Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Senaste version. Both sides next revision
sv:kommunisering-och-vaerdeformsteori [2018/10/25 15:56]
henriksson [Den tyska debatten]
sv:kommunisering-och-vaerdeformsteori [2018/10/27 11:59]
henriksson [Den tyska debatten]
Rad 63: Rad 63:
 Denna återvitalisering av en marxsk teori under denna period -- precis som på tjugotalet -- inbegrep en brytning med synen på marxismen som ett positivt kunskapssystem och ett erkännande ånyo av dess kritiska dimension -- ett steg i vilket Marx förhållande till Hegel åter stod på dagordningen. Vid 1960-talets mitt hade förkastandet av de vedertagna tolkningarna nått även //​Kapitalet//​ -- hans centrala verk. Dessa nyläsningar grundade sig på de tidigare utkasten till kritiken av den politiska ekonomin och intresserade sig inte endast för de slutsatser som Marx hade kommit fram till, utan även för den metod han använt sig av för att nå dit. I Frankrike läste man om //​Kapitalet//​ på ett strukturalistiskt sätt, i Italien tolkade [Mario] Tronti och den operaistiska rörelsen verket ”från arbetarklassens synvinkel” och i Tyskland uppstod en //Neue Marx-Lektüre//​ (en 'ny Marxläsning'​). Denna återvitalisering av en marxsk teori under denna period -- precis som på tjugotalet -- inbegrep en brytning med synen på marxismen som ett positivt kunskapssystem och ett erkännande ånyo av dess kritiska dimension -- ett steg i vilket Marx förhållande till Hegel åter stod på dagordningen. Vid 1960-talets mitt hade förkastandet av de vedertagna tolkningarna nått även //​Kapitalet//​ -- hans centrala verk. Dessa nyläsningar grundade sig på de tidigare utkasten till kritiken av den politiska ekonomin och intresserade sig inte endast för de slutsatser som Marx hade kommit fram till, utan även för den metod han använt sig av för att nå dit. I Frankrike läste man om //​Kapitalet//​ på ett strukturalistiskt sätt, i Italien tolkade [Mario] Tronti och den operaistiska rörelsen verket ”från arbetarklassens synvinkel” och i Tyskland uppstod en //Neue Marx-Lektüre//​ (en 'ny Marxläsning'​).
  
-Det faktum att de som låg bakom Neue Marxlektüre behärskade det tyska språket gav dem en tydlig ​fördel i förhållande till analysen [investigations] av Marx i andra länder. Den ”okände Marx” nya texter gjordes ofta tillgängliga och kända i Tyskland före något annat land och naturligtvis fanns där inte några översättningsrelaterade problem.((Ett talande exempel på detta är, som Chris[topher J.] Arthur påpekar, det faktum att nästintill alla träffar på ordet ”förkroppsligat” arbete i //​Kapitalet//​ är översättningar av det tyska ordet //​Darstellung//,​ som snarare borde översättas till ”//​represents//​”. Se hans ”Reply to critics”, //​Historical materialism//​ nr 13.2, 2005, s. 217. För implikationerna av detta vad gäller svenskan, se Mats Dahlkvists anm. till översättningen av det första kapitlet i den första utgåvan av //​Kapitalets//​ första bok och dess supplement om värdeformen (1867), i Marx: //​Kapitalet. Första boken. Supplement//,​ övers. M. Dahlkvist & M. Thorell, Lund 1985, ö.a.)) ​Dessutom ställde ​här den betydande kulturella tillgång Marx dragit nytta av i kritiken av den politiska ekonomin, den klassiska tyska idealismen, ​inte de problem rörande mottagandet av den hegelianska ​filosofin ​andra länder ​konfronterades medDärför kunde man i de tyska diskussionerna -- medan de nya Marxläsningarna ​Italien ​och Tyskland ofta var starkt färgade av en djup antihegelianism, som utvecklats som reaktion ​på tidigare ​tendenser att föredra hegelianism ​och ”hegeliansk marxism” -- göra sig en mer nyanserad och informerad ​bild av Hegel--Marx-!!kopplingen!!En av deras avgörande ​insikter är den om att Marx i //​Kapitalet//, ​sin beskrivning av den verkliga totaliteten ​av de kapitalistiska samhällsförhållandenas logiska struktur, ​egentligen står tacksamhet ​till //​Logikens//​ systematiska ​dialektik snarare ​än till Hegels uppfattning om den historiska dialektiken. Den nya kritiska marxismen, som man i vissa sammanhang ​givit det nedsättande namnet "​kapitallogik"​hade således ​mer gemensamt ​med Rubins och Pasjukanis kritiska marxism än med den av föregångarna ​Lukács och Korsch. //Neue Marx-Lektüre//​ utgjorde ​ingen homogen skola utan ett kritiskt förhållningssätt ​präglat ​av djupa konflikter och oenigheter som trots allt delade en viss likartad ​inriktning.+Det tyska språket gav Neue Marxlektüre ​en klar fördel i förhållande till analysen [investigations] av Marx i andra länder. Den ”okände Marx” nya texter gjordes ofta tillgängliga och kända i Tyskland före något annat land och naturligtvis fanns där inte några översättningsrelaterade problem.((Ett talande exempel på detta är, som Chris[topher J.] Arthur påpekar, det faktum att nästintill alla träffar på ordet ”förkroppsligat” arbete i //​Kapitalet//​ är översättningar av det tyska ordet //​Darstellung//,​ som snarare borde översättas till ”//​represents//​”. Se hans ”Reply to critics”, //​Historical materialism//​ nr 13.2, 2005, s. 217. För implikationerna av detta vad gäller svenskan, se Mats Dahlkvists anm. till översättningen av det första kapitlet i den första utgåvan av //​Kapitalets//​ första bok och dess supplement om värdeformen (1867), i Marx: //​Kapitalet. Första boken. Supplement//,​ övers. M. Dahlkvist & M. Thorell, Lund 1985, ö.a.)) ​Vidare var här inte den betydande kulturella tillgång ​som Marx hade dragit nytta av i kritiken av den politiska ekonomin, den klassiska tyska idealismen, ​föremål för de problem rörande mottagandet av det hegelianska ​tänkandet som i andra länder. ​Så, medan den nya Marxläsningen ​Frankrike ​och Italien tenderade att ha en djupt anti-hegeliansk färgning [bias], som en reaktion ​mot ett tidigare ​hegelianska ​och Hegel-marxistiska moden, kunde den tyska diskussionen ​göra sig en mer nyanserad och välinformerad ​bild av kopplingen mellan ​Hegel och Marx. Av avgörande ​betydelse var att de såg att i beskrivningen ​av de kapitalistiska samhällsförhållandenas logiska struktur ​i den verkliga totalitetenstod Marx //​Kapitalet//​ mer i skuld till //​Logikens//​ systematiska ​logik än till Hegels uppfattning om den historiska dialektiken. Den nya kritiska marxismen, som i vissa sammanhang ​har fått det nedsättande namnet "​kapitallogik"​ hade således ​mindre ​gemensamt med den tidigare kritiska marxismen hos Lukács och Korsch ​än med Rubins och Pasjukanis. //Neue Marx-Lektüre//​ utgjorde ​inte någon ​homogen skola utan ett kritiskt förhållningssätt ​som präglades ​av djupa konflikter och oenigheter som icke desto mindre ​delade en specifik ​inriktning.
