Jag vill inte att namnet Bordiga ska sättas ut på en marknad, som ett riktigt korkat bete för de som kastar det och för dem som fångas in, och jag är säker på att detta inte ens kommer hända efter min död. Den som inte kan begripa varför har inte förstått ett ord av vänsterns alla texter och historia. Jag ser på min död med ro och lämnar exorcismerna åt de vidskepliga. Jag är inte rädd för att dö, men jag räds möjligheten att hela rörelsen kan bli tokig och högtidlighålla mig. Även om jag har bestämt mig för att inte lämna något slags testamente tvingar ni mig att vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att lyckas undvika sådant superskitsnack. Jag vill att alla ska använda texter gratis, på villkoret att namnet Bordiga inte nämns. Detta är ett problem rörande borgerlig praxis, såväl som kommunistisk praxis. Om ni alla vore vuxna skulle jag kanske inte vara ängslig, men jag förutser era svagheter. Inkräktar jag på någon historisk rätt? Nå då så! Jag bryr mig inte ett jävla dugg, särskilt inte om historien.
Denna text finns också här på flera andra språk.