Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version.
Föregående version.
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2013/03/24 23:32]
titorelli
sv:kapitalet-1-kapitel-1-franska-versionen [2015/05/01 19:47] (aktuell)
eaustreum
Rad 3: Rad 3:
 ===== Första kapitlet: Varan ===== ===== Första kapitlet: Varan =====
  
-==== IV. Varans ​fetischkaraktär ​och dess hemlighet ​====+==== I. Varans ​dubbelkaraktär:​ bruksvärde ​och bytesvärde eller värde i egentlig mening. (Värdesubstans,​ värdestorlek.) ​====
  
-En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialtVår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheter. Såsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart att människan genom sin verksamhet omformar de material ​som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart den uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbar och ogripbar på samma gång nöjer den sig inte med att sätta fötterna på marken; den ställer sig liksom på sitt trähuvud, vänd mot de andra varorna och hänger sig åt nycker som är ännu mer bisarra än om den hade börjat dansa. ​[//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//]((Man erinrar sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.))+==== IIArbetets dubbelkaraktär ​som framträder ​av varan [présenté par la marchandise====
  
-Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det första, hur skiftande de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för denna förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.+==== IIIVärdeformen ====
  
-Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktär, så snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna formDe mänskliga arbetenas likhet [//​caractère d'​égalité//​] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [//die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte//​ / //la forme de valeur des produits du travail//]; de  +==== IVVarans fetischkaraktär ​och dess hemlighet ====
-enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen av arbetsprodukternas storlek; ​och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden,​ i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [//se convertissent//​] till varor, det vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [//en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens// / //sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge//], eller samhälleliga ting. Det är som när ljusintrycket från ett ting inte uppfattas av synnerven som en subjektiv retning av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [//als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar// / //quelque chose qui existe en dehors de l'​œil//​]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet,​ på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting att göra med deras fysiska natur. Det är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande mellan tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka i den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans produkter som självständiga gestalter begåvade med eget liv, som står i kommunikation [//en communication//​ / //​Verhältnis stehende//] med människorna och sinsemellan. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag [//Dies nenne ich// / //​C'​est ce qu'on peut nommer//] den fetischism som vidlåder arbetsprodukterna,​ så snart de uppträder [//se présentent//​] som varor, och som därför är oskiljaktig från detta produktionssätt [//de ce mode de production//​ / //von der Warenproduktion//​].+
  
-I regel blir bruksföremål varor endast emedan de är produkter ​av inbördes självständiga privatarbetenSumman av alla dessa privatarbeten utgör ​det samhälleliga totalarbetet ​[Gesamtarbeit / travail social]. Då producenterna träder i samhällelig kontakt endast ​genom att utbyta sina produkter ​med varandra ​är det först innanför/inom detta utbyte som deras privatarbetens samhälleliga egenskaper gör sig gällande.+En vara framstår vid första ögonkastet som någonting självklart och trivialt. Vår analys har dock visat att den är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysiska subtiliteter och teologiska spetsfundigheterSåsom bruksvärde finns det ingenting mystiskt med den, vare sig utifrån synpunkten att den tillfredsställer mänskliga behov genom sina egenskaper eller att dessa egenskaper är produkter av mänskligt arbete. Det är solklart ​[évident queatt människan ​genom sin verksamhet omformar de material som givits henne av naturen så att de blir användbara. Till exempel förändras träets form när man gör ett bord av det. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara är det en helt annan sak. Gripbart och ogripbart på samma gång nöjer det sig inte med att sätta fötterna på marken; det ställer sig liksom på sitt trähuvud, mittemot de andra varorna och kastar sig in i rörelser som är mer bisarra än om det hade börjat dansa. [//Er steht nicht nur mit seinen Füßen auf dem Boden, sondern er stellt sich allen andren Waren gegenüber auf den Kopf und entwickelt aus seinem Holzkopf Grillen, viel wunderlicher,​ als wenn er aus freien Stücken zu tanzen begänne.//​]((Man erinrar ​sig, att Kina och borden började dansa, då den övriga världen tycktes stå stilla – //pour encourager les autres//.))
  
