Vi presenterar här två flygblad, båda från vårens uppror mot CPE i Frankrike. Det första av dem delades ut av några studenter i Jussieu under en vecka i slutet av mars och riktade sig till de byggnadsarbetare som var direkt anställda av detta Parisbelägna universitet. Det andra flygbladet distribuerades en stund efter rörelsens slut under en av studenternas generalförsamlingar.
De senaste två veckorna har rörelsen mot CPE/CNE, som i huvudsak drivs av studenter och gymnasieungdomar, stannat av i tillväxt. Om inte kraften redan har runnit ur den så har den åtminstone stagnerat. Denna morgon blockerades Jussieu av mindre än två hundra studenter och generalförsamlingen attraherar som mest tusen personer – ibland mindre – av de tiotusentals inskrivna på de två fakulteterna på Jussieu. Endast en minoritet av de som röstar för en förnyelse av blockaden vid generalförsamlingarna deltar aktivt i den varje morgon.
På grund av detta:
Uppenbarligen är de här förslagen öppna för alla intresserade arbetare, oavsett från området kring Jussieu eller inte.
Möt upp torsdagen den 30 mars från klockan 16:30 till 17:30 framför huvudentrén till Jussieu för att träffa alla intresserade arbetare och studenter.
Denna ljuvliga vår verkar det som om en del av studenterna är bekymrade över praktiska detaljer rörande proven vid slutet av året.
Vi börjar med att lätta ångesten genom att föreslå en första grundpelare i diskussionen: antagningarna till universitetet kommer inte bli hårdare än föregående antagningar. Institutionsledningarna på universiteten är väl medvetna om hur många de kan tillåta gå om årskurser och hur många platser som finns till förfogande året efter. Vi kan tillägga att en flera månader lång blockad av universitetet kommer att ha väldigt liten påverkan på provresultaten. En lika stor andel som vanligt kommer att gå vidare till nästa år.
Som vanligt rör det sig inte om studenternas uppnådda kunskap, utan det handlar om att bli godkänd på provet. Det är inte nödvändigt att vara duktig. Det är tillräckligt att bara vara bättre än den andel av studenterna som ledningen ändå tänker låta gå om en årskurs. Om alla studenter skulle lyckas med sina prov skulle denna stackars universitetsinstitution faktiskt få bekymmer med att utfärda diplom som verkar attraktiva.
Vi kan fråga oss själva varför studenter bryr sig om att klara prov då det för de flesta av dem innebär att de måste ta kurser som de egentligen inte bryr sig ett skit om och dessutom riskerar att få gå om ett år. Framförallt innebär det att även de som lyckas ro i land ett diplom pendlar mellan arbetslöshet, overksamhet och tillfälliga arbeten i 28,6 procent av fallen efter ett år. Endast 67,6 procent får ett fast jobb. Jämförelsevis har 42,7 procent av dem utan något diplom (inte ens ett gymnasiebetyg) ett fast jobb inom ett år. Skillnaden är inte så stor som de vill få oss tro.
Företagen vet mycket väl att ett diplom inte är ett reellt bevis på kompetens. Grundförutsättningen för att få ett mindre osäkert arbete är arbetserfarenhetskurser, tidsbegränsade anställningar och tillfälliga arbeten – även för de som går ut ingenjörsskolor. Höjt över alla tvivel visar detta hur viktigt fallenhet för arbetet är för urvalsprocessen och denna fallenhet är betydligt mer talande – och betydligt svårare att uppnå – än ett universitetsdiplom.
För samhället är en student kanske en framtida aställd eller en framtida arbetslös person, men framförallt en redan nu anställd eller arbetslös (45,5 procent av studenterna arbetar under sina studier). Många befinner sig i den högre utbildningen under längre tid nuförtiden, vilket innebär att gapet mellan gymnasieskolan och arbetslivet blir allt större. Om två miljoner studenter skulle skriva in sig hos ANPE (Arbetsförmedlingen) istället för att lockas av kursernas siren, så skulle den stackars regeringen få allvarliga problem att hålla arbetslösheten under tio procent.
Detta är anledningen till att en av styrkorna i rörelsen mot CPE har varit dess direkta angrepp på arbetets terräng, mot en lag som påverkar bland annat studenter, men framförallt såsom arbetare och inte enbart som ungdomar. Denna kollektiva rörelse visar oss än en gång att det är möjligt att kollektivt skapa vårt eget öde, denna gång med syftet att försvara våra intressen som arbetare. Om vi villkorslöst försvarar konkurrensen vid universiteten, genom att acceptera det beskrivna urvalet som i sig endast är en form av social sortering, så skulle det vara en förlust av samma proportioner som det vi redan vunnit. Det skulle innebära ett brutalt återvändande till det barbariska allas krig mot alla, just vid ett tillfälle som en dörr för att tillsammans lämna det tycks skymta över horisonten.
Om vi kan få den allsmäktiga staten att backa så finns det ingen anledning att vi skulle vara oförmögna att göra universiteten till det vi vill och inte enbart avgöra universitetsutbildningens former.
Prol-position news nr 7, november 2006