  
-De tyska diskussionernas ​politiska sammanhang utgjordes av en tilltagande ​radikal studentrörelse. Denna rörelse hade två poler: den ena var mer traditionell och hade i vissa fall kopplingar till den östtyska staten och till den ortodoxt marxistiska” inriktningen ​på arbetarrörelsen; den andra starkare, ”antiauktoritära” polen var influerad ​av Frankfurtskolans kritiska teori -- i synnerhet ​av dess psykoanalytiska dimension, med sin förklaring till varför arbetare ​inte verkade intressera sig för revolutionen.((Denna innefattade ett intresse för Freud och Reich som man kombinerade med Adornos svidande attack mot den samtida psykoanalysens revisionism,​ men också för Marcuses //Eros and civilisation//​ och hans //​One-dimensional man//, samt Frankfurtskolans analys av den ”auktoritära personligheten”.)) Till stor del tack vare Frankfurtskolans inflytande blev den tyska studentrörelsen snart känd för !!sina debatters teoretiska sofistikering!!. Den ”antiauktoritära” polens insiktsfullhet,​ men även dess instabilitet och ambivalens, kom till uttryck i dess karismatiske ledare Rudi Dutschkes utveckling. ​Djupt influerad av Korsch historiserade han år 1966 Marx’ teori om den kommunistiska revolutionens ”två stadier”. Han ansåg den vara otidsenlig och ”för oss mycket tvivelaktig” då den ”skjuter upp arbetarklassens verkliga frigörelse till framtiden och anser att proletariatets erövrande av den borgerliga staten är av primär betydelse för den sociala revolutionen.”((Rudi Dutschke, ”Zur Literatur des revolutionären Sozialismus von K. Marx bis in die Gegenwart”,​ //​SDS-Korrespondenz//,​ specialnummer,​ 1966. (Översatt från författarens engelska översättning. Ö.a.) )) Men å andra sidan var det även han som myntade parollen ”den långa marschen genom institutionerna” som kom att bli det tyska partiet //die Grünens// ​existensberättigande ​(ett parti som han, likt en annan karismatisk antiauktoritär vid namn Daniel Cohn-Bendit,​ senare kom att ansluta sig). Idag är det främst det djupt etatistiska och reformistiska //Die Linke// (Tysklands vänsterparti) som har hans arv som inspirationskälla. En person som vägde tyngre på ett teoretiskt plan är Hans Jürgen Krahl, som även han spelade en ledande roll i SDS, speciellt efter att Dutschke ​skjutits till döds. Krahl var en av Adornos elever och gjorde rörelsen bekant med många av den kritiska teorins nyckelbegrepp,​ men han var också aktivist -- det är ett ökänt faktum att Adorno bussade snuten på honom och hans studentkollegor då de ockuperade en av institutets byggnader -- och vidhöll en inriktning på proletariatet och klasskampen.((Krahl dog 1970 i en bilolycka. Det finns ingen engelsk översättning av den postumt utgivna samlingen av hans skrifter och tal, //​Konstitution und Klassenkampf//​. (Dock finns ett urval på danska: Köpenhamn 1975. Ö.a.) )) Trots att Frankfurtskolan till stor del låtit studierna av Marx kritik av den politiska ekonomin tas över av de ortodoxa marxisterna, i och med att den istället börjat intressera sig för frågor inom psykoanalys,​ kultur och filosofi, var det Krahl och andra Adornoelever som George ​Backhaus och Helmut Reichelt som startade ​//Neue Marx-Lektüre//​. ​ +Den tyska diskussionens ​politiska sammanhang utgjordes av en framväxande ​radikal studentrörelse. Denna rörelse hade två poler: den ena var mer traditionell och hade i vissa fall kopplingar till den östtyska staten och till en ortodox marxistisk” syn på arbetarrörelsen, ​och en starkt ​antiauktoritär” pol influerades ​av Frankfurtskolans kritiska teorii synnerhet dess psykoanalytiska dimension, med sin förklaring till varför arbetare ​tycktes ointresserade av revolutionen.((Denna innefattade ett intresse för Freud och Reich som man kombinerade med Adornos svidande attack mot den samtida psykoanalysens revisionism,​ men också för Marcuses //Eros and civilisation//​ och hans //​One-dimensional man//, samt Frankfurtskolans analys av den ”auktoritära personligheten”.)) Till stor del tack vare Frankfurtskolans inflytande blev den tyska studentrörelsen snart känd för sin teoretiskt sofistikerade debatt. Den ”antiauktoritära” polens insiktsfullhet,​ men även dess instabilitet och ambivalens, kom till uttryck i dess karismatiske ledare Rudi Dutschkes utveckling. ​Starkt ​influerad av Korsch historiserade han 1966 Marx teori om den kommunistiska revolutionens ”två stadier”. Han ansåg den vara otidsenlig och ”för oss mycket tvivelaktig” då den ”skjuter upp arbetarklassens verkliga frigörelse till framtiden och anser att proletariatets erövrande av den borgerliga staten är av primär betydelse för den sociala revolutionen.”