Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- bordiga:vaaldsmaktochdiktatur:den_borgerliga_revolutionen [Y-m-dH:i]
127.0.0.1 extern redigering
+++ — (current)
@@ Line 1: / Line 1: @@
-====== Våldsmakt och diktatur i klasskampen: Den borgerliga revolutionen ======
-Vår utforskning av den reella "våldsdosen" (genom fysiska slag och skador)
-och den som lämnas i sitt potentiella stadium (genom att betvinga den underkuvade under
-de härskandes vilja genom det komplexa spelet med hot om, sedan icke utförda, straff)
-skulle visa sig vara lite väl tilltagen om man tillämpar den på alla samhällsformationer
-som föregick den borgerliga revolutionen. Av denna anledning ska vi nu betrakta frågan
-genom att börja med att jämföra den !!sociala världen!! hos !!"ancien régime"!!, som
-föregick den stora revolutionen, med den !!sociala världen!! i det kapitalistiska samhälle som
-vi har det stora "nöjet" att få leva i.
-Enligt en första och välkänd tolkning var den revolution en universell och slutgiltig erövring för mänskligheten, som realiserade principerna om frihet, jämlikhet och broderskap, framförallt uttryckt i de väljande organen.
-Detta hävdades på dessa grunder:
-  - att den radikalt förbättrade livsvillkoren för alla samhällsmedborgare genom att befria dem från gamla förtryck och öppna upp dem för lyckan i en ny värld, och
-  - att den gjorde slut på den historiska möjligheten för några ytterligare sociala konflikter som skulle kunna omintetgöra de nyligen etablerade institutionerna och förhållandena.
-En annan tolkning, som är mindre naiv och mindre oförskämt apologetisk om det borgerliga
-systemets ljuvlighet, erkänner att detta system fortfarande inhyser stora skillnader i sociala
-förhållanden och ekonomisk exploatering till arbetarklassens förfång och att vidare
-förändringar av samhället måste genomföras med mer eller mindre bordusa eller gradvisa
-medel. Likväl vidhåller den med total styvsinthet att erövringarna i och med kapitalistklassens
-revolution utgjorde ett ansenligt framåtskridande också för de övriga klasserna som, tack
-vare den, uppnådde den oskattbara fördelen av rättsliga och medborgerliga friheter. Därför påstår
-den att det bara handlar om att fortsätta på den väg som redan öppnats upp; det vill säga,
-det hävdas att det enda nödvändiga är att eliminera de kvarvarande formerna av
-despotism och exploatering - efter att ha eliminerat de allvarligaste och mest fasansfulla
-varianterna - och hela tiden hålla fast i de första, grundläggande erövringarna. Denna
-utnötta tolkning får vi serverad i många former. Så är fallet när Roosevelt, från
-maktpyramidens topp, bemödar sig att lägga till nya friheter, frihet från nöd och frihet
-från rädsla, till de välkända friheterna i den gamla litteraturen (och detta vid en tidpunkt
-när ett krig med våld utan motstycke pågick, ett krig som förde med sig utrotning och
-utsvältning av mänskliga varelser bortom varje tidigare gräns). Detta är också fallet när
-en naiv representant för det vulgära, folkliga politikeriet [politicking], från basen av
-maktpyramiden, formulerar det gamla hopkoket av demokrati och socialism genom att pladdra
-på om sociala friheter som ska läggas till de redan vunna.
-Vi skulle inte behöva erinra oss att den marxistiska analysen av kapitalismens uppkomst i den
-historiska processen inte har någonting att göra med vare sig den första eller andra
-tolkningen som vi nämnt.
-Faktum är att Marx aldrig sa att exploateringen, förtrycket och övergreppet var mindre i
-det kapitalistiska samhället än i det feodala, utan tvärtom bevisade han uttryckligen
-motsatsen.
