Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version.
Föregående version.
sv:marxcitat_om_kommunismen [2013/01/05 00:59]
titorelli
sv:marxcitat_om_kommunismen [2015/04/12 21:08] (aktuell)
Rad 38: Rad 38:
  
 >[S]edan det kapitalistiska produktionssättet upphävts men en //​samhällelig//​ produktion består, kvarstår värdebestämningen som förhärskande i den meningen, att //reglering av arbetstiden//​ och //​fördelning av det samhälleliga arbetet// mellan de olika produktionsgrenarna och slutligen bokföringen över allt detta blir mera väsentlig än någonsin.((”Zweitens,​ bleibt, nach Aufhebung der capitalistischen Productionsweise,​ aber mit Beibehaltung //​gesellshaftlicher//​ Production, die Werthbestimmung vorherrschend,​ in dem Sinn, daß die //Reglung der Arbetszeit//​ und die //​Wertheilung der gesellschaftlichen Arbeit// unter die verschiednen Productionszweige,​ endlich die Buchfürung hierüber wesentlicher denn je wird.” (Marx, Karl & Engels, Friedrich, //​Gesamtausgabe:​ (MEGA). Abt. 2, Das Kapital und Vorarbeiten,​ Bd 4, Ökonomische Manuskripte 1863–1867,​ T. 2//, Dietz, Berlin 1992, s. 871 (huvudmanuskriptet till Kapitalets tredje bok, ”Die Gestaltungen des Gesamtprozesses”,​ sommaren 1864 – februari 1866).)) >[S]edan det kapitalistiska produktionssättet upphävts men en //​samhällelig//​ produktion består, kvarstår värdebestämningen som förhärskande i den meningen, att //reglering av arbetstiden//​ och //​fördelning av det samhälleliga arbetet// mellan de olika produktionsgrenarna och slutligen bokföringen över allt detta blir mera väsentlig än någonsin.((”Zweitens,​ bleibt, nach Aufhebung der capitalistischen Productionsweise,​ aber mit Beibehaltung //​gesellshaftlicher//​ Production, die Werthbestimmung vorherrschend,​ in dem Sinn, daß die //Reglung der Arbetszeit//​ und die //​Wertheilung der gesellschaftlichen Arbeit// unter die verschiednen Productionszweige,​ endlich die Buchfürung hierüber wesentlicher denn je wird.” (Marx, Karl & Engels, Friedrich, //​Gesamtausgabe:​ (MEGA). Abt. 2, Das Kapital und Vorarbeiten,​ Bd 4, Ökonomische Manuskripte 1863–1867,​ T. 2//, Dietz, Berlin 1992, s. 871 (huvudmanuskriptet till Kapitalets tredje bok, ”Die Gestaltungen des Gesamtprozesses”,​ sommaren 1864 – februari 1866).))
 +
 +>Vi har sett, [att] det är //​kapitalet//​ ⟨kapitalisten är endast personifierat kapital; han fungerar inom produktionsättet enbart som bärare av kapitalet⟩ som i den kapitalistiska produktionsprocessen,​ ⟨en bestämd //​samhällelig//​ form av produktionsprocesserna överhuvud, som såväl en process som producerar materiella existensbetingelser för samhällets medlemmar, för det mänskliga livet överhuvud, som ett i specifikt historiska, historisk-ekonomiska relationer [Beziehungen],​ produktionsförhållanden som av sig själva [vor sich gehenden] reproducerar dessa produktionsförhållanden och därmed //​helheten//​ av det som bär upp denna produktionsprocess,​ som producerar och reproducerar deras materiella existensbetingelser och deras förhållanden [Verhältnisse],​ d.v.s. en bestämd ekonomisk samhällsform,​ ty helheten av dessa relationer [Beziehungen],​ i vilka bäraren av denna produktion befinner sig och de ekonomiska förhållandena till [Umstände zur] naturen och till varandra, i vilka de producerar, blir //​samhället//​ betraktat i sin ekonomiska struktur –⟩ ⟨denna produktionsprocess äger rum under bestämda materiella omständigheter och betingelser,​ som emellertid också innebär bestämda samhälleliga förhållanden mellan individerna,​ som ingår i deras livsproduktionsprocess,​ och de omständigheter,​ som dessa förhållanden,​ om det å ena sidan är //​förutsättningar//,​ å andra sidan är ett //​resultat//​ och en //​skapelse//​ av den kapitalistiska produktionsprocessen,​ de produceras och reproduceras⟩ alltså att //​kapitalet//​ pumpar ut ett visst kvantum //​surplusarbete//​ ur de omedelbara producenterna eller arbetarna; surplusarbete som det erhåller utan ekvivalent, och som till sitt väsen alltid förblir //​tvångsarbete//,​ hur mycket det än må framstå som resultatet av en fri, kontraktmässig konvention. Detta surplusarbete