| Both sides previous revision
Föregående version.
Nästa version.
|
Föregående version.
|
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/01/05 18:34]
eaustreum |
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/05/03 17:23] (aktuell)
eaustreum |
| ====== Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== | ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== |
| |
| Karl Marx | Karl Marx((Övers. från MEGA II.6, s. 29–32 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Huvudtiteln är lånad från Michael |
| | Heinrich, //Wie das Marxsche Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en |
| | bilaga. Undertiteln är MEGA -redaktörernas.)) |
| |
| [-- -- --] | //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? |
| | |
| 1) //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? | |
| |
| Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: | Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: |
| Vi säger: //Som värden// är varorna blott föremålsliggjorda uttryck för //samma enhet, olika till utseendet [men] förstelnade [Gallerten] till samma arbetssubstans// (men som i deras sanna uttryck reduceras, genom att man abstraherar från allt som de annars uttrycker. En varukropp uttrycker därutöver ingenting, såtillvida att den för alla andra varukroppar gäller som uttryck för vad de har gemensamt), de blir alltså som sådan //föremålslighet// av samma enhet relaterade till varandra; de reduceras till abstrakt mänskligt arbete, såtillvida att deras //gemensamma// enhet gäller som //samhällelig// substans, som i olika varukroppar endast framträder som olika. De är alltså alla redan //relativt// uttryckta, nämligen //relativt till det mänskliga arbetet//, som det samhälleliga arbete de består av. | Vi säger: //Som värden// är varorna blott föremålsliggjorda uttryck för //samma enhet, olika till utseendet [men] förstelnade [Gallerten] till samma arbetssubstans// (men som i deras sanna uttryck reduceras, genom att man abstraherar från allt som de annars uttrycker. En varukropp uttrycker därutöver ingenting, såtillvida att den för alla andra varukroppar gäller som uttryck för vad de har gemensamt), de blir alltså som sådan //föremålslighet// av samma enhet relaterade till varandra; de reduceras till abstrakt mänskligt arbete, såtillvida att deras //gemensamma// enhet gäller som //samhällelig// substans, som i olika varukroppar endast framträder som olika. De är alltså alla redan //relativt// uttryckta, nämligen //relativt till det mänskliga arbetet//, som det samhälleliga arbete de består av. |
| |
| Om vi ser på //värdestorlekens// bestämning så framstår det som ännu klarare att varornas värdeförhållande redan är anteciperat eller att deras värdeföremålslighet redan //från början// inte endast reduceras till abstrakt mänskligt arbete, utan till abstrakt mänskligt arbete som deras //enhet//, abstrakt mänskligt arbete som en //bestämd// samhällelig //form// av arbete; inte endast som deras substans, utan deras såsom varor gemensamma substans. Värdestorleken representerar en viss mängd arbete, det som A eller B ger ut [//ausgeben//] vid produktionen av en vara. Det är samhälleligt bestämt, det för produktionen av tinget //samhälleligt nödvändiga arbetet//, alltså det arbete som tinget har kostat i samhälleligt genomsnitt. Det är arbete som för det första besitter den genomsnittligt samhälleliga graden av intensitet och skicklighet och för det andra utges under samhälleligt normala produktionsbetingelser. (Konkurrensen reglerar denna grad, det samhälleliga tryck alla utövar på varandra.) Det abstrakt mänskliga arbetet är utgivande av //mänsklig arbetskraft//, men den enskildes mänskliga arbetskraft gäller här endast som en del av den samhälleliga arbetskraften och graden av utgivande går därför inte att finna hos någon enskild arbetskraft, utan i det förhållande enligt vilket den verkar som beståndsdel av den samhälleliga arbetskraften. | Om vi ser på //värdestorlekens// bestämning så framstår det som ännu klarare att varornas värdeförhållande redan är anteciperat eller att deras värdeföremålslighet redan //från början// inte endast reduceras till abstrakt mänskligt arbete, utan till abstrakt mänskligt arbete som deras //enhet//, abstrakt mänskligt arbete som en //bestämd// samhällelig //form// av arbete; inte endast som deras substans, utan deras såsom varor gemensamma substans. Värdestorleken representerar en viss mängd arbete, det som A eller B ger ut [//ausgeben//] vid produktionen av en vara. Det är samhälleligt bestämt, det för produktionen av tinget //samhälleligt nödvändiga arbetet//, alltså det arbete som tinget har kostat i samhälleligt genomsnitt. Det är arbete som för det första besitter den genomsnittligt samhälleliga graden av intensitet och skicklighet och för det andra utges under samhälleligt normala produktionsbetingelser. (Konkurrensen reglerar denna grad, det samhälleliga som tryck alla utövar på varandra.) Det abstrakt mänskliga arbetet är utgivande av //mänsklig arbetskraft//, men den enskildes mänskliga arbetskraft gäller här endast som en del av den samhälleliga arbetskraften och graden av utgivande går därför inte att finna hos någon enskild arbetskraft, utan i det förhållande enligt vilket den verkar som beståndsdel av den samhälleliga arbetskraften. |
