Detta är en gammal version av dokumentet!


Marxcitat om kommunismen

Kapitalet

Första boken

Varans mystiska karaktär har alltså inte sitt ursprung i dess bruksvärde. Lika lite har den sitt ursprung i värdebestämningarna, betraktade för sig själva. Ty det är för det första en fysiologisk sanning att alla nyttiga arbeten, alla produktiva verksamheter hur olika de än må vara, är funktioner av en specifik mänsklig organism till skillnad från andra organismer; och att varje sådan funktion, vilket innehåll och vilken form den än må ha, väsentligen är ett utgivande av mänsklig hjärna, mänskliga nerver, muskler, sinnesorgan o.s.v. Det som för det andra ligger till grund för värdestorlekens bestämning, tiden för detta utgivande eller arbetets kvantitet, kan tydligt [sinnfällig] skiljas från dess kvalitet. Under alla förhållanden måste den arbetstid som produktionen av existensmedel [Lebensmittel] kostar intressera människorna, om också inte i lika hög grad på olika utvecklingsstadier. Slutligen, så snart människorna arbetar för varandra på ett eller annat sätt, får deras arbete också samhällelig form.

Låt oss ta Robinson på sin ö. Även om han uppfostrats till att vara förnöjsam, har han dock olikartade behov att tillfredsställa; och han måste därför utföra nyttiga arbeten av olika slag, göra verktyg, tillverka möbler, tämja lamadjur, fiska, jaga o.s.v. Vi talar här inte om bedjande och dylikt, eftersom vår Robinson finner ett nöje i sådant och betraktar dylik sysselsättning som avkoppling. Trots olikheten i sina produktiva funktioner vet han att de bara är olika verksamhetsformer för en och samma Robinson, alltså endast olika former av mänskligt arbete. Nöden själv tvingar honom att noga uppdela sin tid mellan de olika sysslorna. Om den ena upptar en större och den andra en mindre plats i hans totala verksamhet, beror på den större eller mindre svårighet som han måste övervinna för att nå den åsyftade nyttoeffekten. Erfarenheten lär honom detta; och vår Robinson, som har räddat klocka, dagbok, bläck och penna från skeppsbrottet, börjar som äkta engelsman snart att föra bok över sig själv. Hans inventarium innehåller en förteckning över de bruksföremål som han äger, över de olika sysslor som behövs för deras produktion, och slutligen över den arbetstid som bestämda kvantiteter av dessa olika produkter i genomsnitt kostar honom. Alla relationer mellan Robinson och de ting som utgör hans självförvärvade rikedom är här så enkla och genomskinliga [durchsichtig] att till och med herr M. Wirth borde kunna förstå dem utan särskild tankeansträngning. Och ändå innehåller de alla värdets väsentliga bestämningar.

Låt oss nu ersätta Robinson med ett förbund [Verein] av fria människor som arbetar med gemensamma produktionsmedel och fullt medvetet utgiver sina många individuella arbetskrafter som en samhällelig arbetskraft. Alla bestämningar från Robinsons arbete upprepas här; men de är nu samhälleliga i stället för individuella. En väsentlig skillnad inträder dock. Alla Robinsons produkter var uteslutande hans personliga produkter och därmed omedelbart bruksföremål för honom. Förbundets totalprodukt är en samhällelig produkt. En del av denna produkt skall åter tjäna som produktionsmedel. Den förblir samhällelig. Men en annan del förbrukas som existensmedel av förbundets medlemmar. Den måste därför fördelas mellan dem. Arten av denna fördelning kommer att växla med själva den samhälleliga produktionsorganismens speciella art och producenternas motsvarande historiska utvecklingsnivå. Endast som en parallell till varuproduktionen utgår vi från att varje producents andel i existensmedlen bestäms genom hans arbetstid. Arbetstiden skulle alltså spela en dubbel roll. Den samhälleligt planmässiga fördelningen av arbetstiden reglerar den riktiga proportionen mellan de olika arbetsfunktionerna för olika behov. Å andra sidan tjänar arbetstiden dessutom som mått på producentens individuella andel i det gemensamma arbetet [Gemeinarbeit], och därmed också som mått på hans andel av den individuellt förbrukbara delen av den gemensamma produkten [Gemeinprodukt]. Människornas samhälleliga relationer till sina arbeten och sina arbetsprodukter blir här genomskinligt enkla, såväl i produktionen som i distributionen.1)

