| Both sides previous revision
Föregående version.
Nästa version.
|
Föregående version.
|
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/01/05 19:43]
eaustreum |
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/05/03 17:23] (aktuell)
eaustreum |
| ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== | ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== |
| |
| Karl Marx((Översättning: av A.S. i januari 2022 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Källtext: MEGA II/6, s. 29--32. Huvudtiteln är lånad från Michael Heinrich, //Wie das Marxsche Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en bilaga. Undertiteln är MEGA-redaktörernas.)) | Karl Marx((Övers. från MEGA II.6, s. 29–32 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Huvudtiteln är lånad från Michael |
| | Heinrich, //Wie das Marxsche Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en |
| | bilaga. Undertiteln är MEGA -redaktörernas.)) |
| |
| 1) //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? | //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? |
| |
| Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: | Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: |
| Vi säger: //Som värden// är varorna blott föremålsliggjorda uttryck för //samma enhet, olika till utseendet [men] förstelnade [Gallerten] till samma arbetssubstans// (men som i deras sanna uttryck reduceras, genom att man abstraherar från allt som de annars uttrycker. En varukropp uttrycker därutöver ingenting, såtillvida att den för alla andra varukroppar gäller som uttryck för vad de har gemensamt), de blir alltså som sådan //föremålslighet// av samma enhet relaterade till varandra; de reduceras till abstrakt mänskligt arbete, såtillvida att deras //gemensamma// enhet gäller som //samhällelig// substans, som i olika varukroppar endast framträder som olika. De är alltså alla redan //relativt// uttryckta, nämligen //relativt till det mänskliga arbetet//, som det samhälleliga arbete de består av. | Vi säger: //Som värden// är varorna blott föremålsliggjorda uttryck för //samma enhet, olika till utseendet [men] förstelnade [Gallerten] till samma arbetssubstans// (men som i deras sanna uttryck reduceras, genom att man abstraherar från allt som de annars uttrycker. En varukropp uttrycker därutöver ingenting, såtillvida att den för alla andra varukroppar gäller som uttryck för vad de har gemensamt), de blir alltså som sådan //föremålslighet// av samma enhet relaterade till varandra; de reduceras till abstrakt mänskligt arbete, såtillvida att deras //gemensamma// enhet gäller som //samhällelig// substans, som i olika varukroppar endast framträder som olika. De är alltså alla redan //relativt// uttryckta, nämligen //relativt till det mänskliga arbetet//, som det samhälleliga arbete de består av. |
| |
| Om vi ser på //värdestorlekens// bestämning så framstår det som ännu klarare att varornas värdeförhållande redan är anteciperat eller att deras värdeföremålslighet redan //från början// inte endast reduceras till abstrakt mänskligt arbete, utan till abstrakt mänskligt arbete som deras //enhet//, abstrakt mänskligt arbete som en //bestämd// samhällelig //form// av arbete; inte endast som deras substans, utan deras såsom varor gemensamma substans. Värdestorleken representerar en viss mängd arbete, det som A eller B ger ut [//ausgeben//] vid produktionen av en vara. Det är samhälleligt bestämt, det för produktionen av tinget //samhälleligt nödvändiga arbetet//, alltså det arbete som tinget har kostat i samhälleligt genomsnitt. Det är arbete som för det första besitter den genomsnittligt samhälleliga graden av intensitet och skicklighet och för det andra utges under samhälleligt normala produktionsbetingelser. (Konkurrensen reglerar denna grad, det samhälleliga tryck alla utövar på varandra.) Det abstrakt mänskliga arbetet är utgivande av //mänsklig arbetskraft//, men den enskildes mänskliga arbetskraft gäller här endast som en del av den samhälleliga arbetskraften och graden av utgivande går därför inte att finna hos någon enskild arbetskraft, utan i det förhållande enligt vilket den verkar som beståndsdel av den samhälleliga arbetskraften. | Om vi ser på //värdestorlekens// bestämning så framstår det som ännu klarare att varornas värdeförhållande redan är anteciperat eller att deras värdeföremålslighet redan //från början// inte endast reduceras till abstrakt mänskligt arbete, utan till abstrakt mänskligt arbete som deras //enhet//, abstrakt mänskligt arbete som en //bestämd// samhällelig //form// av arbete; inte endast som deras substans, utan deras såsom varor gemensamma substans. Värdestorleken representerar en viss mängd arbete, det som A eller B ger ut [//ausgeben//] vid produktionen av en vara. Det är samhälleligt bestämt, det för produktionen av tinget //samhälleligt nödvändiga arbetet//, alltså det arbete som tinget har kostat i samhälleligt genomsnitt. Det är arbete som för det första besitter den genomsnittligt samhälleliga graden av intensitet och skicklighet och för det andra utges under samhälleligt normala produktionsbetingelser. (Konkurrensen reglerar denna grad, det samhälleliga som tryck alla utövar på varandra.) Det abstrakt mänskliga arbetet är utgivande av //mänsklig arbetskraft//, men den enskildes mänskliga arbetskraft gäller här endast som en del av den samhälleliga arbetskraften och graden av utgivande går därför inte att finna hos någon enskild arbetskraft, utan i det förhållande enligt vilket den verkar som beståndsdel av den samhälleliga arbetskraften. |
| |
| Låt oss sammanfatta dessa punkter: | Låt oss sammanfatta dessa punkter: |
| 2) //Föremålslighet inbegripet i värdebegreppet.// | 2) //Föremålslighet inbegripet i värdebegreppet.// |
| |
| Reduktionen av arbetsprodukten till //värdeexistens//, till dess värde, genomförs genom abstraktionen från dess bruksvärde. Eller den fixeras som //värdeföremålslighet// i och med att man bortser från alla kroppsliga egenskaper som gör den till ett bestämt ting och därmed också ett bestämt nyttigt ting (//bruksvärde//). Vad som återstår är en rent fantastisk föremålslighet -- föremålsligheten abstrakt mänskligt arbete, alltså mänskligt arbete, inte i flytande tillstånd utan i stelnat tillstånd, inte rörelseläge utan i viloläge. Två saker bör noteras här: | Reduktionen av arbetsprodukten till //värdeexistens//, till dess värde, genomförs genom abstraktionen från dess bruksvärde. Eller den fixeras som //värdeföremålslighet// i och med att man bortser från alla kroppsliga egenskaper som gör den till ett bestämt ting och därmed också ett bestämt nyttigt ting (//bruksvärde//). Vad som återstår är en rent fantastisk föremålslighet -- föremålsligheten abstrakt mänskligt arbete, alltså mänskligt arbete, inte i flytande tillstånd utan i stelnat tillstånd, inte i rörelseläge utan i viloläge. Två saker bör noteras här: |
| |
| //För det första//: //Föremålslighets//formen är inbegripen i värdebegreppet. Dessa ting, järn, vete, guld, är värdeting, järnvärde, vetevärde, guldvärde osv. Arbetsprodukterna kan därför inte uttryckas som //värden//, deras värdeexistens kan endast komma i förgrunden, framträda [zur | //För det första//: //Föremålslighets//formen är inbegripen i värdebegreppet. Dessa ting, järn, vete, guld, är värdeting, järnvärde, vetevärde, guldvärde osv. Arbetsprodukterna kan därför inte uttryckas som //värden//, deras värdeexistens kan endast komma i förgrunden, framträda [zur |