Originalets titel: Le Capital. Livre premier. Première section: Marchandise et monnaie

Detta är en gammal version av dokumentet!


Kapitalet. Första boken. Första avdelningen: Vara och pengar

Första kapitlet: Varan

IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet

En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart den uppträder som vara är det en helt annan sak. [Mais dès qu'elle se présente comme marchandise, c'est une tout autre affaire. / Aber sobald er als Ware auftritt, verwandelt er sich in ein sinnlich übersinnliches Ding.] Gripbar och ogripbar på samma gång nöjer den sig inte med att sätta fötterna på marken; den ställer sig liksom på sitt trähuvud, vänd mot de andra varorna och hänger sig åt nycker som är ännu mer bisarra än om den hade börjat dansa. [Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher, als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.]1)

Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning, det vill säga tiden för denna förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.

1)
Vi kommer ihåg att Kina och borden började dansa när resten av världen inte verkade röra sig – för att uppmuntra de andra.