Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Senaste version. Both sides next revision
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2015/05/01 18:33]
eaustreum
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2015/05/01 19:09]
eaustreum
Rad 11: Rad 11:
 ==== IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet ==== ==== IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet ====
  
-En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart [évident que] att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbart och ogripbart på samma gång nöjer det sig inte med att sätta fötterna på marken; det ställer sig liksom på sitt trähuvud, mittemot de andra varorna och låter ​sig dras med i rörelser som är mer bisarra än om det hade börjat dansa. [//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//​]((Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.))+En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart [évident que] att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbart och ogripbart på samma gång nöjer det sig inte med att sätta fötterna på marken; det ställer sig liksom på sitt trähuvud, mittemot de andra varorna och kastar ​sig in i rörelser som är mer bisarra än om det hade börjat dansa. [//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//​]((Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.))
  
 Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för dess förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form. Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för dess förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.