Originalets titel: Le Capital. Livre premier. Première section: Marchandise et monnaie

Detta är en gammal version av dokumentet!


Kapitalet. Första boken. Första avdelningen: Vara och pengar

Första kapitlet: Varan

IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet

En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart den uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbar och ogripbar på samma gång nöjer den sig inte med att sätta fötterna på marken; den ställer sig liksom på sitt trähuvud, vänd mot de andra varorna och hänger sig åt nycker som är ännu mer bisarra än om den hade börjat dansa. [Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher, als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.]1)

Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning, det vill säga tiden för denna förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.

Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktär, så snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna form. De mänskliga arbetenas likhet [caractère d'égalité] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte / la forme de valeur des produits du travail]; de enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen av arbetsprodukternas storlek; och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden, i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [se convertissent] till varor, det vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens / sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge], eller samhälleliga ting. Det är som när ljusintrycket från ett ting inte uppfattas av synnerven som en subjektiv retning av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar / quelque chose qui existe en dehors de l'œil]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet, på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting att göra med deras fysiska natur. Det är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande mellan tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka i den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans produkter såsom självständiga gestalter, begåvade med egna kroppar [doués de corps particuliers], vilka

Hier scheinen die Produkte des menschlichen Kopfes mit eignem Leben begabte, untereinander und mit den Menschen in Verhältnis stehende selbständige Gestalten. So in der Warenwelt die Produkte der menschlichen Hand. Dies <87> nenne ich den Fetischismus, der den Arbeitsprodukten anklebt, sobald sie als Waren produziert werden, und der daher von der Warenproduktion unzertrennlich ist.

Här framträder den mänskliga hjärnans egna produkter såsom självständiga gestalter, som begåvats med eget liv och står i relation till varandra och till människorna. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag den fetischdyrkan, som vidlåder arbetsprodukterna, så snart de blir producerade som varor, och som därför är oupplösligt förenad med varuproduktionen.

Aber beim Sehen wird wirklich Licht von einem Ding, dem äußeren Gegenstand, auf ein andres Ding, das Auge, geworfen. Es ist ein physisches Verhältnis zwischen physischen Dingen. Dagegen hat die Warenform und das Wertverhältnis der Arbeitsprodukte, worin sie sich darstellt, mit ihrer physischen Natur und den daraus entspringenden dinglichen Beziehungen absolut nichts zu schaffen.

Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och det värdeförhållande mellan arbetsprodukterna, vari den framträder, absolut ingenting att göra med deras fysiska natur och de därur härrörande materiella förhållandena.

Det hemlighetsfulla i varuformen består alltså helt enkelt däri, att varorna för människorna återspeglar deras eget arbetes samhälleliga karaktär som en objektiv egenskap hos själva arbetsprodukterna, som dessa tings samhälleliga naturegenskaper.

Das Geheimnisvolle der Warenform besteht also einfach darin, daß sie den Menschen die gesellschaftlichen Charaktere ihrer eignen Arbeit als gegenständliche Charaktere der Arbeitsprodukte selbst, als gesellschaftliche Natureigenschaften dieser Dinge zurückspiegelt, daher auch das gesellschaftliche Verhältnis der Produzenten zur Gesamtarbeit als ein außer ihnen existierendes gesellschaftliches Verhältnis von Gegenständen.

The equality of all sorts of human labour is expressed objectively by their products all being equally values; the measure of the expenditure of labour power by the duration of that expenditure, takes the form of the quantity of value of the products of labour; and finally the mutual relations of the producers, within which the social character of their labour affirms itself, take the form of a social relation between the products.

De mänskliga arbetenas likhet får sitt objektiva uttryck i arbetsprodukternas likartade värdetillvaro; måttstocken på förbrukning av mänsklig arbetskraft, tidslängden, får formen av arbetsprodukternas värdestorlek; och slutligen får förhållandet mellan producenterna, vilket avspeglar deras arbetes samhälleliga karaktär, formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna.

1)
Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – pour encourager les autres.