-Comme les producteurs n'​entrent socialement en contact que par l'​échange ​de leurs produitsce n'est que dans les limites ​de cet échange que s'​affirment d'​abord les caractères sociaux ​de leurs travaux privés+Varans mystiska karaktär härrör alltså inte från dess bruksvärde. Lika lite härrör den från de värdebestämmande egenskaperna. Ty för det förstahur skiftande ​de nyttiga arbetena eller produktiva verksamheterna än må vara, är det en fysiologisk sanning att de framför allt är funktioner av den mänskliga organismen, och att varje sådan funktion, oavsett dess innehåll eller form, väsentligen är en förbrukning av människans hjärna, nerver, muskler, organ, sinnen osv. För det andra, vad beträffar grunden för [eg. det som ligger till grund för] värdestorlekens bestämning,​ det vill säga tiden för dess förbrukning eller kvantiteten arbete, kan man inte förneka att denna arbetskvantitet skiljer sig tydligt från dess kvalitet. I alla samhällstillstånd måste den tid som krävs för att producera existensmedlen intressera människan, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Och slutligen, så snart människorna på ett eller annat sätt arbetar för varandra, får deras arbete även samhällelig form.
  
-Gebrauchsgegenstände werden überhaupt nur Warenweil sie Produkte voneinander unabhängig betriebner Privatarbeiten sind. Der Komplex dieser Privatarbeiten bildet die gesellschaftliche Gesamtarbeit. Da die Produzenten erst in gesellschaftlichen Kontakt treten durch den Austausch ihrer Arbeitsprodukte,​ erscheinen auch die spezifisch gesellschaftlichen Charaktere ihrer Privatarbeiten erst innerhalb dieses Austausches. Oder die Privatarbeiten betätigen sich in der Tat erst als Glieder der gesellschaftlichen Gesamtarbeit durch die Beziehungen,​ worin der Austausch die Arbeitsprodukte und vermittelst derselben die Produzenten versetzt. Den letzteren erscheinen daher die gesellschaftlichen Beziehungen ihrer Privatarbeiten als das, was sie sind, d.h. nicht als unmittelbar gesellschaftliche Verhältnisse der Personen in ihren Arbeiten selbst, sondern vielmehr als sachliche Verhältnisse der Personen und gesellschaftliche Verhältnisse der Sachen.+Så varifrån härstammar arbetsproduktens gåtfulla karaktärså snart den antar varuform? Uppenbarligen från själva denna form.
  
