Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.
| Both sides previous revision Föregående version. | |||
|
sv:kapitel_1 [2012/12/04 12:29] titorelli raderad |
— (aktuell) | ||
|---|---|---|---|
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| - | ====== Första kapitlet. Penningkapitalets kretslopp ====== | ||
| - | Kapitalets kretslopp((Ur manus. II)) försiggår i tre stadier, vilka enligt framställningen i första bandet bildar följande kedja: | ||
| - | |||
| - | //Första stadiet//: Kapitalisten uppträder som köpare på varumarknaden och | ||
| - | arbetsmarknaden; | ||
| - | G-W.((I hela andra boken – liksom också i tredje – förekommer rikligt med bokstavsbeteckningar för olika ekonomiska huvudbegrepp, | ||
| - | |||
| - | //Andra stadiet//: Produktiv konsumtion genom kapitalisten av de inköpta | ||
| - | varorna. Han fungerar som kapitalistisk varuproducent, | ||
| - | genomgår produktionsprocessen. Resultat: varor av större värde än deras | ||
| - | produktionselements. | ||
| - | |||
| - | //Tredje stadiet//: Kapitalisten återvänder till marknaden, nu som säljare. | ||
| - | Hans varor omsättes i pengar, genomgår cirkulationsstadiet W-G. | ||
| - | |||
| - | Formeln för penningkapitalets kretslopp är alltså: | ||
| - | |||
| - | G-W … P … W′-G′, där punkterna antyder, att cirkulationsprocessen är | ||
| - | avbruten, medan W′ och G′ betecknar, att W och G ökats genom mervärde. | ||
| - | |||
| - | Det första och det tredje stadiet behandlades i första boken, i den mån det var nödvändigt, | ||
| - | produktionsprocess. De olika former, i vilka kapitalet uppträder i sina olika | ||
| - | stadier, och som det vid upprepat kretslopp växelvis antar och lägger av, blev därför obeaktade. De utgör nu det närmaste föremålet för undersökningen. | ||
| - | |||
| - | För att renodla dessa former måste man först bortse från alla moment, som | ||
| - | ingenting har att göra med formbildningen och formväxlingen som sådana. Därför | ||
| - | antar vi här, inte endast att varorna försäljes till sina värden, utan också | ||
| - | att detta sker under oförändrade förhållanden. Vi bortser alltså även från de | ||
| - | värdeförändringar, | ||
| - | |||
| - | |||
| - | //1. Första stadiet. Pengar utbytes mot varor. G-W.// | ||
| - | |||
| - | G-W betecknar, att en penningsumma utbytes mot varor. För köparna betyder det, | ||
| - | att deras pengar förvandlas till varor, för säljarna att deras varor förvandlas | ||
| - | till pengar. Orsaken till att denna vanliga process på varumarknaden samtidigt | ||
| - | ingår som ett led i ett enskilt kapitals självständiga kretslopp, är inte i | ||
| - | första hand processens form, utan dess materiella innehåll, det säregna sätt, | ||
| - | varpå de varor brukas, som byter plats med pengarna. Dessa varor är å ena sidan | ||
| - | produktionsmedel, | ||
| - | faktorerna i varuproduktionen, | ||
| - | motsvara de produkter som skall framställas. Om vi betecknar arbetskraften med | ||
| - | A, produktionsmedlen med Pm och summan av de köpta varorna med W, så är W = A + | ||
| - | Pm, eller kortare W<img border=" | ||
| - | framträder det alltså som G-W<img border=" | ||
| - | G-Pm; penningsumman G delas i två delar, varav den ena användes till inköp av | ||
| - | arbetskraft, | ||
| - | hemma på olika marknader, det ena på arbetsmarknaden, | ||
| - | egentliga varumarknaden. Utom denna kvalitativa delning av varusumman, vari G | ||
| - | omsättes, uttrycker emellertid G-W<img border=" | ||
| - | karakteristiskt kvantitativt förhållande mellan arbetskraften A och | ||
| - | produktionsmedlen Pm. Vi vet, att värdet, resp. priset på arbetskraften, | ||
| - | innehavare salubjuder den som vara, betalas i form av arbetslön, d.v.s. som | ||
| - | priset för en arbetsmängd, | ||
| - | dagsvärde är 3 mark, och 3 mark är det värde som frambringas genom 5 timmars | ||
| - | arbete, så kommer denna summa att i kontraktet mellan köpare och säljare | ||
| - | figurera som priset på eller lönen för, låt oss säga 10 timmars arbete. Om ett | ||
| - | dylikt kontrakt avslutas med t.ex. 50 arbetare, så måste de tillsammans | ||
| - | leverera köparen 500 arbetstimmar per dag. Därav är hälften, 250 arbetstimmar = | ||
| - | 25 tiotimmarsdagar, | ||
| - | produktionsmedel, | ||
| - | av denna arbetsmängd. | ||
| - | |||
| - | G-W<img border=" | ||
| - | en viss penningsumma, | ||
| - | produktionsmedel och arbetskraft, | ||
| - | förhållande mellan den del av pengarna, som användes till inköp av arbetskraft, | ||
| - | och den del som användes till inköp av produktionsmedel, | ||
| - | förhand är bestämt genom mängden av det merarbete, som ett visst antal arbetare | ||
| - | skall prestera. | ||
| - | |||
| - | Om alltså t.ex. i ett spinneri veckolönen för de 50 arbetarna utgör 50 £, så | ||
| - | måste 372 £ förbrukas i produktionsmedel, | ||
| - | produktionsmedel, | ||
| - | merarbete – till garn. | ||
| - | |||
| - | I vilken utsträckning olika industrigrenar på grund av användningen av | ||
| - | merarbete behöver ett värdetillskott i form av produktionsmedel, | ||
| - | likgiltigt. Det är endast fråga om att den för produktionsmedel satsade delen | ||
| - | av penningsumman – alltså de i G-Pm inköpta produktionsmedlen – under alla | ||
| - | omständigheter är tillräcklig och alltså i förväg måste beräknas i motsvarande | ||
| - | proportion. Produkter kan endast framställas under förutsättning, | ||
| - | tillräckligt med produktionsmedel för att suga till sig arbetskraften. Om | ||
| - | mängden av produktionsmedel är otillräcklig, | ||
| - | merarbete som han förfogar över, och hans förfoganderätt över merarbetet skulle | ||
| - | inte ge något resultat. Om det tvärtom finns mer produktionsmedel än | ||
| - | disponibelt arbete, så kan inte överskottet bearbetas och förvandlas till | ||
| - | produkter. | ||
| - | |||
| - | Så snart processen G-W<img border=" | ||
| - | över de produktionsmedel och den arbetskraft, | ||
| - | nyttig artikel. Han förfogar också över en större mängd disponibel arbetskraft | ||
| - | eller en större mängd arbete än som erfordras för att ersätta arbetskraftens | ||
| - | värde, och dessutom över de produktionsmedel som är nödvändiga, | ||
| - | arbetsmängd skall kunna förverkligas eller förkroppsligas. Han förfogar alltså | ||
| - | över de faktorer, som erfordras för produktion av artiklar, som har större | ||
| - | värde än deras produktionselement, | ||
| - | Det värde, som han satsat i penningform, | ||
| - | det kan förverkligas som värde som alstrar mervärde (i form av varor). Med | ||
| - | andra ord: det befinner sig i det tillstånd eller den form av // | ||
| - | kapital//, som äger förmågan att skapa värde och mervärde. Kapital i denna | ||
| - | form betecknar vi här med P. | ||
| - | |||
| - | Men värdet av P är = värdet av A + Pm, = det i A och Pm omsatta G. Det | ||
| - | ursprungliga kapitalet G är samma kapitalvärde som P, endast i en annan | ||
| - | existensform, | ||
| - | // | ||
| - | |||
| - | G-W<img border=" | ||
| - | som hör hemma i den allmänna varucirkulationen, | ||
| - | som ett stadium i kapitalets självständiga kretslopp, en förvandling av | ||
| - | kapitalvärdet från dess penningform till dess produktiva form eller – kortare | ||
| - | uttryckt – // | ||
| - | I första stadiet av penningkapitalets kretslopp framträder därför penningen som | ||
| - | den förste bäraren av kapitalvärdet och alltså penningkapitalet som den form, | ||
| - | vari kapitalet satsas i kretsloppet. | ||
| - | |||
| - | Som penningkapital befinner sig penningen i ett tillstånd, vari den kan | ||
| - | fullgöra penningfunktioner: | ||
| - | betalningsmedel. (Det senare om arbetskraften visserligen köpts tidigare men | ||
| - | inte betalas, förrän den varit i verksamhet. Om produktionsmedlen inte finns | ||
| - | färdiga i marknaden utan först måste beställas, fungerar penningen i processen | ||
| - | G-Pm både som bytesmedel och som betalningsmedel.) Förmågan att tjänstgöra som | ||
| - | betalningsmedel och bytesmedel beror inte på att penningkapitalet är kapital | ||
| - | utan på att det är pengar. | ||
| - | |||
| - | Å andra sidan kan kapitalvärdet i penningform endast utföra penningfunktioner | ||
| - | och inga andra. Det är den bestämda roll, som pengarna spelar i kapitalets | ||
| - | kretslopp, och därmed också det sammanhang, som råder mellan det stadium vari | ||
| - | de uppträder och övriga stadier i kapitalets kretslopp, som förvandlar | ||
| - | penningfunktionerna till kapitalfunktioner. I det fall t.ex., som närmast | ||
| - | föreligger, | ||
| - | produktiva kapitalets naturaform, vilken alltså latent< | ||
| - | möjligheter, | ||
| - | resultat. | ||
| - | |||
| - | En del av de pengar, som i G-W<img border=" | ||
| - | går under själva kretsloppet över till att utföra funktioner av en sådan art, | ||
| - | att deras kapitalkaraktär försvinner, | ||
| - | Penningkapitalets kretslopp sönderfaller i G-Pm, inköp av produktionsmedel, | ||
| - | G-A, inköp av arbetskraft. Låt oss betrakta den sistnämnda processen för sig. | ||
| - | G-A är köp av arbetskraft från kapitalistens sida; från arbetarens sida är det | ||
| - | försäljning av arbetskraft – vi kunde här faktiskt använda termen arbete, | ||
| - | eftersom det förutsättes, | ||
| - | som från köparens synpunkt är G-W (=G-A) är här, liksom vid varje köp, från | ||
| - | försäljarens (arbetarens) synpunkt A-G (=W-G), försäljning av hans arbetskraft. | ||
| - | Detta är det första cirkulationsstadiet eller varans första formförändring (<a href=" | ||
| - | I, kap. III: 2a</ | ||
| - | dess penningform. De på så sätt erhållna pengarna använder arbetaren efter hand | ||
| - | för inköp av en kvantitet varor, konsumtionsartiklar, | ||
| - | behov. Det totala kretsloppet för hans vara, arbetskraften, | ||
| - | som A-G-W, d.v.s. för det första A-G (= W-G) och för det andra G-W, alltså i | ||
| - | den enkla varucirkulationens allmänna form, där pengarna endast tjänar till att | ||
| - | förmedla varubytet, medan de själva ständigt försvinner från det enskilda | ||
| - | kretsloppet. | ||
| - | |||
| - | G-A – inköpet av arbetskraft – är det karakteristiska momentet i förvandlingen | ||
| - | av penningkapital till produktivt kapital, emedan det utgör den väsentliga | ||
| - | betingelsen för att det värde, som satsats i penningform, | ||
| - | förvandlas till kapital, till ett värde som producerar mervärde. G-Pm är | ||
| - | nödvändigt, | ||
| - | denna synpunkt behandlades därför G-A i bok I, andra avdelningen, | ||
| - | förvandling till kapital. Saken skall här behandlas ur ännu en annan synpunkt, | ||
| - | med särskild tonvikt på penningkapitalet som kapitalets företeelseform. | ||
| - | |||
| - | G-A gäller som karakteristiskt för det kapitalistiska produktionssättet, | ||
| - | emedan arbetskraften köpes och säljes, utan för att arbetet betalas //med | ||
| - | pengar// i form av arbetslön, och emedan detta gäller som ett karakteristiskt | ||
| - | kännetecken på penninghushållningen. Huvudmotiveringen för åsikten är alltså | ||
