:: Bernard Lyon
:: français
Vi har talat mycket om valet av Obama, och ännu mer om kravallerna i Grekland, men vi säger inte ett ord om kriget i Gaza. Varför?
Är det därför att det inte berör oss, för att det inte är intressant »ur revolutionär synvinkel»? Man kan säga det men jag tänker att vi mycket väl känner att det inte är sanningen, att betydelsen av detta krigs återkomst i Palestina besvärar oss eller kanske ännu värre fyller oss med ångest.
Detta nya krig gör oss ängsliga eftersom Gazas proletärer blir massakrerade och inte har någon möjlighet att undfly fällan de sitter i; de kan bara »välja» mellan att dö under de israeliska bomberna eller i kamp med Hamas. De kan inte ens fly slagfältet utan är fångade i skottlinjen. De kan inte göra uppror mot sitt eget läger vilket håller dem som gisslan. Det är den absoluta tragedin och ingenting finns att hoppas på. Obama låter Bush ta ansvaret för problemet och det är endast vår nationalclown1) som drar nytta av det här för att ställa till med sin pittoreska show.
Denna fasa sätter skräck i oss eftersom vi här ser något som skulle kunna breda ut sig över världen med den (ännu stundande) katastrofala krisen för kapitalet. De kapitalistiska fraktionerna av alla möjliga slag, statliga eller ej, skulle mycket väl kunna kasta sig över varandra utan att det öppnar för någon kommunistisk utgång.
Var uppmärksamma på att detta inte är någon analys. Allt jag tänker får mig att säga att denna katastrof är omöjlig, att den förnekar klassmotsättningen, att Gaza inte är strikt representativt för läget i resten av världen, men ändå är Gaza i sin specificitet som ghetto åt övertaliga proletärer också paradigmatisk för kapitalets en abîme omstrukturering, och det är på grund av detta som vi egentligen inte vågar tänka på det; man vänder bort blicken, för vi skulle där se en omöjlig framtid.
:: den 7 januari 2009