-Bruksföremål kan överhuvud inte bli varor, annat än då de är produkter ​av inbördes självständiga privatarbetenSammanfattade utgör ​dessa privatarbeten ​det samhälleliga ​totalarbetetProducenterna träder i samhällelig kontakt med varandra först genom utbytet ​av arbetsprodukteroch därför framgår ​det först genom varuutbytet, att deras privata arbeten har samhällelig karaktärEller: först genom de relationer, ​som uppkommer ​mellan ​producenterna inbördes, då de byter sina arbetsprodukter,​ visar det sig, att privatarbetena utgör länkar ​det samhälleliga totalarbetetFör producenterna framstår därför deras privatarbetens samhälleliga inbördesförhållanden just så som de ärd.v.s. inte som direkt samhälleliga förhållanden mellan personerna i själva deras arbeten utan snarare ​som sakliga relationer mellan personerna ​och sociala relationer mellan tingen.+De mänskliga arbetenas likhet [//​caractère d'​égalité//​] antar den sakliga formen av arbetsprodukternas lika värdeföremålslighet [//die sachliche Form der gleichen Wertgegenständlichkeit der Arbeitsprodukte//​ / //la forme de valeur des produits du travail//]; de  
 +enskilda arbetenas mått genom deras tidsåtgång antar formen ​av arbetsprodukternas storlek; och slutligen producenternas ömsesidiga [infört från engelska uppl.] förhållanden,​ i vilka deras samhälleliga karaktär gör sig gällande, antar formen av ett samhälleligt förhållande mellan arbetsprodukterna. Det är alltså därför som dessa produkter förvandlar sig [//se convertissent//​] till varor, ​det vill säga till ting som är direkt och inte direkt förnimmbara [//en choses qui tombent et ne tombent pas sous les sens// / //sinnlich übersinnliche oder gesellschaftliche Dinge//], eller samhälleliga ​tingDet är som när ljusintrycket från ett ting inte uppfattas ​av synnerven som en subjektiv retning av synnerven själv utan som den föremålsliga formen hos någonting utanför ögat [//als gegenständliche Form eines Dings außerhalb des Auges dar// / //quelque chose qui existe en dehors de l'​œil//​]. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremåletpå ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och värdeförhållandet mellan arbetsprodukterna absolut ingenting ​att göra med deras fysiska naturDet är blott ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna ​som här antar den fantasmagoriska formen av ett förhållande ​mellan ​tingen. För att hitta en analogi till detta fenomen måste vi söka den religiösa världens dimmiga regionerHär framträder den mänskliga hjärnans produkter ​som självständiga gestalter begåvade med eget livsom står i kommunikation [//en communication//​ / //​Verhältnis stehende//] med människorna och sinsemellanPå samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkterDetta kallar jag [//Dies nenne ich// / //​C'​est ce qu'on peut nommer//] den fetischism ​som vidlåder arbetsprodukterna,​ så snart de uppträder [//se présentent//​] ​som varor, ​och som därför är oskiljaktig från detta produktionssätt [//de ce mode de production//​ / //von der Warenproduktion//​].
  
-Först genom utbytet får arbetsprodukterna en samhälleligt likartad värdeexistens,​ som är skild från deras materiellt olikartade existens som bruksföremål. ​Denna uppspaltning ​av arbetsprodukten i nyttigt ting och värdeting ​träder ​praktiskt ​funktion, ​först ​då utbytet redan vunnit tillräcklig omfattning och betydelse, då nyttigheter produceras för utbyte ​och tingens värdekaraktär blir aktuell redan vid själva tillverkningenFrån detta ögonblick får producenternas ​privatarbeten ​faktiskt en dubbel samhällelig karaktär+I allmänhet [/I regel] blir bruksföremål ​varor endast emedan de är produkter av inbördes självständiga privatarbetenSumman ​av alla dessa privatarbeten utgör det samhälleliga totalarbetet [Gesamtarbeit / travail social]. Då producenterna ​träder i samhällelig kontakt endast genom att utbyta sina produkter sinsemellan är det först ​innanför/​inom detta utbyte ​som deras privatarbetens samhälleliga egenskaper gör sig gällandeEller också uppenbarar sig [se manifestent / betätigen] privatarbetena i verkligheten först som andelar [Glieder(?​)/​divisions] av/i det samhälleliga arbetet genom de förhållanden vari deras privatarbeten ​framträder just så som de är [apparaissent ce qu'ils sont / appear … as what they really are], dvs. inte som omedelbart samhälleliga förhållanden mellan personerna i själva deras arbeten utan snarare som samhälleliga förhållanden mellan tingen [//non des rapports sociaux immédiats des personnes dans leurs travaux mêmes, mais bien plutôt des rapports sociaux entre les choses// / //nicht als unmittelbar gesellschaftliche Verhältnisse der Personen in ihren Arbeiten selbst, sondern vielmehr als sachliche Verhältnisse der Personen und gesellschaftliche Verhältnisse der Sachen//].
  