framställer ett //​surplusvärde//,​ och detta surplusvärde existerar i en //​surplusprodukt//​. ⟨//​Surplusarbete//​ överhuvud, såsom ett arbete utöver måttet av de givna behoven, måste alltid finnas. I det kapitalistiska systemet liksom i slavsystemet och så vidare har det endast en antagonistisk form och kompletteras av fullständig sysslolöshet för en del av samhället. En viss kvantitet surplusarbete krävs som säkerhet mot tillfälligheternas spel [gegen Zufälle] och för att säkra ………………… den nödvändiga produktionsprocessen,​ som svarar mot behovens utveckling och befolkningens framsteg, vilket från kapitalistisk ståndpunkt kallas ackumulation. En av kapitalets civilisatoriska sidor är att detta merarbete framtvingas på ett sätt och under betingelser,​ som är fördelaktigare för produktivkrafternas utveckling och samhällsförhållandena och för skapandet av beståndsdelar för en högre nybildning än som var möjlig under de tidigare formerna slaveri, livegenskap o.s.v. Å ena sidan leder detta till ett stadium, där tvånget och monopoliseringen av den samhälleliga utvecklingen (inbegripet dess materiella och intellektuella vinster) genom den ena delen av samhället på den andras bekostnad bortfaller; å andra sidan skapar det materiella medel och ett frö till förhållanden som i en högre form av samhälle tillåter att förena detta merarbete med en större inskränkning av den tid som överhuvud ägnas åt materiellt arbete. Ty merarbete kan vara stort vid en liten totalarbetsdag eller relativt litet vid en stor totalarbetsdag alltefter den utveckling arbetets produktivkraft har. Är den nödvändiga arbetstiden = 3 och merarbetet = 3, så är totalarbetsdagen = 6 och merarbetets kvot = 100%. Är det nödvändiga arbetet = 9 och merarbetet = 3, så är totalarbetsdagen = 12 och merarbetets kvot bara = 331/3%. Men sedan beror det på arbetets produktivitet hur mycket bruksvärde som framställes på en viss tid, alltså också på en viss merarbetstid. Samhällets verkliga rikedom och möjlighet till ständig utvidgning av dess reproduktionsprocess hänger alltså inte på merarbetets långvarighet utan på dess produktivitet och på de mer eller mindre rikliga produktionsbetingelser som står till buds när det fullgöres. Frihetens rike börjar i själva verket först där det arbete som är bestämt av nödtvång och yttre ändamålsenlighet upphör; det ligger alltså enligt sakens natur bortom den egentliga materiella produktionens sfär. Vilden måste kämpa mot naturen för att tillgodose sina behov, för att bevara sitt liv och reproducera det, så måste även den civiliserade människan göra, och det gäller i alla samhällsformer och under alla möjliga produktionssätt. Detta naturnödvändighetens rike utvidgar sig under sin utveckling, emedan behoven utvidgas; men samtidigt utvidgas de produktivkrafter som tillfredsställer dessa behov. Inom detta område kan friheten bara bestå i att den samhälleliga människan, de förenade producenterna,​ rationellt reglerar denna sin ämnesomsättning med naturen, bringar den under sin gemensamma kontroll i stället för att behärskas av den som en blind makt; fullbordar den med minsta möjliga kraftansträngning och under de betingelser som för den mänskliga naturen är mest värdiga och adekvata. Men det förblir alltid ett nödvändighetens rike. Bortom detta börjar den mänskliga kraftutveckling som är sitt eget ändamål, frihetens sanna rike, som emellertid bara kan blomstra med detta nödvändighetens rike som sin grundval. Att förkorta arbetsdagen är grundbetingelsen.((http://​www.marxists.org/​svenska/​marx/​1894/​25-d308.htm;​ MEGA 4.II, s. 834–838))
  
 ====== Kritik av Gothaprogrammet (1875) ====== ====== Kritik av Gothaprogrammet (1875) ======
Rad 59: Rad 61:
 >”Alla samhällsmedlemmar” och ”den lika rätten” är emellertid uppenbarligen blott talesätt. Kärnan är den, att varje arbetare i detta kommunistiska samhälle skall få en "​oavkortad"​ lassalleansk ”arbetsavkastning”. >”Alla samhällsmedlemmar” och ”den lika rätten” är emellertid uppenbarligen blott talesätt. Kärnan är den, att varje arbetare i detta kommunistiska samhälle skall få en "​oavkortad"​ lassalleansk ”arbetsavkastning”.