| - | inte, att inköpet av arbetskraft innebär ett avtal, som bestämmer att en större | ||
| - | mängd arbete skall levereras, än som är nödvändig för att ersätta arbetslönen, | ||
| - | arbetskraftens pris, och att dess förbrukning därför innebär merarbete eller - | ||
| - | vilket är samma sak – produktion av mervärde. | ||
| - | |||
| - | Här är det återigen inte det irrationella i formen, som anses som det | ||
| - | karakteristiska. Det irrationella blir tvärtom förbisett. Det irrationella | ||
| - | består däri, att arbetet, den värdebildande faktorn, självt inte har något | ||
| - | värde, och att en viss mängd arbete därför inte heller kan ha något värde, som | ||
| - | kan uttryckas i ett pris, mätt i pengar. Vi vet emellertid, att arbetslönen | ||
| - | endast är en förklädd form, vari arbetskraftens dagsvärde framträder som priset | ||
| - | på den arbetsmängd, | ||
| - | alltså det värde, som denna arbetskraft skapar genom det arbete den utför på | ||
| - | låt oss säga 6 timmar, uttryckes som värdet av 12 timmars arbete. | ||
| - | |||
| - | G-A gäller som det karakteristiska för penninghushållningen, | ||
| - | emedan arbetet här uppträder som ägarens vara och pengarna därför som dess | ||
| - | köpare. Det karakteristiska blir därför köp och försäljning av mänsklig | ||
| - | verksamhet och det penningförhållande, | ||
| - | framträder emellertid penningen redan mycket tidigt som köpare av s.k. | ||
| - | personliga tjänster, utan att pengar därigenom förvandlades till penningkapital | ||
| - | och utan att någon omvälvning skedde i det ekonomiska livets karaktär. | ||
| - | |||
| - | För penningens del är det helt betydelselöst, | ||
| - | förvandlas. Penningen är alla varors allmänna ekvivalent, och varorna visar | ||
| - | genom priserna, att de ideellt representerar vissa bestämda penningmängder och | ||
| - | väntar att bli omvandlade till pengar. Först när de blivit utbytta mot pengar, | ||
| - | antar de en sådan form att ägaren kan omsätta dem i de bruksvärden han önskar. | ||
| - | Om arbetskraften alltså utbjudes på marknaden som sin ägares vara och säljes på | ||
| - | sådana villkor, att han får betalning för sitt arbete i form av arbetslön, så | ||
| - | finns ingenting i köpet och försäljningen av arbetskraft, | ||
| - | transaktion från köp och försäljning av varje annan vara. Det karakteristiska | ||
| - | är inte, att varan arbetskraft är till salu, utan att arbetskraften uppträder | ||
| - | som vara. | ||
| - | |||
| - | Genom G-W<img border=" | ||
| - | åstadkommer kapitalisten en kombination av produktionens materiella och | ||
| - | personliga faktorer, såvitt dessa faktorer består av varor. Om pengar för | ||
| - | första gången blir förvandlade till produktivt kapital, eller om de för första | ||
| - | gången gör tjänst som penningkapital för ägaren, så måste han först köpa | ||
| - | produktionsmedlen, | ||
| - | arbetskraften. Produktionsmedlen måste finnas på plats, redan innan han får | ||
| - | herraväldet över arbetskraften, | ||
| - | arbetskraft. | ||
| - | |||
| - | Så ligger det till från kapitalistens synpunkt. | ||
| - | |||
| - | Från arbetarens synpunkt blir produktiv användning av hans arbetskraft möjlig, | ||
| - | först från det ögonblick då den är såld och har blivit satt i förbindelse med | ||
| - | produktionsmedel. Före försäljningen är den åtskild från produktionsmedlen, | ||
| - | från alla materiella betingelser för produktiv verksamhet. Så länge denna | ||
| - | åtskillnad varar, kan arbetskraften varken användas till produktion av | ||
| - | bruksvärden för ägaren eller till produktion av varor, genom vilkas försäljning | ||
| - | han kan skaffa sig sitt levebröd. Men så snart arbetskraften är såld och har | ||
| - | satts i förbindelse med produktionsmedlen, | ||
| - | del av köparens produktiva kapital. | ||
| - | |||
| - | Trots att i processen G-A penningägaren och ägaren av arbetskraft endast | ||
| - | förhåller sig till varandra som köpare och säljare, som penningägare och | ||
| - | varuägare, och därför – när saken betraktas från denna synpunkt – står i ett | ||
| - | rent penningförhållande till varandra, är köparen dock samtidigt redan på | ||
| - | förhand ägare av de produktionsmedel, | ||
| - | för produktivt utnyttjande av arbetskraften. Med andra ord: arbetskraftens | ||
| - | ägare möter produktionsmedlen som främmande egendom. Å andra sidan framträder | ||
| - | säljaren av arbete som främmande arbetskraft i förhållande till köparen, och | ||
| - | denna arbetskraft måste den sistnämnde ha herraväldet över, och den måste | ||
| - | införlivas med hans kapital, om den skall kunna fungera som verkligt produktivt | ||
| - | kapital. Klassförhållandet mellan kapitalist och lönarbetare föreligger alltså | ||
| - | redan som en förutsättning i det ögonblick då båda möter varandra i processen | ||
| - | G-A (från arbetarens sida A-G). Det är köp och försäljning, | ||
| - | penningförhållande, | ||
| - | är kapitalist och säljaren lönarbetare. Och detta förhållande mellan parterna | ||
| - | är givet, i och med att de materiella betingelserna för arbetskraftens | ||
| - | verksamhet – existensmedel och produktionsmedel – är skilda från arbetskraftens | ||
| - | ägare som främmande egendom. | ||
| - | |||
| - | Vi skall inte här sysselsätta oss med frågan, hur denna åtskillnad uppstår. Den | ||
| - | är ett faktum, i och med att processen G-A fullbordas. Det som här intresserar | ||
| - | oss, är: orsaken till att köp av arbetskraft här framträder som en av | ||
| - | penningkapitalets funktioner, medan penningen antar karaktären av kapital, | ||
| - | ligger inte bara däri, att pengarna gör tjänst som betalningsmedel för en | ||
| - | nyttig mänsklig verksamhet, alltså ingalunda i penningens funktion som | ||
| - | betalningsmedel. Penningen kan användas på detta sätt, endast emedan | ||
| - | arbetskraften är skild från produktionsmedlen (inklusive de existensmedel, | ||
| - | utgör arbetskraftens egna produktionsmedel). Denna skilsmässa mellan | ||
| - | arbetskraft och produktionsmedel kan endast upphävas genom att arbetskraften | ||
| - | säljes till produktionsmedlens ägare. Detta medför, att förfoganderätten över | ||
| - | arbetet, som inte alls är begränsad till den arbetsmängd, | ||
| - | reproducera arbetskraftens pris, också tillhör köparen. Kapitalförhållandet | ||
| - | under produktionsprocessen föreligger endast, emedan det redan existerade, då | ||
| - | kretsloppet började, existerade i de olika grundläggande ekonomiska | ||
| - | förhållanden vari köparen och säljaren stod gentemot varandra, i deras | ||
| - | klassförhållande. Detta förhållande ligger inte i penningens egen natur, det är | ||
| - | snarare detta förhållandes existens, som förvandlar penningen till | ||
| - | penningkapital. | ||
| - | |||
| - | Man gör sig i allmänhet skyldig till två närbesläktade misstag i uppfattningen | ||
| - | av penningkapitalet (vilket vi tillsvidare endast har att befatta oss med i den | ||
| - | bestämda funktion, vari det möter oss). För det första blir de funktioner, som | ||
| - | kapital värdet endast kan fullgöra, emedan det har penningform och alltså | ||
| - | uppträder som penningkapital, | ||
| - | kapital, medan dessa funktioner i verkligheten beror på att kapitalvärdet | ||
| - | uppträder som pengar och endast är möjliga, på grund av att kapitalet i detta | ||
| - | fall har penningform. Å andra sidan blir tvärtom de funktioner, som beror på | ||
| - | att man har att göra med kapital, och som förutsätter bestämda samhälleliga | ||
| - | förhållanden, | ||
| - | följd härav blir alltså pengar förväxlade med kapital. | ||
| - | |||
| - | Även köp och försäljning av slavar är till sin form köp och försäljning av | ||
| - | varor. Men penningen kan inte utföra denna funktion, om inte slaveri existerar. | ||
| - | Om slaveriet finns, kan pengarna satsas i inköp av slavar, men det faktum att | ||
| - | köparen har pengar kan inte möjliggöra slaveri, om det inte redan | ||
| - | existerar. | ||
| - | |||
| - | När arbetaren säljer sin arbetskraft i form av försäljning av del egna arbetet | ||
| - | eller: arbetslönens form och när penningkapitalet i samhällelig måttstock | ||
| - | genomgår förvandlingen från pengar till arbetskraft och produktionsmedel, | ||
| - | detta inte som isolerade företeelser utan som avgörande samhälleliga | ||
| - | förutsättningar för varuproduktionen. Försäljning av arbetskraft i denna form | ||
| - | och det speciella kretslopp, som börjar med processen G-W<img border=" | ||
| - | betingas av en föregående historisk utveckling, som redan har upplöst den | ||
| - | ursprungliga förbindelsen mellan produktionsmedlen och arbetskraften. Denna | ||
| - | historiska process har resulterat i att folkets stora massa, arbetarna, har | ||
| - | blivit egendomslös, | ||
| - | till produktionsmedlen. Härvidlag spelar det ingen roll, om förbindelsen före | ||
| - | upplösningen hade den formen, att arbetaren själv som produktionsmedel | ||
| - | tillhörde de övriga produktionsmedlen eller om han var deras ägare. | ||
| - | |||
| - | Det sakförhållande, | ||
| - | är fördelningen; | ||
| - | konsumtionsmedel, | ||
| - | materiella faktorerna är koncentrerade på ena sidan, medan arbetskraften är | ||
| - | isolerad därifrån på den andra. Produktionsmedlen – den materiella delen av det | ||
| - | produktiva kapitalet – måste alltså ha antagit karaktären av kapital i | ||
| - | förhållande till arbetaren, innan försäljning av arbetskraften (G-A) kan bli en | ||
| - | allmänt samhällelig process. | ||
| - | |||
| - | Vi har tidigare[< | ||
| - | etablerats, så upprätthåller den inte endast klyftan mellan arbetskraften och | ||
| - | produktionsmedlen utan utvidgar den ständigt, tills den blivit det allmänt | ||
| - | rådande samhällstillståndet. Men saken har också en annan sida. För att kapital | ||
| - | skall kunna anhopas och lägga under sig produktionen, | ||
| - | också varuomsättningen och varuproduktionen redan ha uppnått en viss | ||
| - | utvecklingsnivå. Produkter kan inte ingå i omsättningen som varor, om de inte | ||
| - | är producerade som varor, alltså avsedda för försäljning. Men först på det | ||
| - | kapitalistiska produktionssättets grundval framträder varuproduktionen som det | ||
| - | normala, förhärskande sättet att producera. | ||
| - | |||
| - | De ryska godsägarna, | ||
| - | jordbruk med lönarbetare i stället för med livegna tvångsarbetare, | ||
| - | två saker. | ||
| - | |||
| - | För det första lider de brist på penningkapital. Så här låter det t.ex.: - | ||
| - | Innan man sålt skörden, måste man betala huvuddelen av arbetslönen, | ||
| - | råder det brist på kontanter. Det är just betalning av arbetslöner, | ||
| - | kapital i form av pengar till en förutsättning för att produktionen skall kunna | ||
| - | drivas kapitalistiskt. – Dock, godsägarna kan lugna sig. Med tiden utvecklas | ||
| - | det kapitalistiska produktionssättet, | ||
| - | bara över sina egna pengar utan också över l′argent des autres[< | ||
| - | |||
| - | Det andra klagomålet är ännu mera karakteristiskt: | ||
