| Both sides previous revision
Föregående version.
Nästa version.
|
Föregående version.
Senaste version.
Both sides next revision
|
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/01/09 16:35]
eaustreum |
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/05/03 17:14]
eaustreum Ta bort de delar som inte publicerades i riff-raff nr 10 och uppdatera fotnoten |
| ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== | ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== |
| |
| Karl Marx((Översättning: A.S., januari 2022 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Källtext: MEGA II/6, s. 29--32. Huvudtiteln är lånad från Michael Heinrich, //Wie das «Marxsche» Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en bilaga. Undertiteln är MEGA-redaktörernas.)) | Karl Marx((Övers. från MEGA II .6, s. 29–32 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Huvudtiteln är lånad från Michael |
| | Heinrich, //Wie das Marxsche Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en |
| | bilaga. Undertiteln är MEGA -redaktörernas.)) |
| |
| I [5] 1 I Första kapitlet. | //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? |
| //Waare und Geld.// | |
| I.) Die Waare. | |
| 1) //Varans båda faktorer: bruksvärde och bytesvärde.// / | |
| 5 | |
| |[1] J Kapitel 1, p.3 4. , | |
| | |
| Detta gemensamma kan inte återfinnas i något geometriskt, fysiskt, kemiskt eller någon annan naturlig egenskap hos varukroppen. En varas kroppsliga egenskaper kommer överhuvud i betraktande såtillvida att den själv är ett naturligt ting, gör den till ett bruksföremål för människorna, alltså till //bruksvärde//. Å andra sidan kännetecknas varornas utbytesförhållande genom //abstraktion från deras bruksvärden//. Inom dessa förhållanden gäller ett bruksvärde lika mycket som ett annat, när det endast.... | |
| | |
| [-- -- --] | |
| | |
| 2) //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? | |
| |
| Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: | Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: |
| |
| //För det andra//: | //För det andra//: |
| |
| [-- -- --] | |
| |
| [C] | |
| |
| **I [30] 4) I** Varifrån kommer alltså arbetsproduktens gåtfulla karaktär så snart den antar //varuform//? Uppenbarligen från själva denna //form//. | |
| De olika arbetsslagens likagällande eller deras //likhet som mänskligt arbete// framträder [erscheint] i den //form// att tinget självt, arbetsprodukten, är //värde//, precis som det som fysisk kropp är tung. Att den individuella mänskliga arbetskraften endast är en del av den samhälleliga arbetskraften, därmed att dess utgivande i produktionen enligt bestämda samhälleliga lagar mäts, nämligen genom den för produktens framställning nödvändiga arbetstiden -- framställer sig i den //form// att arbetsprodukten själv är en bestämd //värdestorlek//. Liksom ett pund järn och ett pund guld trots skillnaderna i fysiska och kemiska egenskaper är //lika tunga// blir nu t.ex. ett ton järn och två uns guld lika tunga. Olika arbetsprodukter är utbytbara i bestämda proportioner, likt kemiska substanser som binder till varandra i bestämda proportioner, ...? reduktion av olika arbeten.... | |
| |
| [-- -- --] | |
| |
| 8) En varas värde existerar endast i sin egen kropp. Järn, linneväv, spannmål osv. är värden eftersom mänsklig arbetskraft förbrukades under deras produktion. Men dess värde kommer inte i dagen i dess verklighet, i dess kropp. Den //relativa// form vari den sinnligt framträder, är därmed endast något //ideellt föreställt//, eftersom den är en form som är skild från dess //verkliga existens som värde//. Vad som gäller för den relativa värdeformen överhuvud gäller också för //priset//. I sina priser besitter järn, linneväv, spannmål osv. värdegestalt i den mån de //föreställer// guldkvanta. Guld är ett sinnligt annorlunda ting och i själva sina priser förhåller de [sig] till guld som ett //annat ting//, som ändå är //värdelikt// det. De blir alltså framställda som värden i det att de framställs som //guldlika//. | |