-En généraldes objets d'​utilité ne deviennent des marchandises que parce qu'ils sont les produits de travaux privés exécutés indépendamment les uns des autresL'​ensemble de ces travaux privés forme le travail socialComme les producteurs n'​entrent socialement en contact que par l'​échange de leurs produitsce n'est que dans les limites de cet échange que s'​affirment d'​abord les caractères sociaux de leurs travaux privésOu bien les travaux privés ne se manifestent ​en réalité comme divisions du travail social que par les rapports que l'​échange établit entre les produits du travail et indirectement entre les producteurs. Il en résulte que pour ces derniers les rapports de leurs travaux privés apparaissent ce qu'ils sont, c'​est-à-dire non des rapports sociaux immédiats des personnes dans leurs travaux mêmes, mais bien plutôt des rapports sociaux entre les choses.+Det är enbart i utbytet som arbetsprodukterna erhåller såsom värden en samhälleligt identisk och likformig existens som är skild från deras materiella och mångsidiga/​mångformiga [multiforme] existens såsom bruksföremål. Denna 
 + 
 +Först genom utbytet får arbetsprodukterna en samhälleligt likartad värdeexistenssom är skild från deras materiellt olikartade existens som bruksföremålDenna uppspaltning av arbetsprodukten i nyttigt ting och värdeting träder praktiskt i funktionförst då utbytet redan vunnit tillräcklig omfattning och betydelsedå nyttigheter produceras för utbyte och tingens värdekaraktär blir aktuell redan vid själva tillverkningenFrån detta ögonblick får producenternas privatarbeten faktiskt ​en dubbel samhällelig karaktär
  
 C'est seulement dans leur échange que les produits du travail acquièrent comme valeurs une existence sociale identique et uniforme, distincte de leur existence matérielle et multiforme comme objets d'​utilité. Cette scission du produit du travail en objet utile et en objet de valeur s'​élargit dans la pratique dès que l'​échange a acquis assez d'​étendue et d'​importance pour que des objets utiles soient produits en vue de l'​échange,​ de sorte que le caractère de valeur de ces objets est déjà pris en considération dans leur production même. A partir de ce moment, les travaux privés des producteurs acquièrent en fait un double caractère social. D'un côté, ils doivent être travail utile, satisfaire des besoins sociaux, et, s'​affirmer ainsi comme parties intégrantes du travail général, d'un système de division sociale du travail qui se forme spontanément ; de l'​autre côté, ils ne satisfont les besoins divers des producteurs eux-mêmes, que parce que chaque espèce de travail privé utile est échangeable avec toutes les autres espèces de travail privé utile, c'​est-à-dire est réputé leur égal. L'​égalité de travaux qui diffèrent toto coelo [complètement] les uns des autres ne peut consister que dans une abstraction de leur inégalité réelle, que dans la réduction à leur caractère commun de dépense de force humaine, de travail humain en général, et c'est l'​échange seul qui opère cette réduction en mettant en présence les uns des autres sur un pied d'​égalité les produits des travaux les plus divers. C'est seulement dans leur échange que les produits du travail acquièrent comme valeurs une existence sociale identique et uniforme, distincte de leur existence matérielle et multiforme comme objets d'​utilité. Cette scission du produit du travail en objet utile et en objet de valeur s'​élargit dans la pratique dès que l'​échange a acquis assez d'​étendue et d'​importance pour que des objets utiles soient produits en vue de l'​échange,​ de sorte que le caractère de valeur de ces objets est déjà pris en considération dans leur production même. A partir de ce moment, les travaux privés des producteurs acquièrent en fait un double caractère social. D'un côté, ils doivent être travail utile, satisfaire des besoins sociaux, et, s'​affirmer ainsi comme parties intégrantes du travail général, d'un système de division sociale du travail qui se forme spontanément ; de l'​autre côté, ils ne satisfont les besoins divers des producteurs eux-mêmes, que parce que chaque espèce de travail privé utile est échangeable avec toutes les autres espèces de travail privé utile, c'​est-à-dire est réputé leur égal. L'​égalité de travaux qui diffèrent toto coelo [complètement] les uns des autres ne peut consister que dans une abstraction de leur inégalité réelle, que dans la réduction à leur caractère commun de dépense de force humaine, de travail humain en général, et c'est l'​échange seul qui opère cette réduction en mettant en présence les uns des autres sur un pied d'​égalité les produits des travaux les plus divers.