 > >
->Om vi att börja med tar ordet ”arbetsavkastning” i betydelsen arbetsprodukt,​ så är den kooperativa arbetsavkastningen //den samhälleliga totalprodukten//​.+>Om vi att börja med tar ordet ”arbetsavkastning” i betydelsen arbetsprodukt,​ så är den kooperativa arbetsavkastningen ​den //​samhälleliga totalprodukten//​.
 > >
 >Från denna måste man nu dra: >Från denna måste man nu dra:
Rad 75: Rad 77:
 >Innan det kommer till den individuella delningen, avgår, härav ytterligare:​ >Innan det kommer till den individuella delningen, avgår, härav ytterligare:​
 > >
->//För det första: ​De allmänna, icke till produktionen hörande förvaltningskostnaderna.//​+>//För det första: ​de allmänna, icke till produktionen hörande förvaltningskostnaderna.//​
 > >
 >Denna del kommer från början att i betydande grad minskas i jämförelse med det nuvarande samhället och blir allt mindre allteftersom det nya samhället utvecklas. >Denna del kommer från början att i betydande grad minskas i jämförelse med det nuvarande samhället och blir allt mindre allteftersom det nya samhället utvecklas.
 > >
->//För det andra:// Det som går till de gemensamma behovens tillfredsställande,​ såsom skolor, hälsovård o.s.v.+>//För det andra: ​det som går till de gemensamma behovens tillfredsställande,​ såsom skolor, hälsovård o.s.v.//
 > >
 >Denna del växer från första början i betydande grad jämfört med det nuvarande samhället och ökar i samma takt som det nya samhället växer. >Denna del växer från första början i betydande grad jämfört med det nuvarande samhället och ökar i samma takt som det nya samhället växer.
 > >
->//För det tredje: ​Fonder ​för icke arbetsföra// o.s.v., kort sagt, vad som nu hör till den s.k. allmänna fattigvården.+>//För det tredje: ​fonder ​för icke arbetsföra o.s.v., kort sagt, vad som nu hör till den s.k. allmänna fattigvården.//
 > >
->Först nu kommer vi till den ”fördelning” som programmet, under Lassalles inflytande, så inskränkt och ensidigt tar sikte på, nämligen den del av konsumtionsmedlen,​ som fördelas bland kooperativets individuella producenter[16].+>Först nu kommer vi till den ”fördelning” som programmet, under Lassalles inflytande, så inskränkt och ensidigt tar sikte på, nämligen den del av konsumtionsmedlen,​ som fördelas bland kooperativets individuella producenter.
 > >
 >Den ”oavkortade arbetsavkastningen” har underhand redan förvandlats till en ”avkortad”,​ fastän det som producenten inte får i sin egenskap av privatindivid direkt eller indirekt kommer honom till godo i hans egenskap av samhällsmedlem. >Den ”oavkortade arbetsavkastningen” har underhand redan förvandlats till en ”avkortad”,​ fastän det som producenten inte får i sin egenskap av privatindivid direkt eller indirekt kommer honom till godo i hans egenskap av samhällsmedlem.