| |
| Låt oss sammanfatta dessa punkter: | Låt oss sammanfatta dessa punkter: |
| Det följer därför: Eftersom varornas //värde// inte är något utanför deras //förhållande till arbetet// som deras gemensamma substans eller deras //förhållande till varandra// som uttryck för denna gemensamma substans kan detta varuvärde också endast uppstå i //ett förhållande//, vari de förhåller sig till andra varor som värde, eller endast i //värdeförhållandet// mellan olika varor. Således kan värdeuttrycket endast återfinnas, eller varorna kan endast erhålla värdeform, i //förhållande till olika varor//. Detta visar oss hur värdeformen uppstår ur själva värdets natur. | Det följer därför: Eftersom varornas //värde// inte är något utanför deras //förhållande till arbetet// som deras gemensamma substans eller deras //förhållande till varandra// som uttryck för denna gemensamma substans kan detta varuvärde också endast uppstå i //ett förhållande//, vari de förhåller sig till andra varor som värde, eller endast i //värdeförhållandet// mellan olika varor. Således kan värdeuttrycket endast återfinnas, eller varorna kan endast erhålla värdeform, i //förhållande till olika varor//. Detta visar oss hur värdeformen uppstår ur själva värdets natur. |
| |
| Om jag säger att denna arbetsprodukt är värde, eftersom mänskligt arbete är nedlagt i den, så är det blott subsumtion av arbetsprodukten under värdebegreppet. Det är ett abstrakt uttryck som inbegriper mer än vad det säger. Ty denna arbetsprodukt reduceras blott till detta värdebegrepp för att den reduceras till ett //ting av samma// substans som alla andra arbetsprodukter. Förhållandet till andra arbetsprodukter är därför underförstått. Om jag säger till exempel att en sten är tung så //uttrycker jag// tyngd som en egenskap som tillkommer stenen betraktad isolerad för sig själv. Faktum är dock att tyngden är en kroppslig egenskap som den endast besitter i förhållande till andra kroppar. Uttrycket inbegriper detta förhållande även om det inte säger något om det. | Om jag säger att denna arbetsprodukt är värde, eftersom mänskligt arbete är nedlagt på den, så är det blott subsumtion av arbetsprodukten under värdebegreppet. Det är ett abstrakt uttryck som inbegriper mer än vad det säger. Ty denna arbetsprodukt reduceras blott till detta värdebegrepp för att den reduceras till ett //ting av samma// substans som alla andra arbetsprodukter. Förhållandet till andra arbetsprodukter är därför underförstått. Om jag säger till exempel att en sten är tung så //uttrycker jag// tyngd som en egenskap som tillkommer stenen betraktad isolerad för sig själv. Faktum är dock att tyngden är en kroppslig egenskap som den endast besitter i förhållande till andra kroppar. Uttrycket inbegriper detta förhållande även om det inte säger något om det. |
| |
| 2) //Föremålslighet inbegripet i värdebegreppet.// | 2) //Föremålslighet inbegripet i värdebegreppet.// |
| |
| Reduktionen av arbetsprodukten till //värdeexistens//, till dess värde, genomförs genom abstraktionen från dess bruksvärde. Eller den fixeras som //värdeföremålslighet// i och med att man bortser från alla kroppsliga egenskaper som gör den till ett bestämt ting och därmed också ett bestämt nyttigt ting (//bruksvärde//). Vad som återstår är en rent fantastisk föremålslighet -- föremålsligheten abstrakt mänskligt arbete, alltså mänskligt arbete, inte i flytande tillstånd utan i stelnat tillstånd, inte rörelseläge utan i viloläge. Två saker bör noteras här: | Reduktionen av arbetsprodukten till //värdeexistens//, till dess värde, genomförs genom abstraktionen från dess bruksvärde. Eller den fixeras som //värdeföremålslighet// i och med att man bortser från alla kroppsliga egenskaper som gör den till ett bestämt ting och därmed också ett bestämt nyttigt ting (//bruksvärde//). Vad som återstår är en rent fantastisk föremålslighet -- föremålsligheten abstrakt mänskligt arbete, alltså mänskligt arbete, inte i flytande tillstånd utan i stelnat tillstånd, inte i rörelseläge utan i viloläge. Två saker bör noteras här: |
| |
| //För det första//: //Föremålslighets//formen är inbegripen i värdebegreppet. Dessa ting, järn, vete, guld, är värdeting, järnvärde, vetevärde, guldvärde osv. Arbetsprodukterna kan därför inte uttryckas som //värden//, deras värdeexistens kan endast komma i förgrunden, framträda [zur | //För det första//: //Föremålslighets//formen är inbegripen i värdebegreppet. Dessa ting, järn, vete, guld, är värdeting, järnvärde, vetevärde, guldvärde osv. Arbetsprodukterna kan därför inte uttryckas som //värden//, deras värdeexistens kan endast komma i förgrunden, framträda [zur |