-Låt oss säga redan nu att Marx hävdade att det var en historisk nödvändighet för det
-fjärde ståndet((//fjärde ståndet//, annat namn på arbetarklassen. Ö.a.)) att slåss sida vid sida med den
-revolutionära bourgeoisin mot monarkin,
-aristokratin och prästerskapet -- bara för att undvika något allvarligt missförstånd. Han
-fördömde den "reaktionära" socialismens doktriner, enligt vilka arbetarna borde ha allierat
-sig med den ledande feodalklassen mot kapitalisterna -- när de nu blivit varnade i förväg om
-den vilda exploatering som de skulle utsättas för i manufakturerna och industrierna. Den
-mest ortodoxa och vänsterorienterade marxismen erkänner att proletariatet i den första
-historiska fasen efter den borgerliga revolutionen inte kan ha något annat strategiskt mål
-än en resolut allians med den unga jakobinska bourgeoisin. Dessa raka och
-klassiska positioner härleds inte alls från antagandet att det nya ekonomiska systemet är
-mindre bestialt eller mindre förtryckande än det tidigare. De kommer istället från den dialektiska
-historieuppfattningen, som förklarar händelseförlopp som determinerade av
-produktivkrafterna. Dessa väger på de institutionella formerna och de etablerade maktsystemen
-genom konstant expansion och användande av, hela tiden nya, resurser. Därmed orsakas kriser
-och katastrofer.
-Således har revolutionära socialister följt den moderna kapitalismens segrar i över ett
-århundrade. De har sett dess imponerande expansion och de anser att detta är användbara
-förutsättningar för social utveckling. Så är det eftersom det som väsentligen karakteriserar
-kapitalismen (så som koncentrationen av produktivkrafter, maskiner och män i kraftfulla
-enheter, transformationen av alla bruksvärden till bytesvärden och sammankopplingen av
-hela världens levande ekonomier) utgör den enda vägen som leder till det nya kommunistiska
-samhällets förverkligande, efter att nya gigantiska sociala konflikter har ägt rum. Allt
-detta är fortfarande sant och nödvändigt trots att vi fullt och klart vet att det moderna,
-industriella, kapitalistiska samhället är värre och mer rovlystet än de som föregick det.
-Självklart är denna slutsats svår att smälta för sinnen som har formats av borgerlig
-ideologi och som har växt upp med de idealismer som härrör från de liberala, demokratiska
-revolutionernas romantiska period. Faktum är att om vår tes bedöms enligt sentimentala,
-litterära och retoriska kriterier, så kan den inte annat än väcka den banala indignationen
-från de rättfärdiga människor som aldrig skulle missa chansen att möta oss med deras
-sammelsurium av lärdom om hemskheterna hos de gamla despotismerna -
-**autos-da-fé**((//auto-da-fé,// offentlig kungörelse av Den Heliga
-Inkvisitionens domar; offentligt utförande av dessa domar av sekulära auktoriteter,
-exempelvis brännande på bål.
-//corvée,// ett obetalt dagsverke som krävdes av feodalherren.
-//jus primae noctis,// rätten för feodalherren att ha sex med en underhuggares brud, under
-bröllopsnatten. Ö.a.)),
-den Heliga Inkvisitionen, de livegnas **corvées**, kungens, såväl som den feodala
-herremannens, rätt att avgöra liv och död för sina underordnade, **jus primae noctis**
-osv. - och de visar att de för-borgerliga samhällena var en teater av dagligt, oupphörligt
-våld och att deras institutioner flöt i blod.
-Men om undersökningen baseras på en vetenskaplig och statistisk bas och om vi beaktar
-mängden av mänskligt arbete som avtvingas utan kompensation för att tillåta ett
-privilegierat åtnjutande av rikedom; om vi beaktar fattigdomen och misären hos de lägre
-sociala skikten; om vi beaktar de liv som offras och förstörs som ett resultat av
-ekonomiska umbäranden och av kriser och sammanstötningar som sker i form av privata
-vendettor, inbördeskrig, eller militära konflikter mellan stater; om vi beaktar allt detta,
-så måste det tyngsta index tilldelas detta civiliserade, demokratiska och
-parlamentariska borgerliga samhälle.
-Som svar på den skandalartade anklagelsen från de som förebrår kommunisterna att de syftar
-till att förgöra privategendomen, svarade Marx -- och detta är en fundamental poäng - att en
-av de grundläggande aspekterna hos den sociala omstörtning ur vilken kapitalismen skred
-var den våldsamma, omänskliga exproprieringen av hantverkaren.
