| Both sides previous revision
Föregående version.
Nästa version.
|
Föregående version.
|
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/01/17 19:53]
eaustreum |
sv:tillaegg-och-foeraendringar-i-kapitalets-foersta-band [2022/05/03 17:23] (aktuell)
eaustreum |
| ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== | ====== Värdeföremålslighet som gemensam föremålslighet. Ur Tillägg och förändringar i Kapitalets första band (december 1871 – januari 1872) ====== |
| |
| Karl Marx((Översättning: A.S., januari 2022 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Källtext: MEGA II/6, s. 29--32. Huvudtiteln är lånad från Michael Heinrich, //Wie das «Marxsche» Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en bilaga. Undertiteln är MEGA-redaktörernas.)) | Karl Marx((Övers. från MEGA II.6, s. 29–32 ([[https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/|CC BY-SA 4.0]]). Huvudtiteln är lånad från Michael |
| | Heinrich, //Wie das Marxsche Kapital lesen? Teil 1// (2009) där texten förekommer som en |
| | bilaga. Undertiteln är MEGA -redaktörernas.)) |
| |
| I [5] 1 I Första kapitlet. | //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? |
| //Waare und Geld.// | |
| I.) Die Waare. | |
| 1) //Varans båda faktorer: bruksvärde och bytesvärde.// / | |
| 5 | |
| |[1] J Kapitel 1, p.3 4. , | |
| | |
| Detta gemensamma kan inte återfinnas i något geometriskt, fysiskt, kemiskt eller någon annan naturlig egenskap hos varukroppen. En varas kroppsliga egenskaper kommer överhuvud i betraktande såtillvida att den själv är ett naturligt ting, gör den till ett bruksföremål för människorna, alltså till //bruksvärde//. Å andra sidan kännetecknas varornas utbytesförhållande genom //abstraktion från deras bruksvärden//. Inom dessa förhållanden gäller ett bruksvärde lika mycket som ett annat, när det endast.... | |
| | |
| Bortser man från varukroppens //bruksvärde// så återstår endast en egenskap, att vara //arbetsprodukter//. | |
| | |
| [-- -- --] | |
| | |
| Först genom sin //allmänna// karaktär motsvarar //värdeformen// //värdebegreppet//. Medan den ursprungliga enkla värdeformen endast uttrycker en varas //värde// till //skillnad// från dess egen kropp, dess egen framställda bruksvärdeföremålslighet, framställer den //allmänna// relativa värdeformen värdet till //skillnad// från alla andra varor, med ekvivalentvaran som enda undantag. Som //linnevävslik// är t.ex. rocken nu lika åtskild från dess rockkropp som järnets, guldets, vetets osv. Den uppträder //samtidigt// som värde eller besitter bytesvärdeform för alla andra varor, för alla andra varor visar nu upp sitt värde i linnevävsuniform. Här uppnås det som förgäves eftersträvades i den andra eller utvecklade värdeformen: den relativa värdeformens //allmänt samhälleliga// karaktär. | |
| | |
| > Därigenom att en varas naturform, här linneväven, blir till allmän ekvivalent, eftersom alla andra varor förhåller sig till den som framträdelseform för sitt eget värde, blir också linnevävning till allmän förverkligandeform för abstrakt mänskligt arbete eller till arbete i omedelbart samhällelig form. (p. 32) | |
| | |
| Allt som... | |
| | |
| [-- -- --] | |
| | |
| 2) //Värdeuttryck// (värdeform) tillkommer varorna endast i //förhållande// till varandra. En varas //värdeuttryck// ges därför alltid endast i dess //värdeförhållande// till andra varor. Varför? Hur uppstår denna för alla varors värdeformer gemensamma egendomlighet ur värdebegreppet? | |
| |
| Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: | Vi betraktade ursprungligen //värde//begreppet på följande sätt: |
| |
| //För det andra//: | //För det andra//: |
| |
| [-- -- --] | |
| |
| [C] | |
| |
| **I [30] 4) I** Varifrån kommer alltså arbetsproduktens gåtfulla karaktär så snart den antar //varuform//? Uppenbarligen från själva denna //form//. | |
| De olika arbetsslagens likagällande eller deras //likhet som mänskligt arbete// framträder [erscheint] i den //form// att tinget självt, arbetsprodukten, är //värde//, precis som det som fysisk kropp är tung. Att den individuella mänskliga arbetskraften endast är en del av den samhälleliga arbetskraften, därmed att dess utgivande i produktionen enligt bestämda samhälleliga lagar mäts, nämligen genom den för produktens framställning nödvändiga arbetstiden -- framställer sig i den //form// att arbetsprodukten själv är en bestämd //värdestorlek//. Liksom ett pund järn och ett pund guld trots skillnaderna i fysiska och kemiska egenskaper är //lika tunga// blir nu t.ex. ett ton järn och två uns guld lika tunga. Olika arbetsprodukter är utbytbara i bestämda proportioner, likt kemiska substanser som binder till varandra i bestämda proportioner, ...? reduktion av olika arbeten.... | |
| |
| [-- -- --] | |
| |
| 8) En varas värde existerar endast i sin egen kropp. Järn, linneväv, spannmål osv. är värden eftersom mänsklig arbetskraft förbrukades under deras produktion. Men dess värde kommer inte i dagen i dess verklighet, i dess kropp. Den //relativa// form vari den sinnligt framträder, är därmed endast något //ideellt föreställt//, eftersom den är en form som är skild från dess //verkliga existens som värde//. Vad som gäller för den relativa värdeformen överhuvud gäller också för //priset//. I sina priser besitter järn, linneväv, spannmål osv. värdegestalt i den mån de //föreställer// guldkvanta. Guld är ett sinnligt annorlunda ting och i själva sina priser förhåller de [sig] till guld som ett //annat ting//, som ändå är //värdelikt// det. De blir alltså framställda som värden i det att de framställs som //guldlika//. | |