| - | så är det förenat med stora svårigheter att skaffa fram tillräcklig mängd | ||
| - | arbetskraft just vid den tidpunkt, då den som bäst behövs. På grund av | ||
| - | bykommunens gemensamma äganderätt till jorden är nämligen den ryske | ||
| - | lantarbetaren ännu inte alldeles skild från sina produktionsmedel och är alltså | ||
| - | inte någon "fri lönarbetare" | ||
| - | "fria lönarbetare" | ||
| - | G-W, förvandling av pengar till vara, skall leda till att penningkapitalet | ||
| - | förvandlas till produktivt kapital. | ||
| - | |||
| - | Givetvis blir därför formeln för penningkapitalets kretslopp – G-W … P … | ||
| - | W′-G′ – den självklara formen för kapitalcirkulationen först på grundvalen av | ||
| - | en redan utvecklad kapitalistisk produktion. Den förutsätter ju nämligen, att | ||
| - | det finns en lönarbetarklass i samhällelig skala. Den kapitalistiska | ||
| - | produktionen producerar, som vi har sett, inte endast varor och mervärde. Den | ||
| - | reproducerar också i ständigt ökande omfattning en lönarbetarklass och | ||
| - | förvandlar det övervägande flertalet av omedelbara producenter till | ||
| - | lönarbetare. Den första förutsättningen för kretsloppet G-W … P … W′-G′ är | ||
| - | den oavbrutna tillgången på lönarbetare, | ||
| - | kapitalet redan har tagit formen av produktivt kapital och att kretsloppet är | ||
| - | det produktiva kapitalets kretslopp. | ||
| - | |||
| - | |||
| - | < | ||
| - | |||
| - | Kapitalets här analyserade kretslopp börjar med ett köp, cirkulationsprocessen | ||
| - | G-W, då pengarna förvandlas till vara. Kretsloppet måste alltså kompletteras | ||
| - | med den motsatta formförändringen W-G, en försäljning som förvandlar varan till | ||
| - | pengar. Men det omedelbara resultatet av processen G-W<img border=" | ||
| - | cirkulationen för det i penningform satsade kapitalvärdet avbrytes. Genom att | ||
| - | penningkapitalet har förvandlats till produktivt kapital, har kapitalvärdet | ||
| - | fått en naturaform, i vilken det inte kan fortsätta att cirkulera utan måste | ||
| - | ingå i konsumtionen, | ||
| - | förbrukning, | ||
| - | kan inte åter sälja arbetaren som vara, då denne inte är hans slav och inte har | ||
| - | sålt annat än användningen av sin arbetskraft för en viss tid. Kapitalisten kan | ||
| - | å andra sidan endast förbruka arbetskraften genom att förbinda den med | ||
| - | produktionsmedel och använda den till att frambringa varor. Resultatet av | ||
| - | kretsloppets första stadium blir alltså, att arbetskraften och | ||
| - | produktionsmedlen inträder i det andra stadiet, kapitalets produktiva | ||
| - | stadium. | ||
| - | |||
| - | Vi framställer rörelsen med hjälp av formeln G-W<img border=" | ||
| - | punkterna anger, att kapitalets cirkulation är avbrutet, medan | ||
| - | kretsloppsprocessen dock fortsätter, | ||
| - | varucirkulationen och träder in i varuproduktionen. Det första stadiet, | ||
| - | penningkapitalets förvandling till produktivt kapital, framträder alltså endast | ||
| - | som en förelöpare och inledning till det andra stadiet, kapitalets funktion som | ||
| - | produktivt kapital. | ||
| - | |||
| - | G-W<img border=" | ||
| - | kretsloppet, | ||
| - | också att han råder över dessa värden i penningform, | ||
| - | Men första stadiet består just i att kapitalisten gör av med pengar, och om han | ||
| - | skall kunna fortsätta att vara penningägare, | ||
| - | sådant sätt, att själva denna transaktion medför, att de senare återvänder till | ||
| - | honom. Men pengarna kan endast komma tillbaka till honom genom försäljning av | ||
| - | varor. Inköpet av produktionsmedel och arbetskraft förutsätter därför, att han | ||
| - | är varuproducent. | ||
| - | |||
| - | G-A. Lönarbetaren lever endast av att sälja sin arbetskraft. Dess | ||
| - | vidmakthållande – hans eget uppehälle – kräver daglig konsumtion. Han måste | ||
| - | därför få betalt för sin arbetskraft med korta tidsintervaller för att ständigt | ||
| - | kunna upprepa de inköp – processen A-G-W eller W-G-W – som är nödvändiga för | ||
| - | hans uppehälle. Kapitalisten måste därför alltid vara penningkapitalist i | ||
| - | förhållande till arbetaren, och kapitalet måste ständigt ha formen av | ||
| - | penningkapital. Men för att massan av omedelbara producenter, | ||
| - | skall kunna fullfölja processen A-G-W, måste å andra sidan de nödvändiga | ||
| - | existensmedlen vara tillgängliga för dem i köpbar form, d.v.s. i varuform. | ||
| - | Detta förhållande kräver alltså redan, att produkterna i stor utsträckning | ||
| - | omsättes som varor och att varuproduktionen har uppnått ett betydande omfång. | ||
| - | Så snart produktionen medelst lönarbete är dominerande, | ||
| - | varuproduktionen vara den allmänna produktionsformen. Denna förutsätter i sin | ||
| - | tur en ständigt ökande arbetsdelning i samhällelig skala, d.v.s. en allt större | ||
| - | specialisering av de produkter, som de enskilda kapitalisterna producerar som | ||
| - | varor, en mer och mer långtgående uppspaltning i självständiga | ||
| - | produktionsprocesser, | ||
| - | (G-A), utvecklas därför i samma takt som omsättningen av produktionsmedel | ||
| - | (G-Pm), d.v.s. produktionen av produktionsmedel skiljes från produktionen av | ||
| - | den vara, som de skall framställa. Varuproducenten frambringar inte längre sina | ||
| - | egna produktionsmedel utan köper dem för att använda dem i en viss | ||
| - | produktionsprocess. De kommer utifrån, från självständigt bedrivna | ||
| - | produktionsgrenar, | ||
| - | produktionsgren som varor och måste alltså köpas. Varuproduktionens materiella | ||
| - | betingelser antar själva i allt större omfattning karaktären av varor, | ||
| - | produkter från andra varuproducenter. I samma utsträckning måste kapitalisten | ||
| - | uppträda som penningkapitalist, | ||
| - | fungera som penningkapital. | ||
| - | |||
| - | Å andra sidan: Det förhållande, | ||
| - | kapitalistiska produktionen – tillvaron av en lönarbetarklass – framtvingar | ||
| - | övergången av all varuproduktion till kapitalistisk varuproduktion. I den mån | ||
| - | denna utvecklas, upplöser och tillintetgör den de gamla produktionsformerna, | ||
| - | som i första hand tog sikte på att tillfredsställa omedelbara behov och endast | ||
| - | förvandlade överskottsprodukterna till varor. Den kapitalistiska | ||
| - | produktionsprocessen gör produkternas försäljning till huvudsak, och till en | ||
| - | början synes inte själva produktionssättet påverkas därav. Sådan var den | ||
| - | kapitalistiska världshandelns första verkan på t.ex. sådana folk som kineser, | ||
| - | indier, araber etc. Men när det kapitalistiska produktionssättet fått fotfäste, | ||
| - | tillintetgör det alla former av varuproduktion, | ||
| - | självständiga arbete eller på överskottsprodukter under naturahushållningen. | ||
| - | Först blir varuproduktionen allmän, och sedan förvandlas successivt all | ||
| - | varuproduktion till kapitalistisk.[< | ||
| - | |||
| - | Oavsett vilka samhälleliga former produktionen har, så förblir alltid arbetare | ||
| - | och produktionsmedel dess verksamma faktorer. Men i ett tillstånd av skilsmässa | ||
| - | från varandra spelar de endast rollen av potentiella faktorer. För att en | ||
| - | produktion överhuvud skall komma till stånd, måste de förenas. Det speciella | ||
| - | sätt, varpå denna förbindelse åstadkommes, | ||
| - | tidsperioderna och samhällsstrukturerna från varandra. I föreliggande fall är | ||
| - | den frie arbetarens skilsmässa från produktionsmedlen den givna utgångspunkten, | ||
| - | och vi har upptäckt, på vad sätt och under vilka betingelser de två förenas i | ||
| - | kapitalistens hand som produktivt kapital. Det är arbetskraften och | ||
| - | produktionsmedlen, | ||
| - | frambringar varorna, men då produktionens både mänskliga och materiella | ||
| - | faktorer tillhör kapitalet, blir också produktionsprocessen kapitalets egen | ||
| - | funktion – den kapitalistiska produktionsprocessen, | ||
| - | behandlats i första boken av detta verk. Varje varuproduktion är samtidigt en | ||
| - | exploatering av arbetskraft, | ||
| - | utvecklats till en epokgörande exploateringsmetod, | ||
| - | utveckling fullständigt omskapar samhällets ekonomiska struktur genom en | ||
| - | organisation av arbetsprocessen och en jättelik utveckling av tekniken, som | ||
| - | ställer alla tidigare historiska epoker i skuggan. | ||
| - | |||
| - | Genom de olika roller de spelar vid skapandet av värde och mervärde under | ||
| - | produktionsprocessen, | ||
| - | varandra – betraktade såsom beståndsdelar av det satsade kapitalvärdet – såsom | ||
| - | konstant och variabelt kapital. Som beståndsdelar av det produktiva kapitalet | ||
| - | skiljer de sig dessutom från varandra därigenom, att produktionsmedlen förblir | ||
| - | i kapitalistens besittning och utgör en del av hans kapital även utanför | ||
| - | produktionsprocessen, | ||
| - | produktionsprocessen pågår. Medan arbetskraften endast i säljarens, | ||
| - | lönarbetarens hand blir en vara, så blir den å andra sidan ett kapital endast i | ||
| - | köparens, kapitalistens hand, och denne får rätten att förbruka den under en | ||
| - | viss tidsperiod. Produktionsmedlen själva uppträder som det produktiva | ||
| - | kapitalets materiella gestalt, som produktivt kapital, först från det ögonblick | ||
| - | då arbetskraften kan införlivas med dem som den personliga beståndsdelen av | ||
| - | samma kapital. Lika litet som mänsklig arbetskraft av naturen är kapital, lika | ||
| - | litet är produktionsmedlen det. De får denna specifika samhälleliga karaktär | ||
| - | endast under bestämda, historiskt utvecklade betingelser, | ||
| - | metallerna blir pengar och pengarna blir penningkapital endast under bestämda | ||
| - | historiska förhållanden. | ||
| - | |||
| - | När det produktiva kapitalet sättes i verksamhet, förbrukar det sina egna | ||
| - | beståndsdelar och omsätter dem samtidigt i produkter av högre värde. Då | ||
| - | arbetskraften endast fungerar som ett av kapitalets organ, är också det | ||
| - | överskott utöver dess eget värde, som den frambringar genom merarbete, en frukt | ||
| - | av kapitalets verksamhet. Arbetskraftens merarbete är ett gratisarbete åt | ||
| - | kapitalet och skapar därför mervärde åt kapitalisten, | ||
| - | honom något. Produkten är därför inte endast en vara utan en med mervärde | ||
| - | berikad vara. Dennas värde är = P + M, d.v.s. likamed värdet av det förbrukade | ||
| - | produktiva kapitalet P plus det därav frambringade mervärdet M. Vi antar, att | ||
| - | varan utgöres av 10.000 pund garn, för vars tillverkning produktionsmedel till | ||
| - | ett värde av 372 £ och arbetskraft till ett belopp av 50 £ förbrukats. Under | ||
| - | spinnprocessen överfördes till garnet värdet av de produktionsmedel, | ||
| - | spinnarna genom sitt arbete förbrukade, | ||
| - | skapade de genom sitt arbete ett nytt värde på låt oss säga 128 £. De 10.000 | ||
| - | punden garn är nu alltså bärare av ett värde av 500 £. | ||
