| Both sides previous revision
Previous revision
|
Last revision
Both sides next revision
|
meeting:kommuniseringsstroemningen_och_interventionen [Y-m-dH:i]
titorelli |
meeting:kommuniseringsstroemningen_och_interventionen [Y-m-dH:i]
titorelli |
| :: **[[http://summermeeting.communisation.net/spip.php?article20|français]]**, **[[http://summermeeting.communisation.net/spip.php?article32|English]]** | :: **[[http://summermeeting.communisation.net/spip.php?article20|français]]**, **[[http://summermeeting.communisation.net/spip.php?article32|English]]** |
| |
| Trots sin titel närmar sig detta diskussionsinlägg inte i egentlig mening interventionsfrågan utan bär snarare på den sociala tillblivelsen av vår teoris nyckelbegrepp: kommuniseringen. Det vill säga skapandet av en situation i vilken man måste föreställa sig att en form av intervention är möjlig med alla reservationer beträffande användningen av den här termen, betecknandes en handling som kommer utifrån och når ett ramverk som antingen välkomnar eller stöter bort den. Det är inte så att vi måste avvisa allt arbete som finns att göra kring bejakandet av en revolutionär teori, dess spridning, av på denna grund konstituerandet av mer eller mindre stabila kärnor och dessa kärnors verksamheter. Hursomhelst är det med termen »intervention» nödvändigt att föredra beskrivningen av verksamheten hos kommuniseringsanhängarna vilka i klasskampen är engagerade i konflikterna och »öppningarna» [//les écarts//] som genomkorsar denna.((Begreppet //écart// introducerades i //Théorie communiste// nr 20, 2005. Med detta begrepp vill TC beskriva ett fenomen i klasskampens vardagliga gång (dagskraven, kampen om arbetsvillkoren och lönens storlek), under den nuvarande kampcykeln, då denna vardagskamp lyckas producera en öppning, ett gir åt sidan, där klasskampen viker av från den »inomkapitalistiska» gången. Proletariatets kamp kan på denna (av)väg leda fram till ett radikalt brott där kommuniseringen, dvs. revolutionen, påbörjas. Enligt TC har sådana här exempel på »öppningar», »sidosprång» eller »avvikelser» verkligen ägt rum i olika kamper under de senaste åren och sålunda kan de verifieras empiriskt, även om någon kommunisering ännu inte har sett dagens ljus. Det finns oss veterligen på svenska inget ord som inrymmer alla betydelserna i franskans écart. I denna text finns det franska begreppet i samtliga fall utsatt inom hakparentes efter det svenska ordet. Ö.a.)) | Trots sin titel närmar sig detta diskussionsinlägg inte i egentlig mening interventionsfrågan utan bär snarare på den sociala tillblivelsen av vår teoris nyckelbegrepp: kommuniseringen. Det vill säga skapandet av en situation i vilken man måste föreställa sig att en form av intervention är möjlig med alla reservationer beträffande användningen av den här termen, betecknandes en handling som kommer utifrån och når ett ramverk som antingen välkomnar eller stöter bort den. Det är inte så att vi måste avvisa allt arbete som finns att göra kring bejakandet av en revolutionär teori, dess spridning, av på denna grund konstituerandet av mer eller mindre stabila kärnor och dessa kärnors verksamheter. Hursomhelst är det med termen »intervention» nödvändigt att föredra beskrivningen av verksamheten hos kommuniseringsanhängarna vilka i klasskampen är engagerade i konflikterna och »avvikelserna» [//les écarts//] som genomkorsar denna.((Begreppet //écart// introducerades i //Théorie communiste// nr 20, 2005. Med detta vill TC beskriva ett fenomen i klasskampens vardagliga gång (dagskraven, kampen om arbetsvillkoren och lönens storlek), under den nuvarande kampcykeln, då denna vardagskamp lyckas producera en öppning, ett gir åt sidan, där klasskampen viker av från den »inomkapitalistiska» gången. Proletariatets kamp kan på denna (av)väg leda fram till ett radikalt brott där kommuniseringen, dvs. revolutionen, påbörjas. Enligt TC har sådana här exempel på »öppningar», »sidosprång» eller »avvikelser» verkligen ägt rum i olika kamper under de senaste åren och sålunda kan de verifieras empiriskt, även om någon kommunisering ännu inte har sett dagens ljus. Det finns oss veterligen på svenska inget ord som inrymmer alla betydelserna i franskans écart. I denna text finns det franska begreppet i samtliga fall utsatt inom hakparentes efter det svenska ordet. Red. anm.)) |
| |
| Denna verksamhet finns i den vardagliga verkliga klasskampens förlopp och den producerar konkret sitt eget överskridande som kommunistisk revolution. Det är nödvändigt att förstå dess verksamheter som producerade under detta förlopp som en av dess praktiska bestämningar, som en av dess beståndsdelar, och detta i dess egna teoretiska kännetecken (»teoretisk» i avgränsad mening). Denna teoriproduktion existerar inte i sig såsom konstituerad kropp, inför och föregåendes det omedelbara förloppet. Det är därför teorin bör ses som en verklig beståndsdel i klasskampen. Situationen vid omstruktureringens slut är sådan att det inte längre finns någon grund för proletariatets affirmation i avsikt att befria det produktiva arbetet. Det omedelbara arbetet (det enda som kan producera mervärde) är inte längre arbetsprocessens väsentliga beståndsdel, även om det förblir och för alltid kommer förbli oumbärligt i produktionsprocessen såsom mervärdesproduktion. Det finns inte längre någon egentlig arbetaridentitet vänd emot och bekräftad av kapitalet. Idag står proletariatets samhälleliga existens inför det som varandes kapitalet självt. Proletariatets motsättning till kapitalet är alltså omedelbart proletariatets motsättning till sin egen natur som en kapitalets klass; förhållandet till kapitalet, vilket definierar proletariatet som klass, framträder som ett av kapitalet utövat tvång. | Denna verksamhet finns i den vardagliga verkliga klasskampens förlopp och den producerar konkret sitt eget överskridande som kommunistisk revolution. Det är nödvändigt att förstå dess verksamheter som producerade under detta förlopp som en av dess praktiska bestämningar, som en av dess beståndsdelar, och detta i dess egna teoretiska kännetecken (»teoretisk» i avgränsad mening). Denna teoriproduktion existerar inte i sig såsom konstituerad kropp, inför och föregåendes det omedelbara förloppet. Det är därför teorin bör ses som en verklig beståndsdel i klasskampen. Situationen vid omstruktureringens slut är sådan att det inte längre finns någon grund för proletariatets affirmation i avsikt att befria det produktiva arbetet. Det omedelbara arbetet (det enda som kan producera mervärde) är inte längre arbetsprocessens väsentliga beståndsdel, även om det förblir och för alltid kommer förbli oumbärligt i produktionsprocessen såsom mervärdesproduktion. Det finns inte längre någon egentlig arbetaridentitet vänd emot och bekräftad av kapitalet. Idag står proletariatets samhälleliga existens inför det som varandes kapitalet självt. Proletariatets motsättning till kapitalet är alltså omedelbart proletariatets motsättning till sin egen natur som en kapitalets klass; förhållandet till kapitalet, vilket definierar proletariatet som klass, framträder som ett av kapitalet utövat tvång. |