Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version.
Föregående version.
sv:om-marcel-crusoes-exkommunister-i-intermundia [2011/04/11 02:39]
titorelli [Om Marcel Crusoes exkommunister i Intermundia. Ett bidrag till kommuniseringsdiskussionen]
sv:om-marcel-crusoes-exkommunister-i-intermundia [2015/04/12 21:08] (aktuell)
Rad 1: Rad 1:
 ====== Om Marcel Crusoes exkommunister i Intermundia. Ett bidrag till kommuniseringsdiskussionen ====== ====== Om Marcel Crusoes exkommunister i Intermundia. Ett bidrag till kommuniseringsdiskussionen ======
  
-:: Per Henriksson+:: **Per Henriksson**
    
-> Vad »utträdandet ur det bestående» har för innebörd vet vi redan. Det är den gamla inbillningen att staten störtar samman av sig själv så snart alla medlemmar träder ur den, och att penningen förlorar sitt värde när samtliga arbetare vägrar att acceptera den. Redan i satsens hypotetiska form kommer den fromma förhoppningens fantasteri och vanmakt till uttryck. Det är den gamla illusionen att det bara kommer an på folkets goda vilja att förändra de bestående förhållandena och att de bestående förhållandena är idéer. -- //Karl Marx//+ 
 +>Vad »utträdandet ur det bestående» har för innebörd vet vi redan. Det är den gamla inbillningen att staten störtar samman av sig själv så snart alla medlemmar träder ur den, och att penningen förlorar sitt värde när samtliga arbetare vägrar att acceptera den. Redan i satsens hypotetiska form kommer den fromma förhoppningens fantasteri och vanmakt till uttryck. Det är den gamla illusionen att det bara kommer an på folkets goda vilja att förändra de bestående förhållandena och att de bestående förhållandena är idéer. -- //Karl Marx//
  
 Vid första anblicken tycks det uppenbart att de båda tidskriftsprojekten //​Dissident//​ och //​riff-raff//​ har en mängd gemensamma beröringspunkter. Tidskrifterna delar båda ett teoretiskt nyfiket angreppssätt. Och mer specifikt läggs särskild vikt vid termen kommunisering för att försöka begreppsliggöra hur kapitalförhållandet kan överskridas och kommunismen etableras.((Peter Åström diskuterar några avgörande aspekter av Dissidents (och Marcels) perspektiv i texten »När allting svartnar, det är då du bleknar» på annan plats i det här numret av //​riff-raff//​. Av naturliga skäl kommer vissa av mina kommentarer att överlappa Åströms, liksom även de punkter som här intill diskuteras av Lyon/Simon och Tarona. Jag ber läsaren att ha överseende med upprepningar och lån av formuleringar. De luckor som medvetet har lämnats öppna i detta diskussionsinlägg finner också sin förklaring i att de indirekt kan fyllas igen av nämnda bidrag. Jag ber även läsaren ha överseende med textens genus, där arbetarna, individerna etc. grammatiskt förutsätts vara maskulina; så är naturligtvis inte fallet i sinnevärlden,​ men för att texten grammatiskt skulle följa de anförda citaten nödgades jag välja denna genusform. Vad jag i föreliggande text ämnar göra är att diskutera några aspekter av Dissidents och Marcels (»dissidenterna») kommuniseringsförståelse så som den kommer till uttryck i främst följande källor: //​Dissident//​ nr 3, 2008; Marcel, »Angrepp/​undandragande»,​ //​riff-raff//​ nr 8, 2006; Marcel, »Angreppets och undandragandets kommunism»,​ //​riff-raff//​ nr 7, 2005; Marcel, »Att steka hamburgare»,​ //​riff-raff//​ nr 3--4, 2003; Kim Müller, »Vi ville spela fotboll», i //​Tillsammans. Gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv//, Pluribus, 2009 (en text som även återfinns på Kim Müllers blogg och i det aktuella numret av //​Dissident//​);​ samt några av inläggen i diskussionstråden »Kommunisering» på sajten //​Socialism.nu//​ mellan december 2007 och januari 2008 av signaturerna Hank, Gracchus och Takeyama, liksom »Om kommunismens messias» från bloggen //​Haecceitas//​ (februari 2007).)) Vid första anblicken tycks det uppenbart att de båda tidskriftsprojekten //​Dissident//​ och //​riff-raff//​ har en mängd gemensamma beröringspunkter. Tidskrifterna delar båda ett teoretiskt nyfiket angreppssätt. Och mer specifikt läggs särskild vikt vid termen kommunisering för att försöka begreppsliggöra hur kapitalförhållandet kan överskridas och kommunismen etableras.((Peter Åström diskuterar några avgörande aspekter av Dissidents (och Marcels) perspektiv i texten »När allting svartnar, det är då du bleknar» på annan plats i det här numret av //​riff-raff//​. Av naturliga skäl kommer vissa av mina kommentarer att överlappa Åströms, liksom även de punkter som här intill diskuteras av Lyon/Simon och Tarona. Jag ber läsaren att ha överseende med upprepningar och lån av formuleringar. De luckor som medvetet har lämnats öppna i detta diskussionsinlägg finner också sin förklaring i att de indirekt kan fyllas igen av nämnda bidrag. Jag ber även läsaren ha överseende med textens genus, där arbetarna, individerna etc. grammatiskt förutsätts vara maskulina; så är naturligtvis inte fallet i sinnevärlden,​ men för att texten grammatiskt skulle följa de anförda citaten nödgades jag välja denna genusform. Vad jag i föreliggande text ämnar göra är att diskutera några aspekter av Dissidents och Marcels (»dissidenterna») kommuniseringsförståelse så som den kommer till uttryck i främst följande källor: //​Dissident//​ nr 3, 2008; Marcel, »Angrepp/​undandragande»,​ //​riff-raff//​ nr 8, 2006; Marcel, »Angreppets och undandragandets kommunism»,​ //​riff-raff//​ nr 7, 2005; Marcel, »Att steka hamburgare»,​ //​riff-raff//​ nr 3--4, 2003; Kim Müller, »Vi ville spela fotboll», i //​Tillsammans. Gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv//, Pluribus, 2009 (en text som även återfinns på Kim Müllers blogg och i det aktuella numret av //​Dissident//​);​ samt några av inläggen i diskussionstråden »Kommunisering» på sajten //​Socialism.nu//​ mellan december 2007 och januari 2008 av signaturerna Hank, Gracchus och Takeyama, liksom »Om kommunismens messias» från bloggen //​Haecceitas//​ (februari 2007).))