| - | |||
| - | |||
| - | < | ||
| - | |||
| - | Varan blir // | ||
| - | förökade kapitalvärde, | ||
| - | varuproduktionen i hela sitt samhälleliga omfång skulle bedrivas | ||
| - | kapitalistiskt, | ||
| - | oavsett om de utgjordes av tackjärn eller brysselspetsar, | ||
| - | cigarrer. Problemet att utröna, vilket slags varor inom varuarmén som genom sin | ||
| - | beskaffenhet är behöriga att befordras till rang och värdighet av kapital, och | ||
| - | vilka som får nöja sig med en underordnad ställning som meniga varor, är ett av | ||
| - | den skolastiska ekonomins självförvållade kära besvär. | ||
| - | |||
| - | I varuform måste kapitalet fungera som varor. De artiklar, som det består av, | ||
| - | och som från början producerats för marknaden, måste säljas, förvandlas till | ||
| - | pengar, alltså genomgå processen W-G. | ||
| - | |||
| - | Vi antog, att kapitalistens vara bestod av 10.000 pund bomullsgarn. Vi antog | ||
| - | vidare, att produktionsmedel till ett värde av 372 £ förbrukades under | ||
| - | produktionsprocessen, | ||
| - | då ett värde av 500 £, som fick sitt uttryck i ett motsvarande pris. Detta pris | ||
| - | realiseras nu genom försäljningen W-G. Vad är det, som gör att detta enkla | ||
| - | förlopp i all varucirkulation samtidigt blir en kapitalfunktion? | ||
| - | tydligen inte på att varan undergår någon förändring. Dess bruksegenskaper | ||
| - | förändras inte, ty som bruksföremål betraktad övergår varan oförändrad från | ||
| - | säljare till köpare. Dess värdestorlek undergår inte heller någon förändring, | ||
| - | ty värdet ändrar bara form. Det existerade förut i garn, nu existerar det i | ||
| - | pengar. Så framträder en väsentlig skillnad mellan det första stadiet | ||
| - | G-W[<a href="# | ||
| - | pengarna som penningkapital, | ||
| - | varor med ett specifikt bruksvärde. I andra fallet däremot kan varan göra | ||
| - | tjänst som kapital, endast om den redan genom produktionsprocessen, | ||
| - | ännu ingår i omsättningen, | ||
| - | skapade spinnarna garnvärde till ett belopp av 128 £. Låt oss anta, att 50 £ | ||
| - | endast tjänade till att täcka kapitalistens utgifter för inköp av arbetskraft, | ||
| - | och att återstående 78 £ utgör mervärde – d.v.s. att arbetskraftens | ||
| - | exploateringsgrad är 156%. Då innehåller värdet av de 10.000 punden garn för | ||
| - | det första värdet av det förbrukade produktiva kapitalet P, varav den konstanta | ||
| - | delen uppgår till 372 £, den variabla till 50 £, sammanlagt 422 £. Denna summa | ||
| - | motsvarar värdet av 8.440 pund garn. Men värdet av detta produktiva kapital (P) | ||
| - | är likamed värdet av de varor (W), som kapitalisten ursprungligen köpte från | ||
| - | andra varuproducenter under kretsloppets första stadium, G-W, och därför | ||
| - | likamed den ursprungligen satsade penningsumman. – Emellertid innehåller garnet | ||
| - | dessutom ett mervärde på 78 £, som motsvarar värdet av 1.560 pund garn. W som | ||
| - | värdeuttryck för 10.000 pund garn är alltså likamed W + &# | ||
| - | plus ett tillskott av W (=78 £), som vi kan kalla w, då det existerar i samma | ||
| - | varuform som det ursprungliga värdet W. Värdet av de 10.000 punden garn är = | ||
| - | 500 £ eller W + w = W′. Orsaken till att W′ i stället för W användas som | ||
| - | beteckning på värdet av de 10.000 punden garn, är inte att det absoluta värdet | ||
| - | i detta fall uppgår till 500 £. Värdestorleken W bestämmes alltid av den | ||
| - | arbetsmängd, | ||
| - | för alla varuvärden. Det är varuvärdets relativa storlek, värdestorleken | ||
| - | jämförd med det förbrukade produktiva kapitalet, som skiljer W′ från W. Dess | ||
| - | värde är större än det förbrukade produktiva kapitalet, och det är detta | ||
| - | mervärde som vi betecknar med w. De 10.000 punden garn är bärare av det | ||
| - | förökade och med mervärde berikade kapitalvärdet, | ||
| - | produkt av den kapitalistiska produktionsprocessen. W′ är uttryck för ett | ||
| - | värdeförhållande, | ||
| - | som förbrukats under dess produktion, och uttrycker alltså värdets | ||
| - | sammansättning av kapitalvärde och mervärde. De 10.000 punden garn är | ||
| - | varukapital, | ||
| - | alltså i ett sammanhang som endast berör det enskilda kapitalets kretslopp, och | ||
| - | som endast har betydelse för den kapitalist, som har producerat garnet med sitt | ||
| - | kapital. | ||
| - | |||
| - | Det är så att säga endast ett inre förhållande, | ||
| - | garnet som värdebärare betraktat är varukapital. Garnet visar inte sitt | ||
| - | kapitalistiska ursprung i sin absoluta värdestorlek utan i värdets relativa | ||
| - | storlek i jämförelse med värdet av det produktiva kapitalet, innan det blev | ||
| - | förvandlat till vara. Om därför de 10.000 punden garn blir sålda till sitt | ||
| - | värde, 500 £, så innebär denna försäljning i och för sig ingenting annat än att | ||
| - | ett oförändrat värde förvandlas från varuform till penningform, | ||
| - | som ett särskilt stadium i ett individuellt kapitals kretslopp innebär denna | ||
| - | försäljning, | ||
| - | alltså W′-G′, förvandling av varukapitalet från varuform till | ||
| - | penningform.[< | ||
| - | |||
| - | W′ skall nu fungera som alla andra varor: förvandlas till pengar, säljas, | ||
| - | genomgå cirkulationsfasen W-G. Så länge det värdeförökade kapitalet ligger | ||
| - | orörligt på marknaden, står produktionsprocessen stilla. Kapitalet skaper | ||
| - | varken produkter eller värden. Allt efter den olika hastighet, varmed kapitalet | ||
| - | lägger av sin varuform och antar sin penningform, | ||
| - | försäljningen, | ||
| - | produkt- och värdebildare, | ||
| - | utvidgas eller minskas. I första boken påvisades, att ett givet kapitals | ||
| - | verkningsgrad beror på krafter i produktionsprocessen, | ||
| - | oberoende av kapitalets egen storlek.[< | ||
| - | verkningsgrad, | ||
| - | krafter, som uppstår inom cirkulationsprocessen och är oberoende av kapitalets | ||
| - | värdestorlek. | ||
| - | |||
| - | Såsom bärare av det värdeförökade kapitalet måste varumassan W′ dessutom i sin | ||
| - | helhet genomgå formförändringen W′-G′. Mängden av de försålda varorna blir här | ||
| - | det väsentliga. Den enskilda varan figurerar nu endast som en integrerande< | ||
| - | del av totalmassan. Värdet 500 £ existerar i 10.000 pund garn. Om kapitalisten | ||
| - | endast lyckas sälja 7.400 pund garn till dess värde, 372 £, så har han endast | ||
| - | ersatt värdet av sitt konstanta kapital, de förbrukade produktionsmedlen. Om | ||
| - | han säljer 8.400 pund garn, har han endast fått igen det satsade | ||
| - | totalkapitalet. För att få ut mervärdet, 78 £ (= 1.560 pund garn), måste han | ||
| - | sälja mera – han måste sälja hela partiet, 10.000 pund garn. De 500 £ ger honom | ||
| - | alltså endast värdet av den vara han har sålt, och i cirkulationen är denna | ||
| - | transaktion ingenting annat än en enkel varuförsäljning W-G. Om han betalade | ||
| - | sina arbetare 64 £ i stället för 50 i lön, så bleve hans mervärde endast 64 £ i | ||
| - | stället för 78 £, och exploateringsgraden skulle bli 100 i stället för 156%. | ||
| - | Men värdet av hans garn skulle inte undergå någon förändring. Förhållandet | ||
| - | mellan värdets olika beståndsdelar skulle ändras, men transaktionen W-G skulle | ||
| - | alltjämt endast innebära försäljning av 10.000 pund garn för 500 £, garnets | ||
| - | värde. | ||
| - | |||
| - | I ekvationen W′ = W + w (= 422 £ + 78 £) är W likamed värdet av P (det | ||
| - | produktiva kapitalet) och detta likamed värdet av G, som satsades i G-W, | ||
| - | inköpet av produktionsmedel och arbetskraft, | ||
| - | garnpartiet säljes till sitt värde, så är W = 422 £ och w = 78 £, värdet av | ||
| - | merprodukten på 1.560 pund garn. Om vi betecknar w, uttryckt i pengar, med g, | ||
| - | så är W′-G′ = (W + w) – (G + g), och kretsloppet G-W … P … W′-G′ kan då få | ||
| - | den utförligare beteckningen G-W<img border=" | ||
| - | |||
| - | I första stadiet drar kapitalisten bort bruksartiklar från den egentliga | ||
| - | varumarknaden och från arbetsmarknaden. I tredje stadiet återkommer han med | ||
| - | varor, men endast till //en// marknad, den egentliga varumarknaden. När han | ||
| - | vid försäljningen av sin vara kan tillägna sig en större penningsumma och ett | ||
| - | större värde, än han ursprungligen satsade i produktionsprocessen, | ||
| - | helt enkelt den, att han vid produktionsprocessens avslutning är i stånd att | ||
| - | tillföra marknaden större värden, än han ursprungligen drog bort därifrån vid | ||
| - | processens början. Han satte in värdet G och tog ut det lika stora värdet W. | ||
| - | Han skickar ut W + w på marknaden och tar ut det motsvarande värdet G + g. – I | ||
| - | vårt exempel var G likamed värdet av 8.440 pund garn, men han sänder ut 10.000 | ||
| - | pund garn på marknaden och återkommer alltså med ett större värde, än han tog | ||
| - | därifrån. Han kunde tillföra marknaden detta förökade värde, endast emedan han | ||
| - | i produktionsprocessen producerade mervärde (som alikvot< | ||
| - | uttryckt i merprodukt) genom exploatering av arbetskraften. Endast som produkt | ||
| - | av denna process är varumassan varukapital, | ||
| - | kapitalvärdet. När processen W′-G′ fullbordas, realiseras både det satsade | ||
| - | kapitalvärdet och mervärdet. Realiserandet av dem bägge sammanfaller i den rad | ||
| - | av försäljningar eller den försäljning av hela varumassan på ett bräde, vilken | ||
| - | vi betecknar W′-G′. Men som led i cirkulationen har W′-G′ olika karaktär för | ||
| - | kapitalvärde och mervärde, såtillvida att samma försäljning bildar olika | ||
| - | avsnitt i den serie formförändringar, | ||
| - | respektive kretslopp. Mervärdet w skapades först inom produktionsprocessen. Det | ||
| - | uppträder alltså för första gången på varumarknaden, | ||
| - | som är dess första cirkulationsform. Därför är också transaktionen w-g dess | ||
| - | första cirkulationsprocess eller dess första formförändring, | ||
| - | kompletteras genom den motsatta cirkulationsprocessen eller den omvända | ||
| - | formförändringen g-w.[<a href="# | ||
| - | |||
| - | Annorlunda förhåller det sig med det kretslopp, som kapitalvärdet samtidigt | ||
| - | genomlöper. Dess värde har inte undergått någon förändring, | ||
| - | skilt från mervärdet. För kapitalvärdet är därför processen W′-G′ i | ||
| - | verkligheten W-G, där W är likamed det produktiva kapitalet P, som i sin tur är | ||
| - | likamed det ursprungligen satsade penningkapitalet G. Det inleder första | ||
| - | stadiet av sitt kretslopp som G, som penningkapital, | ||
| - | varuförsäljningen W-G till samma form. Det har alltså genomlöpt cirkulationens | ||
| - | bägge motsatta faser: 1) G-W och 2) W-G, och befinner sig nu i den form, i | ||
| - | vilken det återigen kan börja samma cirkulationsprocess. För mervärdet är | ||
| - | varuförsäljningen den första förvandlingen från varuform till penningform, | ||