Rad 91: Rad 93:
 >Liksom frasen om den ”oavkortade arbetsavkastningen” försvunnit,​ försvinner nu frasen om ”arbetsavkastningen” överhuvudtaget. >Liksom frasen om den ”oavkortade arbetsavkastningen” försvunnit,​ försvinner nu frasen om ”arbetsavkastningen” överhuvudtaget.
 > >
->Inom det kooperativa samhället, grundat på gemensam rätt till produktionsmedlen,​ utbyter producenterna inte sina varor. Lika lite uppträder här det i produkterna nedlagda arbetet som dessa produkters //värde//, som en av dem ägd saklig egenskap, då de individuella arbetena nu - i motsats till det kapitalistiska samhället - inte längre existerar på en omväg utan omedelbart, som beståndsdelar av totalproduktionen. Ordet ”arbetsavkastning”,​ även i dag förkastligt på grund av sin tvetydighet,​ förlorar så all mening.+>Inom det kooperativa samhället, grundat på gemensam rätt till produktionsmedlen,​ utbyter producenterna inte sina varor. Lika lite uppträder här det i produkterna nedlagda arbetet som dessa produkters //värde//, som en av dem ägd saklig egenskap, då de individuella arbetena nu - i motsats till det kapitalistiska samhället - inte längre existerar på en omväg utan omedelbart, som beståndsdelar av totalarbetet. Ordet ”arbetsavkastning”,​ även i dag förkastligt på grund av sin tvetydighet,​ förlorar så all mening.
 > >
 >Det som vi här har att göra med, är inte ett kommunistiskt samhälle som //​utvecklats//​ på sin egen grundval utan tvärtom, ett sådant som //​uppstår//​ just ur det kapitalistiska samhället och som alltså i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, ännu bär märkena efter det gamla samhället, ur vars sköte det födes fram. I enlighet härmed erhåller den enskilde producenten - efter det att avdragen gjorts - exakt tillbaka, vad han ger samhället. Vad han givit det, är hans individuella arbetskvantum. Den samhälleliga arbetsdagen exempelvis består av de individuella arbetstimmarnas summa; den enskilde producentens individuella arbetstid är den av honom presterade delen av den samhälleliga arbetsdagen,​ hans andel därav. Han får av samhället ett kvitto på att han presterat så och så mycket arbete (med avdrag för den del av hans arbete som går till de gemensamma fonderna) och på detta kvitto hämtar han ur de samhälleliga förråden ut så mycket konsumtionsmedel som lika mycket arbete kostar. Samma kvantum arbete, som han givit samhället i en form, får han tillbaks i en annan. >Det som vi här har att göra med, är inte ett kommunistiskt samhälle som //​utvecklats//​ på sin egen grundval utan tvärtom, ett sådant som //​uppstår//​ just ur det kapitalistiska samhället och som alltså i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, ännu bär märkena efter det gamla samhället, ur vars sköte det födes fram. I enlighet härmed erhåller den enskilde producenten - efter det att avdragen gjorts - exakt tillbaka, vad han ger samhället. Vad han givit det, är hans individuella arbetskvantum. Den samhälleliga arbetsdagen exempelvis består av de individuella arbetstimmarnas summa; den enskilde producentens individuella arbetstid är den av honom presterade delen av den samhälleliga arbetsdagen,​ hans andel därav. Han får av samhället ett kvitto på att han presterat så och så mycket arbete (med avdrag för den del av hans arbete som går till de gemensamma fonderna) och på detta kvitto hämtar han ur de samhälleliga förråden ut så mycket konsumtionsmedel som lika mycket arbete kostar. Samma kvantum arbete, som han givit samhället i en form, får han tillbaks i en annan.
Rad 105: Rad 107:
 >Men dessa missförhållanden är oundvikliga under det kommunistiska samhällets första fas, sådant detta efter långa födslovåndor uppstått just ur det kapitalistiska samhället. Rätten kan aldrig stå högre än samhällets ekonomiska utformning och den därav betingade kulturutvecklingen. >Men dessa missförhållanden är oundvikliga under det kommunistiska samhällets första fas, sådant detta efter långa födslovåndor uppstått just ur det kapitalistiska samhället. Rätten kan aldrig stå högre än samhällets ekonomiska utformning och den därav betingade kulturutvecklingen.
 > >
->I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen ​försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet,​ när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!+>I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsdelningen ​försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet,​ när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!
