det hade börjat dansa. [Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher, als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.]1)

Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning, det vill säga tiden för dess förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.

Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktär, så snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna form.

De mänskliga arbetenas likhet [caractère d'égalité] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte / la forme de valeur des produits du travail]; de enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen av arbetsprodukternas storlek; och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden, i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [se convertissent] till varor, det vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens / sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge], eller samhälleliga ting. Det är som när ljusintrycket från ett ting inte uppfattas av synnerven som en subjektiv retning av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar / quelque chose qui existe en dehors de l'œil]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet, på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting att göra med deras fysiska natur. Det är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande mellan tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka i den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans produkter som självständiga gestalter begåvade med eget liv, som står i kommunikation [en communication / Verhältnis stehende] med människorna och sinsemellan. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag [Dies nenne ich / C'est ce qu'on peut nommer] den fetischism som vidlåder arbetsprodukterna, så snart de uppträder [se présentent] som varor, och som därför är oskiljaktig från detta produktionssätt [de ce mode de production / von der Warenproduktion].

I allmänhet [/I regel] blir bruksföremål varor endast emedan de är produkter av inbördes självständiga privatarbeten. Summan av alla dessa privatarbeten utgör det samhälleliga totalarbetet [Gesamtarbeit / travail social]. Då producenterna träder i samhällelig kontakt endast genom att utbyta sina produkter sinsemellan är det först innanför/inom detta utbyte som deras privatarbetens samhälleliga egenskaper gör sig gällande. Eller också uppenbarar sig [se manifestent / betätigen] privatarbetena i verkligheten först som andelar [Glieder(?)/divisions] av/i det samhälleliga arbetet genom de förhållanden vari deras privatarbeten framträder just så som de är [apparaissent ce qu'ils sont / appear … as what they really are], dvs. inte som omedelbart samhälleliga förhållanden mellan personerna i själva deras arbeten utan snarare som samhälleliga förhållanden mellan tingen [non des rapports sociaux immédiats des personnes dans leurs travaux mêmes, mais bien plutôt des rapports sociaux entre les choses / nicht als unmittelbar gesellschaftliche Verhältnisse der Personen in ihren Arbeiten selbst, sondern vielmehr als sachliche Verhältnisse der Personen und gesellschaftliche Verhältnisse der Sachen].

Det är enbart i utbytet som arbetsprodukterna erhåller såsom värden en samhälleligt identisk och likformig existens som är skild från deras materiella och mångsidiga/mångformiga [multiforme] existens såsom bruksföremål. Denna

Först genom utbytet får arbetsprodukterna en samhälleligt likartad värdeexistens, som är skild från deras materiellt olikartade existens som bruksföremål. Denna uppspaltning av arbetsprodukten i nyttigt ting och värdeting träder praktiskt i funktion, först då utbytet redan vunnit tillräcklig omfattning och betydelse, då nyttigheter produceras för utbyte och tingens värdekaraktär blir aktuell redan vid själva tillverkningen. Från detta ögonblick får producenternas privatarbeten faktiskt en dubbel samhällelig karaktär.

C'est seulement dans leur échange que les produits du travail acquièrent comme valeurs une existence sociale identique et uniforme, distincte de leur existence matérielle et multiforme comme objets d'utilité. Cette scission du produit du travail en objet utile et en objet de valeur s'élargit dans la pratique dès que l'échange a acquis assez d'étendue et d'importance pour que des objets utiles soient produits en vue de l'échange, de sorte que le caractère de valeur de ces objets est déjà pris en considération dans leur production même. A partir de ce moment, les travaux privés des producteurs acquièrent en fait un double caractère social. D'un côté, ils doivent être travail utile, satisfaire des besoins sociaux, et, s'affirmer ainsi comme parties intégrantes du travail général, d'un système de division sociale du travail qui se forme spontanément ; de l'autre côté, ils ne satisfont les besoins divers des producteurs eux-mêmes, que parce que chaque espèce de travail privé utile est échangeable avec toutes les autres espèces de travail privé utile, c'est-à-dire est réputé leur égal. L'égalité de travaux qui diffèrent toto coelo [complètement] les uns des autres ne peut consister que dans une abstraction de leur inégalité réelle, que dans la réduction à leur caractère commun de dépense de force humaine, de travail humain en général, et c'est l'échange seul qui opère cette réduction en mettant en présence les uns des autres sur un pied d'égalité les produits des travaux les plus divers.

Le double caractère social des travaux privés ne se réfléchit dans le cerveau des producteurs que sous la forme que leur imprime le commerce pratique, l'échange des produits. Lorsque les producteurs mettent en présence et en rapport les produits de leur travail à titre de valeurs, ce n'est pas qu'ils voient en eux une simple enveloppe sous laquelle est caché un travail humain identique ; tout au contraire : en réputant égaux dans l'échange leurs produits différents, ils établissent par le fait que leurs différents travaux sont égaux. Ils le font sans le savoir [30]. La valeur ne porte donc pas écrit sur le front ce qu'elle est. Elle fait bien plutôt de chaque produit du travail un hiéroglyphe. Ce n'est qu'avec le temps que l'homme cherche à déchiffrer le sens de l'hiéroglyphe à pénétrer les secrets de l'œuvre sociale à laquelle il contribue, et la transformation des objets utiles en valeurs est un produit de la société, tout aussi bien que le langage.

Aber beim Sehen wird wirklich Licht von einem Ding, dem äußeren Gegenstand, auf ein andres Ding, das Auge, geworfen. Es ist ein physisches Verhältnis zwischen physischen Dingen. Dagegen hat die Warenform und das Wertverhältnis der Arbeitsprodukte, worin sie sich darstellt, mit ihrer physischen Natur und den daraus entspringenden dinglichen Beziehungen absolut nichts zu schaffen.

Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och det värdeförhållande mellan arbetsprodukterna, vari den framträder, absolut ingenting att göra med deras fysiska natur och de därur härrörande materiella förhållandena.

Det hemlighetsfulla i varuformen består alltså helt enkelt däri, att varorna för människorna återspeglar deras eget arbetes samhälleliga karaktär som en objektiv egenskap hos själva arbetsprodukterna, som dessa tings samhälleliga naturegenskaper.

Das Geheimnisvolle der Warenform besteht also einfach darin, daß sie den Menschen die gesellschaftlichen Charaktere ihrer eignen Arbeit als gegenständliche Charaktere der Arbeitsprodukte selbst, als gesellschaftliche Natureigenschaften dieser Dinge zurückspiegelt, daher auch das gesellschaftliche Verhältnis der Produzenten zur Gesamtarbeit als ein außer ihnen existierendes gesellschaftliches Verhältnis von Gegenständen.

The equality of all sorts of human labour is expressed objectively by their products all being equally values; the measure of the expenditure of labour power by the duration of that expenditure, takes the form of the quantity of value of the products of labour; and finally the mutual relations of the producers, within which the social character of their labour affirms itself, take the form of a social relation between the products.

De mänskliga arbetenas likhet får sitt objektiva uttryck i arbetsprodukternas likartade värdetillvaro; måttstocken på förbrukning av mänsklig arbetskraft, tidslängden, får formen av arbetsprodukternas värdestorlek; och slutligen får förhållandet mellan producenterna, vilket avspeglar deras arbetes samhälleliga karaktär, formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna.

1)
Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – pour encourager les autres.