| - | för kapitalvärdet är samma försäljning ett återvändande till den ursprungliga | ||
| - | penningformen. | ||
| - | |||
| - | Genom processen G-W<img border=" | ||
| - | (A) och produktionsmedel (Pm) av samma värde. Dessa varor kan inte på nytt | ||
| - | tjänstgöra som varor och är inte till salu. Deras värde utgör nu värdet av | ||
| - | köparens, kapitalistens, | ||
| - | produktiva konsumtion förvandlas de till varor, som materiellt är skilda från | ||
| - | produktionsmedlen, | ||
| - | utan förökat, i vårt exempel från 422 £ till 500 £. Genom denna verkliga | ||
| - | formförändring blir de varor, som i första stadiet, G-W, togs bort från | ||
| - | marknaden, ersatta av andra varor, som materiellt och ifråga om värdet är | ||
| - | annorlunda, och som nu skall säljas på marknaden och förvandlas till pengar. | ||
| - | Produktionsprocessen ter sig därför endast som ett avbrott i kapitalvärdets | ||
| - | cirkulationsprocess, | ||
| - | Det genomlöper det andra och avslutande avsnittet W-G, förvandlingen av varor | ||
| - | till pengar, sedan W förändrats materiellt och ifråga om värde. Om å andra | ||
| - | sidan kapitalvärdet betraktas för sig, ser man att det under | ||
| - | produktionsprocessen endast har ändrat bruksform. Vid produktionsprocessens | ||
| - | början existerade det som 422 £ värde i A och Pm, medan det nu existerar som | ||
| - | ett värde av 422 £ i 8.440 pund garn. Om vi alltså endast betraktar de båda | ||
| - | faserna i cirkulationsprocessen för kapitalvärdet – som vi tänker oss skilt | ||
| - | från mervärdet – så genomlöper det 1) G-W och 2) W-G, där det andra W har samma | ||
| - | värde som det första men en annan bruksform, i verkligheten alltså G-W-G, en | ||
| - | cirkulationsform som karakteriseras av varans dubbla platsväxling i omvänd | ||
| - | riktning: pengar förvandlas till varor, varor till pengar. Kretsloppet betingas | ||
| - | av att det värde, som satsats i form av pengar, återvänder i form av | ||
| - | pengar. | ||
| - | |||
| - | Varukapitalets uppgift är att vid kretsloppets avslutning på nytt förvandla | ||
| - | kapitalvärdet till dess ursprungliga penningform, | ||
| - | varukapitalet också förvandla mervärdet från dess ursprungliga varuform till | ||
| - | penningform. | ||
| - | |||
| - | Här är alltså två saker att lägga märke till. För det första: Kapitalvärdets | ||
| - | slutgiltiga återförvandling till sin ursprungliga penningform är en funktion av | ||
| - | varukapitalet. För det andra: I denna funktion ingår också mervärdets första | ||
| - | formförvandling från dess ursprungliga varuform till penningform. Här spelar | ||
| - | alltså penningformen en dubbel roll. Den betecknar å ena sidan, att det värde, | ||
| - | som i form av pengar startade processen, återvänder till sin ursprungliga form, | ||
| - | och å andra sidan, att ett värde, som ursprungligen ingick i cirkulationen som | ||
| - | vara, för första gången förvandlas till pengar. Om de varor, som varukapitalet | ||
| - | består av, blir försålda till sitt värde – vilket vi här har förutsatt – så | ||
| - | förvandlas W + w till det likvärdiga G + g, och i denna form G + g (422 £ + 78 | ||
| - | £ = 500 £) är nu det realiserade varukapitalet i kapitalistens besittning. | ||
| - | Kapitalvärde och mervärde föreligger nu i form av pengar, alltså i den allmänna | ||
| - | ekvivalentformen. | ||
| - | |||
| - | Vid kretsloppets avslutning befinner sig alltså kapitalvärdet åter i samma form | ||
| - | som vid dess början och kan alltså börja ett nytt kretslopp som penningkapital. | ||
| - | Just på grund av att kapitalet här både börjar och avslutar kretsloppet som | ||
| - | penningkapital, | ||
| - | kretslopp. Kretsloppet förändrar det satsade värdets storlek, men formen | ||
| - | förblir oförändrad. | ||
| - | |||
| - | G + g, det ursprungliga kapitalet plus mervärdet, är ingenting annat än en | ||
| - | penningsumma av en bestämd storlek, i vårt exempel 500 £. Men som resultat av | ||
| - | kapitalets kretslopp, som realiserat varukapital betraktad, innehåller denna | ||
| - | penningsumma kapitalvärde och mervärde, och de är numera inte sammanväxta som i | ||
| - | garnet utan existerar bredvid varandra, ty försäljningen av garnet har gett dem | ||
| - | bägge självständig penningform. 211/250 därav utgör kapitalvärdet 422 £, och | ||
| - | 39/250 därav är mervärdet 78 £. Denna uppspaltning, | ||
| - | varukapitalets realiserande, | ||
| - | strax skall behandla, utan den gör sig också gällande i kapitalets | ||
| - | reproduktionsprocess, | ||
| - | förbindes med G, alltså beroende på om mervärdet förbrukas av kapitalisten | ||
| - | eller ingår i kapitalets kretslopp tillsammans med det ursprungliga | ||
| - | kapitalvärdet. G och g kan också var för sig genomlöpa helt olika | ||
| - | cirkulation. | ||
| - | |||
| - | I G′ har kapitalet återvänt till sin ursprungliga form G, till sin penningform, | ||
| - | men det har också genomlöpt en process, vari det har förverkligats som | ||
| - | kapital. | ||
| - | |||
| - | För det första är det en kvantitativ differens mellan G′ och den ursprungliga | ||
| - | penningsumman G. Kapitalvärdet var G = 422 £, men det är nu G′ = 500 £, och | ||
| - | denna olikhet uttrycker vi i formeln G … G′, där kretsloppets yttersta termer | ||
| - | är kvantitativt olika, medan punkterna antyder rörelsen. G′ är större än G, och | ||
| - | G′ minus G = mervärdet M. – Men som resultat av detta kretslopp G … G′ | ||
| - | existerar nu endast G′, som är den produkt vari hela processen upplöses. G′ | ||
| - | existerar nu självständigt, | ||
| - | Kretsloppet är avslutat, och det förökade kapitalet har trätt i dess | ||
| - | ställe. | ||
| - | |||
| - | Men G′ som G + g, de 500 £ betraktade som 422 £ satsat kapital + ett tillskott | ||
| - | på 78 £, är samtidigt uttryck för ett kvalitativt förhållande, | ||
| - | kvalitativa förhållande självt endast existerar som ett förhållande mellan | ||
| - | penningsummor av samma sort, alltså som kvantitativt förhållande. Det satsade | ||
| - | kapitalet, G, har nu åter antagit sin ursprungliga form (422 £) och föreligger | ||
| - | som ett resultat av de producerade varornas försäljning. Det har inte endast | ||
| - | bevarats, det har även förverkligats som kapital och skiljer sig i detta | ||
| - | hänseende från g (78 £), som är //dess// tillväxt, //dess// frukt, ett | ||
| - | tillskott som det självt har alstrat. Det har uppträtt som ett värde, som kan | ||
| - | skapa värde, och därigenom bevisat att det är ett kapital. Som en beståndsdel | ||
| - | av G′ är G inte längre pengar rätt och slätt utan karakteriseras uttryckligen | ||
| - | som penningkapital, | ||
| - | har den egenskapen att kunna förökas. G spelar rollen av kapital på grund av | ||
| - | sitt förhållande till en annan del av G′, som det har frambragt. G′ är alltså | ||
| - | differentierat och innehåller begreppsmässigt olika värdesummor, | ||
| - | inbördes förhållande är ett kapitalförhållande. | ||
| - | |||
| - | Men här har vi endast gett uttryck för ett resultat utan att hänvisa till den | ||
| - | process, som har frambragt resultatet. | ||
| - | |||
| - | Olika värde delar skiljer sig inte kvalitativt från varandra, utom i den mån de | ||
| - | uppträder som värden på olika artiklar, konkreta ting, alltså i olika | ||
| - | bruksformer, | ||
| - | olikheter har inte sitt ursprung i värdedelarna som sådana. I penningen har | ||
| - | alla olikheter mellan varorna försvunnit, | ||
| - | allmänna ekvivalent. En penningsumma på 500 £ består inte av något annat än | ||
| - | likartade enheter, som var och en är värd 1 £. Då värdets ursprung är | ||
| - | fullständigt utplånat i denna penningsumma, | ||
| - | den specifika skillnad, som föreligger mellan kapitalets olika beståndsdelar i | ||
| - | produktionsprocessen, | ||
| - | motsättningen mellan det ursprungliga kapitalet (eng. principal) och mervärdet, | ||
| - | i vårt exempel det satsade kapitalet på 422 £ och värdeökningen på 78 £. | ||
| - | |||
| - | Vi antar, att G′ är t.ex. = 110 £, varav 100 = G, det satsade kapitalet, och 10 | ||
| - | = M, mervärdet. De två delarna av dessa 110 £ är absolut likartade och kan inte | ||
| - | begreppsmässigt skiljas från varandra. Vilka som helst av dessa 10 £ utgör | ||
| - | alltid 1/11 av totalsumman, | ||
| - | betraktar som 1/10 av det ursprungliga satsade kapitalet eller av överskottet | ||
| - | på 10 £. Kapital och mervärde kan endast betecknas som bråkdelar av | ||
| - | totalsumman, | ||
| - | kapitalet framträder i vid kretsloppets avslutning, ger alltså i och för sig | ||
| - | inget uttryck för kapitalförhållandet. | ||
| - | |||
| - | Visserligen gäller samma sak för W′ (= W + w). Men även om W och w endast är | ||
| - | proportionella värdedelar av samma enhetliga varumassa, så är W′ ändå direkt | ||
| - | förbunden med den produktionsprocess P, som har frambragt den, medan G′ är ett | ||
| - | värde, som har uppstått genom omsättningen och inte står i något som helst | ||
| - | förhållande till P. | ||
| - | |||
| - | Den rent teoretiska skillnad mellan ursprungligt kapital och kapitaltillväxt, | ||
| - | som G′ betecknar, såvitt det uttrycker resultatet av rörelsen G … G′, | ||
| - | försvinner genast, så snart det på nytt aktivt skall fungera som penningkapital | ||
| - | och inte längre tjänstgör som penninguttryck för det värdeförökade | ||
| - | industrikapitalet. Trots att G′ nu skall fungera som G, kan penningkapitalets | ||
| - | kretslopp aldrig börja med G′ utan endast med G. Kretsloppet kan aldrig börja | ||
| - | med ett kapitalförhållande, | ||
| - | kapitalvärde. Så snart de 500 £ på nytt satsas i kretsloppet för att än en gång | ||
| - | genomgå en värdeökning, | ||
| - | Ett kapital på 500 £ är nu insatt i stället för 422 £, mera pengar än förut, | ||
| - | ett större kapitalvärde, | ||
| - | bortfallit, alldeles som om kapitalet redan från början hade varit 500 £ i st. | ||
| - | f. 422 £. | ||
| - | |||
| - | Penningkapitalet uppträder inte aktivt som G′, vilket tvärtom är en funktion av | ||
| - | W′. Redan i den enkla varucirkulationen, | ||
| - | först i andra fasen G-W< | ||
| - | som ett resultat av varornas försäljning. Det kapitalförhållande, | ||
| - | i G′, förhållandet mellan en del av G′ som kapitalvärde och en annan del som | ||
| - | kapitalökning, | ||
| - | upprepningen av kretsloppet G … G′ leder till att G′ delas i två | ||
| - | självständiga kretslopp, kapitalets och mervärdets, | ||
| - | bägge delarna skiljer sig från varandra inte endast kvantitativt, | ||
| - | därigenom att de fyller två kvalitativt olika funktioner: G fungerar annorlunda | ||
| - | än g. Men i och för sig innefattar formeln G … G′ inte kapitalistens | ||
| - | konsumtion utan strängt taget endast kapitalets självförökning och | ||
| - | ackumulation, | ||
| - | tillväxt av det ständigt på nytt satsade penningkapitalet. | ||
| - | |||
| - | Trots att formeln G′ = G + g är meningslös som definition på kapital, ger ändå | ||
| - | först denna formel uttryck för penningkapitalet som ett resultat av pengar, som | ||
