Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version.
Föregående version.
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2013/03/20 23:29]
titorelli
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2015/05/01 19:47] (aktuell)
eaustreum
Rad 2: Rad 2:
  
 ===== Första kapitlet: Varan ===== ===== Första kapitlet: Varan =====
 +
 +==== I. Varans dubbelkaraktär:​ bruksvärde och bytesvärde eller värde i egentlig mening. (Värdesubstans,​ värdestorlek.) ====
 +
 +==== II. Arbetets dubbelkaraktär som framträder av varan [présenté par la marchandise] ====
 +
 +==== III. Värdeformen ====
  
 ==== IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet ==== ==== IV. Varans fetischkaraktär och dess hemlighet ====
  
-En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart den uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbar ​och ogripbar ​på samma gång nöjer ​den sig inte med att sätta fötterna på marken; ​den ställer sig liksom på sitt trähuvud, ​vänd mot de andra varorna och hänger ​sig åt nycker ​som är ännu mer bisarra än om den hade börjat dansa. [//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//​]((Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.))+En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart ​[évident que] att människan genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbart ​och ogripbart ​på samma gång nöjer ​det sig inte med att sätta fötterna på marken; ​det ställer sig liksom på sitt trähuvud, ​mittemot ​de andra varorna och kastar ​sig in i rörelser ​som är mer bisarra än om det hade börjat dansa. [//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//​]((Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.)) 
 + 
 +Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för dess förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form. 
 + 
 +Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktär, så snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna form. 
 + 
 +De mänskliga arbetenas likhet [//​caractère d'​égalité//​] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [//die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte//​ / //la forme de valeur des produits du travail//]; de  
 +enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen av arbetsprodukternas storlek; och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden,​ i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [//se convertissent//​] till varor, det vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [//en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens// / //sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge//], eller samhälleliga ting. Det är som när ljusintrycket från ett ting inte uppfattas av synnerven som en subjektiv retning av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [//als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar// / //quelque chose qui existe en dehors de l'​œil//​]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet,​ på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting att göra med deras fysiska natur. Det är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande mellan tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka i den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans produkter som självständiga gestalter begåvade med eget liv, som står i kommunikation [//en communication//​ / //​Verhältnis stehende//] med människorna och sinsemellan. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag [//Dies nenne ich// / //​C'​est ce qu'on peut nommer//] den fetischism som vidlåder arbetsprodukterna,​ så snart de uppträder [//se présentent//​] som varor, och som därför är oskiljaktig från detta produktionssätt [//de ce mode de production//​ / //von der Warenproduktion//​]. 
 + 
 +I allmänhet [/I regel] blir bruksföremål varor endast emedan de är produkter av inbördes självständiga privatarbeten. Summan av alla dessa privatarbeten utgör det samhälleliga totalarbetet [Gesamtarbeit / travail social]. Då producenterna träder i samhällelig kontakt endast genom att utbyta sina produkter sinsemellan är det först innanför/​inom detta utbyte som deras privatarbetens samhälleliga egenskaper gör sig gällande. Eller också uppenbarar sig [se manifestent / betätigen] privatarbetena i verkligheten först som andelar [Glieder(?​)/​divisions] av/i det samhälleliga arbetet genom de förhållanden vari deras privatarbeten framträder just så som de är [apparaissent ce qu'ils sont / appear … as what they really are], dvs. inte som omedelbart samhälleliga förhållanden mellan personerna i själva deras arbeten utan snarare som samhälleliga förhållanden mellan tingen [//non des rapports sociaux immédiats des personnes dans leurs travaux mêmes, mais bien plutôt des rapports sociaux entre les choses// / //nicht als unmittelbar gesellschaftliche Verhältnisse der Personen in ihren Arbeiten selbst, sondern vielmehr als sachliche Verhältnisse der Personen und gesellschaftliche Verhältnisse der Sachen//].
  
-Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, ​och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund förvärdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för denna förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.+Det är enbart i utbytet som arbetsprodukterna erhåller såsom värden ​en samhälleligt identisk och likformig existens som är skild från deras materiella ​och mångsidiga/​mångformiga ​[multiformeexistens såsom bruksföremålDenna
  
-Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktär, så snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna form. De mänskliga arbetenas likhet [//​caractère d'​égalité//​] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [//die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte//​ / //la forme de valeur des produits du travail//]; de  +Först ​genom utbytet får arbetsprodukterna en samhälleligt ​likartad värdeexistens, som är skild från deras materiellt olikartade existens ​som bruksföremål. Denna uppspaltning ​av arbetsprodukten i nyttigt ​ting och värdeting träder praktiskt i funktionförst då utbytet redan vunnit tillräcklig omfattning och betydelsedå nyttigheter produceras för utbyte ​och tingens värdekaraktär blir aktuell redan vid själva tillverkningenFrån detta ögonblick får producenternas privatarbeten faktiskt ​en dubbel samhällelig karaktär
-enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen av arbetsprodukternas storlek; och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden,​ i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt ​förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [//se convertissent//​] till varordet vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [//en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens// / //sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge//], eller samhälleliga ting. Det är som när ljusintrycket ​från ett ting inte uppfattas av synnerven ​som en subjektiv retning ​av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [//als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar// / //quelque chose qui existe en dehors de l'​œil//​]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremåletpå ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen ​och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting att göra med deras fysiska naturDet är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande mellan tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka i den religiösa världens dimmiga regionerHär framträder den mänskliga hjärnans produkter såsom självständiga gestalter, begåvade med egna kroppar [//doués de corps particuliers//​],​ vilka+
  
-Hier scheinen die Produkte ​des menschlichen Kopfes mit eignem Leben begabteuntereinander und mit den Menschen in Verhältnis stehende selbständige GestaltenSo in der Warenwelt die Produkte der menschlichen HandDies <87> nenne ich den Fetischismusder den Arbeitsprodukten anklebtsobald sie als Waren produziert werdenund der daher von der Warenproduktion unzertrennlich ist.+C'est seulement dans leur échange que les produits du travail acquièrent comme valeurs une existence sociale identique et uniforme, distincte de leur existence matérielle et multiforme comme objets d'​utilité. Cette scission du produit du travail en objet utile et en objet de valeur s'​élargit dans la pratique dès que l'​échange a acquis assez d'​étendue et d'​importance pour que des objets utiles soient produits en vue de l'​échangede sorte que le caractère de valeur de ces objets est déjà pris en considération dans leur production mêmeA partir de ce moment, les travaux privés des producteurs acquièrent en fait un double caractère socialD'un côtéils doivent être travail utilesatisfaire des besoins sociauxet, s'​affirmer ainsi comme parties intégrantes du travail général, d'un système de division sociale du travail qui se forme spontanément ; de l'​autre côté, ils ne satisfont les besoins divers des producteurs eux-mêmes, que parce que chaque espèce de travail privé utile est échangeable avec toutes les autres espèces de travail privé utile, c'​est-à-dire est réputé leur égal. L'​égalité de travaux qui diffèrent toto coelo [complètement] les uns des autres ne peut consister que dans une abstraction de leur inégalité réelle, que dans la réduction à leur caractère commun de dépense de force humaine, de travail humain en général, et c'est l'​échange seul qui opère cette réduction en mettant en présence les uns des autres sur un pied d'​égalité les produits des travaux les plus divers.
  
-Här framträder den mänskliga hjärnans egna produkter såsom självständiga gestaltersom begåvats med eget liv och står i relation till varandra och till människornaPå samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag den fetischdyrkansom vidlåder arbetsprodukternaså snart de blir producerade som varoroch som därför är oupplösligt förenad med varuproduktionen.+Le double caractère social des travaux privés ne se réfléchit dans le cerveau des producteurs que sous la forme que leur imprime le commerce pratiquel'​échange des produitsLorsque les producteurs mettent en présence et en rapport les produits de leur travail à titre de valeursce n'est pas qu'ils voient en eux une simple enveloppe sous laquelle est caché un travail humain identique ; tout au contraire : en réputant égaux dans l'​échange leurs produits différents,​ ils établissent par le fait que leurs différents travaux sont égaux. Ils le font sans le savoir [30]. La valeur ne porte donc pas écrit sur le front ce qu'​elle est. Elle fait bien plutôt de chaque produit du travail un hiéroglyphe. Ce n'est qu'​avec le temps que l'​homme cherche à déchiffrer le sens de l'​hiéroglyphe à pénétrer les secrets de l'​œuvre sociale à laquelle il contribueet la transformation des objets utiles en valeurs est un produit ​de la sociététout aussi bien que le langage.
  
 Aber beim Sehen wird wirklich Licht von einem Ding, dem äußeren Gegenstand, auf ein andres Ding, das Auge, geworfen. Es ist ein physisches Verhältnis zwischen physischen Dingen. Dagegen hat die Warenform und das Wertverhältnis der Arbeitsprodukte,​ worin sie sich darstellt, mit ihrer physischen Natur und den daraus entspringenden dinglichen Beziehungen absolut nichts zu schaffen. ​ Aber beim Sehen wird wirklich Licht von einem Ding, dem äußeren Gegenstand, auf ein andres Ding, das Auge, geworfen. Es ist ein physisches Verhältnis zwischen physischen Dingen. Dagegen hat die Warenform und das Wertverhältnis der Arbeitsprodukte,​ worin sie sich darstellt, mit ihrer physischen Natur und den daraus entspringenden dinglichen Beziehungen absolut nichts zu schaffen. ​