 > >
 >Jag har sysslat så utförligt med å ena sidan den ”oavkortade arbetsavkastningen”,​ å andra sidan ”den lika rätten” och ”den rättvisa fördelningen” för att visa hur brottsligt man handlar, när man å ena sidan som dogmer vill pracka på vårt parti föreställningar,​ vilka vid en viss tidpunkt hade en mening men som nu är gamla intetsägande fraser, å andra sidan åter förvränger den realistiska uppfattning – som med så stor möda bibringats partiet och som nu äntligen slagit rötter i det – genom ideologiska höger- och andra floskler, som är så gängse bland demokraterna och de franska socialisterna. >Jag har sysslat så utförligt med å ena sidan den ”oavkortade arbetsavkastningen”,​ å andra sidan ”den lika rätten” och ”den rättvisa fördelningen” för att visa hur brottsligt man handlar, när man å ena sidan som dogmer vill pracka på vårt parti föreställningar,​ vilka vid en viss tidpunkt hade en mening men som nu är gamla intetsägande fraser, å andra sidan åter förvränger den realistiska uppfattning – som med så stor möda bibringats partiet och som nu äntligen slagit rötter i det – genom ideologiska höger- och andra floskler, som är så gängse bland demokraterna och de franska socialisterna.
Rad 111: Rad 113:
 >​Frånsett det hittills utvecklade var det överhuvudtaget felaktigt att göra något väsen av den s.k. //​fördelningen//​ och lägga tonvikten på den. >​Frånsett det hittills utvecklade var det överhuvudtaget felaktigt att göra något väsen av den s.k. //​fördelningen//​ och lägga tonvikten på den.
 > >
->​Konsumtionsmedlens olika fördelning är blott en följd av själva produktionsbetingelsernas fördelning. Men denna sistnämnda är ett karaktäristikum för själva produktionssättet. Det kapitalistiska produktionssättet exempelvis grundar sig på att de sakliga produktionsbetingelserna befinner sig i händerna på de icke arbetande i form av kapital- och jordegendom,​ under det att massan blott är ägare av den personliga produktionsbetingelsen,​ arbetskraften. Om produktionens beståndsdelar är fördelade på ett dylikt sätt, så följer av sig själv konsumtionsmedlens nuvarande fördelning. Om de sakliga produktionsbetingelserna är arbetarnas kooperativa egendom, så följer därmed likaså en annan fördelning av konsumtionsmedlen än den nuvarande. De borgerliga nationalekonomerna har lärt vulgärsocialismen (och denna återigen en del av demokratin) att betrakta och behandla distributionen som oavhängig av produktionssättet och att därigenom framställa socialismen som något som huvudsakligen rör distributionen. Varför på nytt marschera tillbaka, sedan det verkliga förhållandet för länge sedan klarlagts?​((http://​www.marxists.org/​svenska/​marx/​1875/​19-d014.htm))+>​Konsumtionsmedlens olika fördelning är blott en följd av själva produktionsbetingelsernas fördelning. Men denna sistnämnda är ett karaktäristikum för själva produktionssättet. Det kapitalistiska produktionssättet exempelvis grundar sig på att de sakliga produktionsbetingelserna befinner sig i händerna på de icke arbetande i form av kapital- och jordegendom,​ under det att massan blott är ägare av den personliga produktionsbetingelsen,​ arbetskraften. Om produktionens beståndsdelar är fördelade på ett dylikt sätt, så följer av sig själv konsumtionsmedlens nuvarande fördelning. Om de sakliga produktionsbetingelserna är arbetarnas kooperativa egendom, så följer därmed likaså en annan fördelning av konsumtionsmedlen än den nuvarande. De borgerliga nationalekonomerna har lärt vulgärsocialismen (och denna återigen en del av demokratin) att betrakta och behandla distributionen som oavhängig av produktionssättet och att därigenom framställa socialismen som något som huvudsakligen rör distributionen. Varför på nytt marschera tillbaka, sedan det verkliga förhållandet för länge sedan klarlagts?​((http://​www.marxists.org/​svenska/​marx/​1875/​19-d014.htm. Kritik av Gothaprogrammet,​ korr.))