| - | har alstrat pengar. Men här måste man skilja mellan penningkapitalets funktion | ||
| - | i dess första stadium G-W<img border=" | ||
| - | |||
| - | som kretsloppets resultat. I första stadiet cirkulerar G som pengar. När | ||
| - | kapitalet i detta fall har antagit penningform, | ||
| - | första stadiet skall användas för inköp av arbetskraft (A) och produktionsmedel | ||
| - | (Pm), en funktion som det endast kan utföra i penningform. G′ däremot, | ||
| - | kapitalvärdet och det mervärde, som det har frambragt, ger uttryck för det | ||
| - | förökade kapitalvärdet, | ||
| - | uttrycker detta resultat i penningform, | ||
| - | inte på att det är kapitalets penningform, | ||
| - | därpå, att det är // | ||
| - | kapitalet i denna form har påbörjat processen, har satsats i penningform. | ||
| - | Återförvandlingen till penningform är en funktion av varukapitalet W′, som vi | ||
| - | sett, inte av penningkapitalet. Men vad beträffar differensen mellan G′ och G, | ||
| - | så är den (g) endast penningformen av w, ett tillskott till W. G′ är = G + g, | ||
| - | endast emedan W′ var = W + w. Skillnaden mellan dessa två värden och | ||
| - | förhållandet mellan kapitalvärdet och det producerade mervärdet föreligger | ||
| - | alltså och har fått sitt uttryck i W′, redan innan produkterna såldes och | ||
| - | förvandlades till G′, en penningsumma som gör det möjligt att skilja dessa | ||
| - | bägge delar av värdet från varandra, och som därför gör dem användbara till | ||
| - | självständiga och inbördes oavhängiga funktioner. | ||
| - | |||
| - | G′ är ingenting annat än resultatet av försäljningen av W′. Bägge – både W′ och | ||
| - | G′ – är endast olika former, varuform och penningform, | ||
| - | kapitalvärdet, | ||
| - | Bägge är förverkligat kapital, emedan kapitalvärdet här är förbundet med ett | ||
| - | mervärde, som det har frambragt och som kan skiljas från kapitalvärdet. | ||
| - | Förhållandet mellan dem kan uttryckas som ett förhållande mellan två delar av | ||
| - | en enhetlig penningsumma eller en enhetlig varumassa. Men som uttryck för det | ||
| - | ursprungliga kapitalet i förhållande till och i motsättning till det mervärde | ||
| - | som skapats, alltså som ett uttryck för förökat värde, är G′ och W′ samma sak | ||
| - | och uttrycker samma sak, fastän i olika form. De skiljer sig inte från varandra | ||
| - | som penningkapital och varukapital utan som pengar och varor. I den mån de | ||
| - | framträder som förökat värde, som verksamt kapital, uttrycker de endast | ||
| - | resultatet av det produktiva kapitalets funktion, den enda funktion i vilken | ||
| - | kapitalvärdet alstrar värde. Det gemensamma för dem är, att bägge - | ||
| - | penningkapital och varukapital – är existensformer för kapitalet. Det som | ||
| - | skiljer dem åt, kan därför inte vara annat än skillnaden mellan deras | ||
| - | penningfunktion och varufunktion. Såsom en direkt produkt av den kapitalistiska | ||
| - | produktionsprocessen erinrar varukapitalet om sitt ursprung och är därför till | ||
| - | formen mera rationellt, mer gripbart än penningkapitalet, | ||
| - | denna process är bortsopat, liksom pengarna överhuvud utplånar varje spår av de | ||
| - | olika varornas speciella bruksformer. G′, penningkapitalets bisarra form, | ||
| - | försvinner därför endast, där penningen själv uppträder som varukapital, | ||
| - | där det (G′) är den omedelbara produkten av en produktionsprocess och inte | ||
| - | produkternas förvandlade form – alltså i produktionen av själva | ||
| - | penningmaterialet. För guldproduktionen skulle t.ex. formeln vara: | ||
| - | |||
| - | G-W<img border=" | ||
| - | levererar mer guld, än som ursprungligen satsades för inköp av arbetskraft och | ||
| - | produktionsmedel. Här försvinner alltså det irrationella i formeln G … G′ (G | ||
| - | + g), där en del av en penningsumma framstår som ursprunget till en annan del | ||
| - | av samma penningsumma. | ||
| - | |||
| - | |||
| - | < | ||
| - | |||
| - | Vi har sett, att cirkulationsprocessen, | ||
| - | produktionsmedlen Pm, som inköptes på marknaden, förbrukas som materiella och | ||
| - | värdemässiga beståndsdelar av det produktiva kapitalet. Resultatet av denna | ||
| - | konsumtion är en ny vara, W′, som har undergått en förändring både materiellt | ||
| - | och värdemässigt. Den avbrutna cirkulationsprocessen G-W måste kompletteras med | ||
| - | varuförsäljningen W-G. Men som bärare av omsättningens andra och avslutande fas | ||
| - | framträder nu W, en materiellt olikartad vara av större värde. | ||
| - | Varucirkulationen förlöper därför i två skilda avsnitt: 1) G-W< | ||
| - | vari en annan vara W′< | ||
| - | produktionsprocessen avbryter cirkulationen och omvandlar produktionsmedlen och | ||
| - | arbetskraften till en ny produkt. | ||
| - | |||
| - | Då vi i Första boken (<a href=" | ||
| - | kom vi fram till formeln G-W-G′, som upplöses i 1) G-W< | ||
| - | båda avsnitten möter samma vara. Den vara, som penningen köper i cirkulationens | ||
| - | första avsnitt, är samma vara som i andra avsnittet åter förvandlas till mer | ||
| - | pengar. Trots denna väsentliga olikhet har bägge cirkulationerna det gemensamt, | ||
| - | att pengar förvandlas till varor i första avsnittet, och att varor förvandlas | ||
| - | till pengar i andra avsnittet, med den påföljd att pengarna kommer tillbaka | ||
| - | till sin utgångspunkt. I bägge fallen återkommer dessutom en större | ||
| - | penningsumma än den som ursprungligen satsades. I så fall kan också formeln G-W | ||
| - | … W′-G′ betraktas som ett specialfall av den allmänna formeln G-W-G′. | ||
| - | |||
| - | Härav framgår vidare, att i bägge kretsloppen de två värden, som direkt bytes | ||
| - | mot varandra, alltid är av samma storlek: G = W och W′ = G′. Värdeförändringen | ||
| - | sker under metamorfosen P, produktionsprocessen, | ||
| - | verkliga metamorfos i motsats till varucirkulationens rent formella | ||
| - | formförändringar. | ||
| - | |||
| - | Vi skall nu studera den totala rörelsen G-W … P … W′-G′ eller dess | ||
| - | utvecklade form G-W<img border=" | ||
| - | framträder här som ett värde, som genomlöper en rad sammanhängande | ||
| - | förvandlingar, | ||
| - | bildar lika många faser eller stadier i den totala processen. Två av dessa | ||
| - | faser ingår i varucirkulationen, | ||
| - | och en av dessa tre faser har kapitalet en speciell funktion att fylla och | ||
| - | antar i överensstämmelse därmed olika gestalter. Inom denna rörelse inte endast | ||
| - | bevaras det satsade värdet, utan det växer, ökar i storlek. I det avslutande | ||
| - | stadiet återvänder kapitalet slutligen till den form det hade vid kretsloppets | ||
| - | början. Denna totalprocess bildar alltså ett avslutat kretslopp. | ||
| - | |||
| - | Inom varucirkulationen antar kapitalet karaktären av // | ||
| - | // | ||
| - | kapital//. Det kapital, som under sitt kretslopp antar och åter lägger av | ||
| - | dessa former, och som i vart och ett av sina stadier fyller en motsvarande | ||
| - | funktion, är // | ||
| - | att beteckningen omfattar varje kapitalistiskt bedriven produktionsgren. | ||
| - | |||
| - | Penningkapital, | ||
| - | sammanhang som beteckningar för olika slags kapital, som på grund av sina | ||
| - | funktioner och sitt innehåll bildar självständiga och från varandra skilda | ||
| - | affärsgrenar. Dessa beteckningar motsvarar här endast tre olika funktioner, som | ||
| - | det industriella kapitalet utför i tur och ordning under sitt kretslopp. | ||
| - | |||
| - | Kapitalets kretslopp försiggår ostört, endast så länge dess olika faser utan | ||
| - | avbrott övergår i varandra. Om kapitalet fastnar i den första fasen G-W, så | ||
| - | stelnar penningkapitalet i skattbildning. Om det sker i produktionsfasen, | ||
| - | blir produktionsmedlen liggande till ingen nytta, medan arbetskraften förblir | ||
| - | outnyttjad. Och om det inträffar i den sista fasen, W′-G′, så hopar sig | ||
| - | osäljbara varor och spärrar cirkulationsfloden. | ||
| - | |||
| - | Å andra sidan ligger det i sakens natur, att själva kretsloppet förutsätter, | ||
| - | att kapitalet under bestämda perioder blir kvar i kretsloppets olika stadier. I | ||
| - | varje särskild fas är industrikapitalet bundet till en bestämd form som | ||
| - | penningkapital, | ||
| - | fyllt den funktion, som motsvarar den form, vari det för tillfället befinner | ||
| - | sig, antar det en gestalt, som gör en ny förvandlingsfas möjlig. För att | ||
| - | klargöra detta har vi i vårt exempel utgått från att kapitalvärdet av den | ||
| - | varumängd, som produktionsprocessen frambringar, | ||
| - | pengar, som ursprungligen satsades, med andra ord: att hela det i penningform | ||
| - | satsade kapitalvärdet samtidigt lämnar varje enskilt stadium och går in i | ||
| - | nästa. Men vi har tidigare (<a href=" | ||
| - | konstanta kapitalet, de egentliga arbetsmedlen (t.ex. maskinerna), | ||
| - | tjänstgör i ett större eller mindre antal upprepade kretslopp inom samma | ||
| - | produktionsprocess och därför endast successivt avger sitt värde till | ||
| - | produkten. Det skall senare visa sig, i vilken utsträckning detta modifierar | ||
| - | kapitalets kretslopp. Här skall endast följande påpekas: | ||
| - | |||
| - | I vårt exempel omfattade värdet av det produktiva kapitalet = 422 £ | ||
| - | endast den genomsnittliga förslitningen av maskiner, fabriksbyggnader o.s.v., | ||
| - | alltså endast den del av värdet, som överföres till garnet, när 10.600 pund | ||
| - | bomull förvandlas till 10.000 pund garn under en veckas (= 60 arbetstimmars) | ||
| - | spinnprocess. I de produktionsmedel, | ||
| - | 372 £ förvandlats, | ||
| - | maskineriet etc., som om man endast hyrt dem på marknaden mot en avgift pr | ||
| - | vecka. Detta ändrar dock absolut ingenting i själva sakförhållandet. Vi behöver | ||
| - | endast multiplicera den under en vecka producerade garnmängden om 10.000 pund | ||
| - | med antalet veckor under ett visst antal år för att få hela värdet av de | ||
| - | inköpta och under denna tid förbrukade arbetsmedlen överfört till garnet. Det | ||
| - | står då klart, att det satsade penningkapitalet först måste förvandlas till | ||
| - | produktionsmedel och alltså ha genomlöpt det första stadiet G-W, innan det kan | ||
| - | fungera som produktivt kapital, P. Lika klart är det i vårt exempel, att det | ||
| - | kapitalvärde på 422 £, som förvandlades till garn under produktionsprocessen, | ||
| - | inte kan ingå som värdebeståndsdel av de 10.000 punden garn i cirkulationsfasen | ||
| - | W′-G′, förrän denna är färdig. Garnet kan inte säljas, förrän det är | ||
| - | spunnet. | ||
| - | |||
| - | I den allmänna formeln för kapitalets kretslopp framställes produkten av P som | ||
| - | ett från det produktiva kapitalet avskilt materiellt ting, ett föremål, som | ||
| - | existerar avskilt från produktionsprocessen, | ||
| - | från produktionselementens bruksform. Detta är alltid fallet, när | ||
| - | produktionsprocessen frambringar materiella ting, även när en del av produkten | ||