Andra boken

På basis av den samhälleliga produktionen måste det avgöras, i vilken omfattning sådana verksamheter kan igångsättas – som under en längre tid förbrukar produktionsmedel och arbetskraft utan att samtidigt leverera någon produkt som nyttoeffekt – utan att de produktionsgrenar blir lidande, som inte endast förbrukar arbetskraft och produktionsmedel kontinuerligt, eller flera gånger per år, utan också samtidigt levererar existensmedel och produktionsmedel. Vid såväl samhällelig som kapitalistisk produktion kommer arbetarna i företagsgrenar [Geschäftszweige] med kortare arbetsperiod att endast under kortare tid konsumera produkter utan att ge några tillbaka, medan företagsgrenar [Geschäftszweige] med långa arbetsperioder kontinuerligt förbrukar produkter under lång tid utan att leverera någon ersättning. Denna omständighet härrör alltså från den ifrågavarande arbetsprocessens materiella [sachlichen] betingelser, inte från dess samhälleliga form. Vid samhällelig produktion bortfaller penningkapitalet. Samhället fördelar arbetskraft och produktionsmedel till de olika verksamhetsgrenarna [Geschäftszweige]. Man kan tänka sig, att producenterna erhåller papperskuponger [papierne Anweisungen], för vilka de får ta samhälleliga konsumtionsförråd i anspråk i proportion till sina arbetsprestationer [ihrer Arbeitszeit]. Sådana kuponger är inte pengar. De cirkulerar inte.2)

Tredje boken

[S]edan det kapitalistiska produktionssättet upphävts men en samhällelig produktion består, kvarstår värdebestämningen som förhärskande i den meningen, att reglering av arbetstiden och fördelning av det samhälleliga arbetet mellan de olika produktionsgrenarna och slutligen bokföringen över allt detta blir mera väsentlig än någonsin.3)
1)
Marx, Karl, Kapitalet. Första boken. Supplement, Arkiv, Lund 1985 (ur ”Första kapitlet: Vara och pengar”, första upplagan från 1867).
2)
“Auf Basis gesellschaftlicher Produktion ist zu bestimmen der Maßstab, worin diese Operationen, die während längrer Zeit Arbeitskraft und Produktionsmittel entziehn, ohne während dieser Zeit ein Produkt als Nutzeffekt zu liefern, ausgeführt werden können, ohne die Produktionszweige zu schädigen, die kontinuierlich oder mehrmals während des Jahrs nicht nur Arbeitskraft und Produktionsmittel entziehn, sondern auch Lebensmittel und Produktionsmittel liefern. Bei gesellschaftlicher ebenso wie bei kapitalistischer Produktion werden nach wie vor die Arbeiter in Geschäftszweigen von kürzern Arbeitsperioden nur für kürzre Zeit Produkte entziehn, ohne Produkt wieder zu geben; während die Geschäftszweige mit langen Arbeitsperioden für längre Zeit fortwährend entziehn, bevor sie zurückgeben. Dieser Umstand entspringt also aus den sachlichen Bedingungen des betreffenden Arbeitsprozesses, nicht aus seiner gesellschaftlichen Form. Das Geldkapital fällt bei gesellschaftlicher Produktion fort. Die Gesellschaft verteilt Arbeitskraft und Produktionsmittel in die verschiednen Geschäftszweige. Die Produzenten mögen meinetwegen papierne Anweisungen erhalten, wofür sie den gesellschaftlichen Konsumtionsvorräten ein ihrer Arbeitszeit entsprechendes Quantum entziehn. Diese Anweisungen sind kein Geld. Sie zirkulieren nicht.“
3)
”Zweitens, bleibt, nach Aufhebung der capitalistischen Productionsweise, aber mit Beibehaltung gesellshaftlicher Production, die Werthbestimmung vorherrschend, in dem Sinn, daß die Reglung der Arbetszeit und die Wertheilung der gesellschaftlichen Arbeit unter die verschiednen Productionszweige, endlich die Buchfürung hierüber wesentlicher denn je wird.” (Marx, Karl & Engels, Friedrich, Gesamtausgabe: (MEGA). Abt. 2, Das Kapital und Vorarbeiten, Bd 4, Ökonomische Manuskripte 18631867, T. 2, Dietz, Berlin 1992, s. 871 (huvudmanuskriptet till Kapitalets tredje bok, ”Die Gestaltungen des Gesamtprozesses”, sommaren 1864 – februari 1866).