-Innan uppkomsten av de stora manufakturerna och mekaniserade fabriker var den isolerade
-hantverkaren (eller den som arbetade i association med några få släktingar och lärlingar)
-bunden till sina verktyg, likväl som till sina arbetsprodukter genom ett faktiskt, tekniskt
-och ekonomiskt band. Äganderätten till sina få don och till den begränsade mängd varor som
-hans verkstad producerade var de facto lagligt erkänd utan begränsningar. Kapitalismens
-annalkande krossar detta patriarkala och nästan idylliska system. Den svindlar bort den
-intelligenta, trägna hantverkarens mest modesta ägodelar och drar in honom, fördriven och
-svältande, i det moderna, borgerliga företagets påtvingade arbetsläger. Medan denna
-omstörtning breder ut sig, ofta med öppet våld och alltid under de obönhörliga, ekonomiska
-krafternas tryck, definierar de borgerliga ideologerna dess legala aspekter som en erövring
-av frihet, som frigör den arbetande medborgaren från de medeltida skråens och
-handelsreglernas fjättrar, och omvandlar honom till en fri man i en fri stat.
-Sådan var den process som tillverkningsindustrin genomgick i helhet, och presentationen av
-den agrara produktionens utveckling är inte speciellt annorlunda, i marxistiska termer.
-För att vara säker, förpliktade det feodala livegenskapssystemet jordarbetaren att ge upp
-en stor del av sin produktion till gagn för de dominerande klasserna, dvs. adeln och
-prästerskapet. Men den livegna, som var bunden till jorden, upprätthöll ett tekniskt och
-produktivt band till själva jorden och till en del av produkterna, ett band som indirekt
-erbjöd honom en garanti för ett säkert, lugnt liv (en situation som också berodde på den
-låga befolkningstätheten och på det begränsade utbytet av produkter med de stora, urbana
-centrumen).
-Den kapitalistiska revolutionen bryter ner dessa relationer och hävdar att den frigör
-den livegna bonden från en hel rad övergrepp. Emellertid följer lantarbetaren, reducerad
-till en ren proletär, ödet hos industriarbetarnas slavarmé, eller så omvandlas han till en
-helt legal förvaltare eller ägare av en liten bit land, endast för att bli fördriven av
-den kapitalistiska ockraren, skattinsamlaren eller för att pengarnas värde försvinner.
-Det är inte inom ramen för detta verk att mer detaljerat analysera denna process.
-De elementära överväganden vi har gjort är likväl tillräckliga för att besvara de som låtsas
-att de aldrig förut har hört att Marx ansåg det nya borgerliga samhället vara mer gement än
-feodalsamhället.
-Den grundläggande poängen som ska etableras är denna: det urskiljande kriterium som måste
-användas för att veta om en ny historisk rörelse ska understödjas eller bekämpas är inte
-huruvida denna rörelse har förverkligat eller beviljat mer jämlikhet, rättvisa och frihet -
-ett inkonsekvent och trivialt litterärt kriterium. Istället är det helt annorlunda och
-nästan alltid motsatta kriterier som avgör huruvida den nya situationen har främjat och
-lyft fram utvecklingen av kraftfullare och mer komplexa produktivkrafter till samhällets
-tjänst. Dessa mer utvecklade krafter är den oumbärliga förutsättningen för den framtida
-organiseringen av samhället självt i meningen ett mer effektivt utnyttjande av arbetet,
-vilket kommer kunna tillhandahålla en större mängd konsumtionsvaror till allas nytta.
-Det var inte bara nyttigt utan också helt nödvändigt för bourgeoisin att, genom
-inbördeskrig, rasera de institutionella hinder som hämmade utvecklingen av stora fabriker
-och den moderna exploateringen av jorden. Om vi beaktar dessa resultat, kvittar det att den
-första och omedelbara konsekvensen, övergående på en större historisk skala, var att
-kedjorna på sociala skillnader och exploateringen av arbetskraften blev tyngre och mer
-motbjudande.