| - | åter ingår i den förnyade produktionsprocessen. Sålunda tjänar spannmål som | ||
| - | utsäde för sin egen produktion, men produkten består endast av spannmål och har | ||
| - | alltså en gestalt, som avviker från de samtidigt använda produktionselementen, | ||
| - | arbetskraften, | ||
| - | produktionsgrenar, | ||
| - | inte någon vara i egentlig mening. Kommunikationerna, | ||
| - | egentliga transporten av människor och varor och överförande av medelanden i | ||
| - | brev, telegram etc., är den viktigaste av dessa produktionsgrenar. | ||
| - | |||
| - | A. Tschuprov[< | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | dem" | ||
| - | |||
| - | [sedan hans produkt blivit färdig och utstötts ur produktionsprocessen, | ||
| - | som en från denna skild vara över i cirkulationen]. | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | i tid och rum. I transportväsendet, | ||
| - | endast för människor och föremål, sammanfaller dessa bägge processer. | ||
| - | Tjänsterna" | ||
| - | produceras. Därför är också järnvägarnas kundkrets begränsad till ett område på | ||
| - | högst 50 verst" (53 km) "på vardera sidan av järnvägslinjen." | ||
| - | |||
| - | Antingen det är människor eller varor som transporteras, | ||
| - | de har flyttats från en plats till en annan, så att t.ex. garnet nu befinner | ||
| - | sig i Indien i stället för i England, där det producerades. | ||
| - | |||
| - | Men det som transportväsendet säljer är själva ortsförändringen, | ||
| - | åstadkomna nyttoeffekten är oskiljbart förenad med transportprocessen, | ||
| - | transportväsendets produktionsprocess. Människor och varor förflyttas med | ||
| - | transportmedlet, | ||
| - | produktionsprocessen. Nyttoeffekten måste därför konsumeras, medan | ||
| - | produktionsprocessen pågår. Den är inte knuten till ett nyttoting, som har en | ||
| - | självständig tillvaro, och kan därför inte ingå i cirkulationen som vara, sedan | ||
| - | produktionen har avslutats. Men denna nyttoeffekts bytesvärde bestämmes - | ||
| - | liksom alla andra varors – genom värdet av de produktionselement (arbetskraft | ||
| - | och produktionsmedel) som förbrukats i varan, plus det mervärde, som skapats av | ||
| - | de i transportväsendet sysselsatta arbetarnas merarbete. Även när det gäller | ||
| - | konsumtionen, | ||
| - | den konsumeras individuellt, | ||
| - | den däremot konsumeras produktivt, så att den själv ingår som en produktionsfas | ||
| - | hos den transporterade varan, så överföres dess värde som ett tillskottsvärde | ||
| - | på varan själv. Formeln för transportväsendet skulle alltså bli G-W<img border=" | ||
| - | … P-G′, eftersom det ju är produktionsprocessen själv, som betalas och | ||
| - | förbrukas, inte en produkt, åtskild från produktionsprocessen. Formeln för | ||
| - | transportväsendet är alltså nästan exakt densamma som formeln för produktion av | ||
| - | ädla metaller, endast med den skillnaden att G′ här är den förvandlade formen | ||
| - | av den nyttoeffekt, | ||
| - | fallet guldet eller silvret är en omedelbar produkt av | ||
| - | produktionsprocessen. | ||
| - | |||
| - | Industrikapitalet är den enda existensform för kapitalet, vari detta inte | ||
| - | endast tillägnar sig utan också skapar mervärde resp. merprodukt. Det bildar | ||
| - | därför grundvalen för den kapitalistiska produktionen, | ||
| - | innefattar klassmotsättningarna mellan kapitalister och lönarbetare. I den mån | ||
| - | industrikapitalet lägger under sig den samhälleliga produktionen, | ||
| - | revolutioneras arbetsprocessens teknik och samhälleliga organisation och därmed | ||
| - | också samhällets ekonomiskt-historiska struktur. Andra arter av kapital, som | ||
| - | före industrikapitalet uppträdde i förgångna eller utdöende samhälleliga | ||
| - | produktionstillstånd, | ||
| - | förändrade i sina funktioner på ett motsvarande sätt, utan de rör sig numera | ||
| - | endast på industrikapitalets grundval, lever och dör, står och faller med denna | ||
| - | grundval. Penningkapital och varukapital är – i den mån de fungerar som bärare | ||
| - | av egna affärsgrenar vid sidan av industrikapitalet – numera endast | ||
| - | självständiga och ensidigt utbildade existensformer för de olika | ||
| - | funktionsfaser, | ||
| - | |||
| - | Å ena sidan sammanflätas kretsloppet G … G′ med den allmänna | ||
| - | varucirkulationen, | ||
| - | andra sidan är detta kretslopp från den enskilde kapitalistens ståndpunkt en | ||
| - | självständig kapitalrörelse, | ||
| - | dels utanför den, men som hela tiden bevarar sin självständiga karaktär. | ||
| - | Kretsloppet skiljer sig från den allmänna varucirkulationen, | ||
| - | genom att det inledande varuköpet G-W och den avslutande varuförsäljningen | ||
| - | W′-G′ är särpräglade faser i kapitalrörelsen och har sina funktionellt bestämda | ||
| - | karaktärer: | ||
| - | i W′-G′ realiseras kapitalvärdet med tillägg av mervärdet. För det andra | ||
| - | omsluter P, produktionsprocessen, | ||
| - | gör penningens återvändande till utgångspunkten, | ||
| - | inom sig själv sluten kretsloppsrörelse. | ||
| - | |||
| - | Å ena sidan bildar alltså varje enskilt kapital i sina bägge | ||
| - | cirkulationshälfter G-W och W′-G′ en drivande kraft i den allmänna | ||
| - | varucirkulationen, | ||
| - | som vara, och på så sätt själv utgör ett led i varuvärldens serie av allmänna | ||
| - | formförändringar. Å andra sidan utför det inom den allmänna cirkulationen sitt | ||
| - | eget självständiga kretslopp, där produktionsprocessen utgör ett | ||
| - | genomgångsstadium, | ||
| - | ursprungliga värdeform till utgångspunkten. Under sitt eget självständiga | ||
| - | kretslopp, som omfattar den verkliga formförändringen i produktionsprocessen, | ||
| - | förändrar kapitalet dessutom sin värdestorlek. Det vänder tillbaka, inte endast | ||
| - | som penningvärde, | ||
| - | |||
| - | Om vi slutligen undersöker G-W … P … W′-G′ som en speciell formel för | ||
| - | kapitalets kretslopp vid sidan av andra former, som vi senare skall analysera, | ||
| - | visar det sig att kretsloppet har följande säregna kännetecken: | ||
| - | |||
| - | 1. Det framträder som // | ||
| - | industrikapitalet inleder processen som penningkapital och återvänder till | ||
| - | utgångspunkten som penningkapital. Formeln själv uttrycker, att pengarna här | ||
| - | inte förbrukas utan investeras, att de alltså inte fungerar som pengar i | ||
| - | allmänhet utan som kapital i penningform – penningkapital. Formeln visar också, | ||
| - | att det inte är bruksvärdet utan bytesvärdet, | ||
| - | självändamål. Just emedan penningen här är värdets självständiga och konkreta | ||
| - | form, ger formeln G … G′, vars utgångspunkt och slutpunkt är verkliga pengar, | ||
| - | rent påtagligt uttryck för att den kapitalistiska produktionens drivande motiv | ||
| - | är att tjäna pengar. Produktionsprocessen spelar endast rollen av ett | ||
| - | oundvikligt mellanled, ett nödvändigt ont i strävandena att tjäna pengar. [Just | ||
| - | därför kommer också alla samhällen med kapitalistiskt produktionssystem då och | ||
| - | då in i svindelperioder, | ||
| - | produktionsprocess.] | ||
| - | |||
| - | 2. Produktionsstadiet P åstadkommer i detta kretslopp ett avbrott i de två | ||
| - | cirkulationsfaserna G-W … W′-G′, vilka i sin tur endast förmedlar den enkla | ||
| - | cirkulationen G-W-G′. Kretsloppets form framställer produktionsprocessen | ||
| - | formellt och uttryckligen som blott och bart ett medel till att föröka det | ||
| - | satsade värdet, alltså berikandet som produktionens mål, något som också är det | ||
| - | verkliga förhållandet under det kapitalistiska produktionssystemet. | ||
| - | |||
| - | 3. Eftersom kretsloppet börjar med avsnittet G-W, så måste det också avslutas | ||
| - | med varucirkulationens motsatta avsnitt, W′-G′. Utgångspunkten är alltså G, | ||
| - | penningkapitalet, | ||
| - | penningkapitalet G + g, där G är det ursprungliga kapitalvärdet och g det | ||
| - | mervärde som det har frambragt. Penningkapitalets kretslopp G skiljer sig från | ||
| - | de bägge andra kretsloppen P och W′, och detta i dubbel måtto. Å ena sidan | ||
| - | därigenom att penningformen bilder kretsloppets både utgångspunkt och | ||
| - | avslutning. Men penningen är värdets mest självständiga och påtagliga form, där | ||
| - | alla spår av varornas bruksvärde är utplånade. Å andra sidan medför inte | ||
| - | industrikapitalets kretslopp med nödvändighet, | ||
| - | ökar, formen P … P övergår därför inte utan vidare till P … P′ (P + p), och | ||
| - | formen W′ … W′ visar överhuvud inte någon olikhet i värde mellan utgångspunkt | ||
| - | och avslutning. – Det karakteristiska för formeln G … G′ är alltså å ena | ||
| - | sidan, att kapitalvärdet bildar utgångspunkten och det värdeförökade kapitalet | ||
| - | avslutningen, | ||
| - | det förökade kapitalvärdet som hela operationens ändamål – vidare att detta | ||
| - | förhållande är uttryckt i penningform, | ||
| - | penningkapitalet såsom pengar som alstrar pengar. Att skapa mervärde medelst | ||
| - | ett satsat värde framträder inte bara som processens A och O utan dessutom | ||
| - | uttryckligen i den glittrande penningformen. | ||
| - | |||
| - | 4. Då G′, det penningkapital som realiseras genom processen W′-G′, befinner sig | ||
| - | i absolut samma form, som då kretsloppet först inleddes med inköpet av | ||
| - | arbetskraft och produktionsmedel, | ||
| - | penningkapital påbörja ett nytt kretslopp av samma slag. G′ är = G + g, och | ||
| - | formeln G … G′ ger i varje fall inte omedelbart uttryck för att g skiljes | ||
| - | från G, när kretsloppet återupptas. Om kretsloppet betraktas för sig, isolerat, | ||
| - | ger denna formel därför endast uttryck för den värdeförökande processen eller | ||
| - | ackumulationsprocessen. G-W<img border=" | ||
| - | produktionsmedel, | ||
| - | det enskilda kapitalets kretslopp. Visserligen är G-A, inköp av arbetskraft, | ||
| - | från arbetarens ståndpunkt A-G, försäljning av arbetskraft, | ||
| - | försäljning utgör det första stadiet i den varuomsättning, | ||
| - | individuella konsumtion: A-G-W (existensmedel). Den andra fasen, G-W, | ||
| - | arbetarens inköp av existensmedel, | ||
| - | kapitalets kretslopp. Men fasen inledes genom kretsloppet och förutsätter, | ||
| - | den äger rum, eftersom arbetaren framförallt måste leva och alltså uppehålla | ||
| - | livet genom individuell konsumtion, om kapitalisten skall finna honom på | ||
| - | marknaden som föremål för exploatering. Men denna konsumtion är en | ||
| - | förutsättning för kretsloppet, | ||
| - | betingelser för kapitalets produktiva konsumtion av arbetskraften, | ||
| - | endast i den utsträckning arbetarens individuella konsumtion verkligen tjänar | ||
| - | till att upprätthålla och reproducera arbetskraften. Medan Pm, de egentliga | ||
| - | varor, som ingår i kretsloppet, | ||
| - | produktiva konsumtionen, | ||
| - | konsumtion, varvid livsmedel förvandlas till hans kött och blod. Visserligen är | ||
| - | också kapitalisten en betingelse för kretsloppet, | ||