((Rudi Dutschke, ”Zur Literatur des revolutionären Sozialismus von K. Marx bis in die Gegenwart”,​ //​SDS-Korrespondenz//,​ specialnummer,​ 1966. (Översatt från författarens engelska översättning. Ö.a.) )) Ändå ​var det han som även myntade parollen ”den långa marschen genom institutionerna” som kom att bli raison d'​être för det tyska partiet //die Grünens// (ett parti som han, i likhet med en annan karismatisk antiauktoritär vid namn Daniel Cohn-Bendit,​ senare kom att ansluta sig till). Idag är det främst det djupt etatistiska och reformistiska //Die Linke// (Tysklands vänsterparti) som har hans arv som inspirationskälla. En person som vägde tyngre på ett teoretiskt plan är Hans Jürgen Krahl, som även han spelade en ledande roll i SDS, speciellt efter att Dutschke ​blivit skjuten. Krahl var en av Adornos elever och gjorde rörelsen bekant med många av den kritiska teorins nyckelbegrepp,​ men han var också aktivist -- det är ett ökänt faktum att Adorno bussade snuten på honom och hans studentkollegor då de ockuperade en av institutets byggnader -- och vidhöll en inriktning på proletariatet och klasskampen.((Krahl dog 1970 i en bilolycka. Det finns ingen engelsk översättning av den postumt utgivna samlingen av hans skrifter och tal, //​Konstitution und Klassenkampf//​. (Dock finns ett urval på danska: Köpenhamn 1975. Ö.a.) )) Trots att Frankfurtskolan till stor del låtit studierna av Marx kritik av den politiska ekonomin tas över av de ortodoxa marxisterna ​genom att istället börjat intressera sig för frågor inom psykoanalys,​ kultur och filosofi, var det Krahl och andra Adornoelever ​-- som Hans-Georg ​Backhaus och Helmut Reichelt ​-- som tog initiativ till //Neue Marx-Lektüre//​.
  
 Man skulle alltså kunna säga, att medan det för kommuniseringsmiljön var dess rötter i rådskommunismen och andra former av vänsterkommunistisk kritik av bolsjevismen som gjort den mottaglig för de nya Marxtexternas radikalitet,​ så var det i Tyskland, där sådana tendenser suddats ut under nazistregimen((Ett märkbart undantag är Willy Huhn, som hade inflytande på Berlins SDS. Som medlem i //Rote Kämpfer//, en grupp som under det sena 1920-talet samlade KAPD-medlemmar,​ blev Huhn satt i fängelse av nazisterna under en kort period åren 1933--1934. Därefter kom han uteslutande att hänge sig åt teoretiskt arbete, däribland en betydelsefull kritik av socialdemokratin:​ //Der Etatismus der Sozialdemokratie. Zur Vorgeschichte des Nazifaschismus//​. Dock blev inte rådskommunisterna tillbörligt återupptäckta och publicerade förrän efter rörelsens höjdpunkt.)),​ Adorno och Frankfurtskolan som kom att spela en snarlik roll. Både rådskommunismen och Frankfurtskolan utvecklas i form av en reflektion över den tyska revolutionens (1918--1919) misslyckande. Man skulle alltså kunna säga, att medan det för kommuniseringsmiljön var dess rötter i rådskommunismen och andra former av vänsterkommunistisk kritik av bolsjevismen som gjort den mottaglig för de nya Marxtexternas radikalitet,​ så var det i Tyskland, där sådana tendenser suddats ut under nazistregimen((Ett märkbart undantag är Willy Huhn, som hade inflytande på Berlins SDS. Som medlem i //Rote Kämpfer//, en grupp som under det sena 1920-talet samlade KAPD-medlemmar,​ blev Huhn satt i fängelse av nazisterna under en kort period åren 1933--1934. Därefter kom han uteslutande att hänge sig åt teoretiskt arbete, däribland en betydelsefull kritik av socialdemokratin:​ //Der Etatismus der Sozialdemokratie. Zur Vorgeschichte des Nazifaschismus//​. Dock blev inte rådskommunisterna tillbörligt återupptäckta och publicerade förrän efter rörelsens höjdpunkt.)),​ Adorno och Frankfurtskolan som kom att spela en snarlik roll. Både rådskommunismen och Frankfurtskolan utvecklas i form av en reflektion över den tyska revolutionens (1918--1919) misslyckande.