| - | konsumera för att kunna fungera som kapitalist. Men för den funktionen är det | ||
| - | tillräckligt, | ||
| - | förutsätter därför inte heller, att han förbrukar mera. Formellt uttryckes inte | ||
| - | ens detta, eftersom formeln avslutas med G′, som genast på nytt kan fungera som | ||
| - | förstorat penningkapital. | ||
| - | |||
| - | W′-G′ betecknar direkt en försäljning av varan W′. Men W′-G′, försäljning, | ||
| - | andra sidan också G-W, inköp, och varan köpes till sist endast på grund av sitt | ||
| - | bruksvärde för att (bortsett från mellanhandsaffärer) ingå i | ||
| - | konsumtionsprocessen, | ||
| - | på den köpta varans art. Men denna konsumtion ingår inte i det individuella | ||
| - | kapitalets kretslopp, som har frambragt W′, utan denna produkt blir tvärtom | ||
| - | utstött ur kretsloppet såsom en vara, som är till salu. W′ är uttryckligen | ||
| - | bestämd för främmande konsumtion. Vi finner därför hos företrädarna för | ||
| - | merkantilsystemet (för vilket formeln G-W … P … W′-G′ ligger till grund) en | ||
| - | mängd långrandiga predikningar över temat, att varje enskild kapitalist måste | ||
| - | nöja sig med en konsumtion motsvarande en arbetares, liksom de kapitalistiska | ||
| - | nationerna bör överlåta åt andra och dummare nationer att konsumera varorna, | ||
| - | medan de själva skall ta hand om den produktiva konsumtionen som sin egen | ||
| - | livsuppgift. Dessa predikningar påminner till både form och innehåll om | ||
| - | kyrkofädernas asketiska förmaningar. | ||
| - | |||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | |||
| - | Kapitalets kretslopp bildar alltså en enhet av cirkulation och produktion och | ||
| - | omfattar bägge. I den mån de båda faserna G-W och W′-G′ innebär omsättning av | ||
| - | varor, utgör kapitalets kretslopp ett led i den allmänna varucirkulationen. Men | ||
| - | som funktionellt bestämda stadier i kapitalets kretslopp, vilka inte endast | ||
| - | tillhör omsättningen utan också produktionen, | ||
| - | allmänna varucirkulationen sitt eget kretslopp. Den allmänna varucirkulationen | ||
| - | tjänar i första stadiet till att ge kapitalet en sådan form, att det kan | ||
| - | fungera som produktivt kapital, och i det andra stadiet befriar den kapitalet | ||
| - | från varufunktionen[< | ||
| - | och öppnar samtidigt en möjlighet för kapitalet att skilja sitt eget kretslopp | ||
| - | från det mervärde, som den föregående produktionsprocessen har frambragt. | ||
| - | |||
| - | Penningkapitalets kretslopp är den mest ensidiga och därför den mest typiska | ||
| - | och karakteristiska företeelseformen för industrikapitalets kretslopp, vars mål | ||
| - | och avgörande motiv: värdeökning, | ||
| - | på ett iögonenfallande sätt (köpa för att sälja dyrare). På grund av att den | ||
| - | första fasen är G-W – ett inköp av varor – visar formeln också, att det | ||
| - | produktiva kapitalets beståndsdelar härledes från varumarknaden, | ||
| - | kapitalistiska produktionsprocessen i sin helhet är betingad av varuomsättning, | ||
| - | av handel. Penningkapitalets kretslopp är inte betingat endast av | ||
| - | varuproduktionen. Det börjar med varuomsättningen, | ||
| - | förutsättning för att kretsloppet skall kunna äga rum. Det visar sig redan | ||
| - | däri, att G, penningformen, | ||
| - | som det satsade kapitalvärdets första och rena form, vilket inte är fallet med | ||
| - | de bägge andra kretsloppsformerna. | ||
| - | |||
| - | Eftersom penningkapitalets kretslopp ger uttryck för det satsade kapitalets | ||
| - | värdeförökning, | ||
| - | industrikapitalet. I det produktiva kapitalets kretslopp, P … P, framträder | ||
| - | kapitalets penningform endast som priset på det produktiva kapitalets | ||
| - | beståndsdelar, | ||
| - | form fasthålles det i bokföringen. | ||
| - | |||
| - | G … G′ är alltid den särskilda formen för industrikapitalets kretslopp, när | ||
| - | nytt kapital först investeras i form av pengar och sedan åter dras tillbaka i | ||
| - | samma form, antingen på grund av överflyttning från en bransch till en annan, | ||
| - | eller emedan kapitalet dras bort från affärslivet. I samma form uppträder också | ||
| - | det mervärde, som för första gången satsas i form av pengar för att fungera som | ||
| - | kapital, och detta framträder mest påtagligt, när mervärdet investeras i en | ||
| - | annan bransch än den, som det kommer ifrån. G … G′ kan vara ett kapitalets | ||
| - | första kretslopp; det kan vara dess sista; det kan fungera som form för det | ||
| - | samhälleliga totalkapitalet; | ||
| - | vare sig G representerar nytt, ackumulerat kapital eller gammalt kapital, som i | ||
| - | sin helhet har förvandlats till pengar för att överföras från en | ||
| - | produktionsgren till en annan. | ||
| - | |||
| - | I alla kretslopp uppträder kapitalet i penningform, | ||
| - | just för den del av kapitalet, som frambringar mervärdet – det variabla | ||
| - | kapitalet. Arbetslönen utbetalas i allmänhet i pengar, och betalningen måste | ||
| - | ständigt upprepas med korta mellanrum, eftersom arbetaren lever ur hand i mun. | ||
| - | Gentemot arbetaren måste därför kapitalisten ständigt uppträda som | ||
| - | penningkapitalist och hans kapital som penningkapital. Här kan man inte – som | ||
| - | när det gäller inköp av produktionsmedel och försäljning av produktiva varor - | ||
| - | tillämpa en direkt eller indirekt utjämning (så att den större delen av | ||
| - | penningkapitalet faktiskt endast uppträder i form av varor och penningen endast | ||
| - | i form av räknepengar, | ||
| - | utjämningen av balanserna). Å andra sidan förbrukar kapitalisten en del av det | ||
| - | mervärde, som härrör från det variabla kapitalet, för sin privata konsumtion. | ||
| - | Denna går genom detaljhandeln, | ||
| - | penningform, | ||
| - | mervärdet är, ändrar ingenting i sak. Åter och åter igen framträder det | ||
| - | variabla kapitalet som penningkapital, | ||
| - | mervärde, vilket förbrukas för att tillfredsställa kapitalistens privatbehov. G | ||
| - | fungerar alltså som investerat variabelt kapitalvärde och g som dess tillskott, | ||
| - | och bägge måste ständigt på nytt anta penningform för att kunna konsumeras som | ||
| - | pengar. | ||
| - | |||
| - | Emedan både det investerade och det förökade värdet, formelns utgångspunkt och | ||
| - | avslutning (G′ = G + g), framträder i penningform, | ||
| - | börjar med en penningsumma och slutar med en förökad penningsumma, | ||
| - | G-W … P … W′-G′ ägnad att framkalla föreställningar av rent illusorisk | ||
| - | karaktär. Formeln betonar inte värdeökningen i och för sig utan | ||
| - | // | ||
| - | penningsumma kommer fram, än som ursprungligen satsades, alltså att | ||
| - | kapitalistens guld- och silvermängd förökas. Det s.k. monetärsystemet< | ||
| - | ingenting annat än ett uttryck för de illusioner, som kretsloppet G-W-G′ | ||
| - | framkallar. Hela rörelsen äger rum inom varucirkulationen, | ||
| - | medger egentligen ingen annan förklaring till de bägge faserna: 1) G-W, 2) W-G′ | ||
| - | än att W i andra fasen säljes över sitt värde, och att som följd därav mer | ||
| - | pengar kommer ut ur cirkulationen, | ||
| - | form, till grund för det mer utvecklade merkantilsystemet, | ||
| - | varucirkulationen utan även varuproduktionen framstår som ett nödvändigt | ||
| - | element i kretsloppet. | ||
| - | |||
| - | Den illusoriska karaktären hos kretsloppet G-W … P … W′-G′ och dess | ||
| - | motsvarande illusoriska tolkning kommer fram, så snart denna form uppfattas som | ||
| - | en engångsform, | ||
| - | alltså betraktas som kretsloppets enda och uteslutande form, inte som en av | ||
| - | flera. Den pekar emellertid själv hän på andra former. | ||
| - | |||
| - | För det första har hela kretsloppet den kapitalistiska produktionsordningen som | ||
| - | förutsättning, | ||
| - | jämte de speciella samhällsförhållanden, | ||
| - | Kretsloppets första stadium är ju G-W = G-W<img border=" | ||
| - | arbetskraft, | ||
| - | produktionsmedlen utgör en del av det produktiva kapitalet. Som följd därav | ||
| - | förutsättes också, att produktionsprocessen som helhet – både arbetsprocessen | ||
| - | och den värdeförökande processen – redan är en funktion av kapitalet. | ||
| - | |||
| - | För det andra: Om kretsloppet G … G upprepas, så visar det sig att | ||
| - | penningformen även i sista stadiet försvinner på samma sätt som i första | ||
| - | stadiet. G-W försvinner för att lämna plats åt P. Den ständigt upprepade | ||
| - | investeringen av pengar liksom den ständiga återgången till pengar framstår i | ||
| - | och för sig som ytliga företeelser i kretsloppet. | ||
| - | |||
| - | För det tredje: När formeln upprepas, får man följande bild av kretsloppet: | ||
| - | |||
| - | |||
| - | <img border=" | ||
| - | |||
| - | Redan innan det andra kretsloppet är avslutat, uppkommer formeln P …. W′-G′. | ||
| - | G-W … P. Alla efterföljande kretslopp kan alltså uttryckas genom formeln P | ||
| - | … W′-G-W … P, varför G-W som kretsloppets första stadium kan betraktas som | ||
| - | en schematisk förberedelse till det produktiva kapitalets ständigt förnyade | ||
| - | kretslopp, liksom det i själva verket är fallet, när industrikapital för första | ||
| - | gången investeras i form av penningkapital. | ||
| - | |||
| - | Å andra sidan uppkommer formeln W′-G′. G-W … P … W′ (förkortad W′ … W′), | ||
| - | varukapitalets kretslopp, redan innan det produktiva kapitalets andra kretslopp | ||
| - | är avslutat. Sålunda innehåller den första formen redan de både andra, och | ||
| - | samtidigt försvinner penningformen, | ||
| - | |||
| - | Om vi slutligen undersöker ett nytillkommet enskilt kapital, som för första gången skall genomgå kretsloppet G-W … P … W′-G′, så finner vi att G-W är | ||
| - | det förberedande stadiet, förelöparen till den första produktionsprocessen, | ||
| - | detta enskilda kapital skall genomlöpa. Denna fas G-W (G-W<img border=" | ||
| - | rum med hänsyn till den efterföljande produktionsprocessen, | ||
| - | kretsloppets verkliga innehåll. Men detta gäller endast det enskilda kapitalets | ||
| - | kretslopp och äger inte giltighet för industrikapitalet i samhällelig | ||
| - | måttstock. Försåvitt det kapitalistiska produktionssystemet härskar och därmed | ||
| - | också de samhällsförhållanden, | ||
| - | är penningkapitalets kretslopp den allmängiltiga formen för industrikapitalets kretslopp. Även om det första kretslopp, som ett nytillkommet industrikapital genomlöper, | ||
| - | finns dock denna förutsättning i de samhällsförhållanden, | ||
| - | försäljning av varor, W′-G′. De inköpta produktionsmedlen är redan W′ eller | ||
| - | varukapital, | ||
| - | kapitalistisk varuproduktion och endast kan uppkomma som resultat av detta | ||
| - | slags produktion. | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | |||
| - | <p class=" | ||
| - | pund garn finns 1.560 pund = 78 £ mervärde, men i 1 pund garn = 1 shilling | ||
| - | finns likaså 2.496 uns = 1,872 penny mervärde.</ | ||