-----
-Den vetenskapliga socialismens kritik [bör vara detta, även om den engelska versionen har
-uttryckt sig klumpigt] har klart visat att den stora sociala förändring som åstadkommits av
-kapitalismen -- en förändring som har mognat historiskt och som, i sin tur, är full av
-vidare utvecklingar -- inte kan definieras som vare sig radikal befrielse av de väldiga
-massorna eller som ett meningsfullt språng framåt i deras levnadsstandard. Förändringen av
-institutionerna avser endast det sätt på vilket den lilla, härskande, privilegierade
-minoriteten rätar upp sig och organiserar sig i samhället.
-Medlemmarna i de för-borgerliga privilegierade klasserna flätades samman i ett system av
-komplexa hierarkier. De högt rankade prästerna tillhörde kyrkans ordnade och välorganiserade
-nätverk; adelsmännen, som också innehade de högsta civila och militära ämbetena,
-arrangerades hierarkiskt i det feodala system, med Kungen som topp.
-Det är verkligen annorlunda i den nya sortens samhälle -- här måste det påpekas att vi
-refererar till den första och klassiska typen av borgerligt, ekonomiskt samhälle,
-baserat på obegränsad frihet i produktion och utbyte och att vi utelämnar de stora skillnader som
-finns mellan olika nationer och historiska faser. I detta samhälle är medlemmarna i det
-högre, priviligierade skiktet nästan helt fria från det ömsesidiga beroendet, eftersom
-ingen fabriksägare har personliga skyldigheter gentemot sina kolleger och konkurrenter när
-han förvaltar sitt företag och väljer sina initiativ. Denna tekniska och sociala
-förändring antar, på det ideologiska planet, utseendet av en historisk vändning från
-auktoritetens rike till frihetens rike.
-Det är emellertid tydligt att denna erövring, detta sensationella byte av dekorationer,
-inte ägde rum på hela den sociala kollektivitetens teater, utan bara inom de lyckosamma
-skiktens smala cirklar av fulla och förgyllda magar, till vilka vi kan lägga till följande
-medbrottslingar och direkta agenter, dvs. småsinta politiker, journalister, präster, lärare,
-högre tjänstemän och liknande.
-Massan av halvtomma magar är inte frånvarande i denna gigantiska tragedi -- tvärtom deltar
-de kämpande i den och offrar sina liv och sitt blod för den. Det de exkluderas från är åtnjutandet
-av förändringens förmåner.
-Erövrandet av legal frihet, som alla kontrakt och konstitutioner hävdar som alla medborgares
-arv, berör inte den majoritet som till och med är mer exploaterade och utsvulten än innan;
-i verkligheten är denna erövring endast en **intern affär** hos en minoritet. Alla
-samtida och historiska frågor som återigen placerats framför det äcklande postulatet om
-frihet och demokrati måste lösas i ljuset av detta angreppssätt.
-På den individuella skalan anför materialismen tesen att, eftersom de medvetna funktionerna
-endast fungerar när magen är närd, berör den teoretiska rätten att fritt tänka och att fritt
-uttrycka sina tankar endast den som har möjligheten till sådan överordnad aktivitet.
-Självklart kan man bestrida huruvida de som alltid skryter om att ha nått denna överlägsna
-aktivitet faktiskt förtjänar den, men i vilket fall är de undernärda massorna definitivt
-uteslutna från den.
-Hårdheten i denna tes släpper vanemässigt lös en rad bittra förebråelser gentemot den
-"vulgära obscena materialismen". Denna materialism anklagas för att endast beakta de
-ekonomiska och näringsmässiga faktorerna, samtidigt som den ignorerar det härliga
-spirituella riket och vägrar erkänna de njutningar som inte kan reduceras till fysiska
-sensationer, dvs. de som människan förutsätts få från förnuftigt tänkande, utövandet av
-civila friheter och från avnjutandet av valrättigheterna, genom vilka medborgaren väljer
-sina representanter och statsöverhuvuden.
-Vi har här inget nytt att presentera och som mest kommer vi endast bekräfta välkända teorier
-med nyvunna fakta. Därför är det nödvändigt ännu en gång att, med avseende på dessa
-förebråelser, etablera det verkliga omfånget av den ekonomiska determinism som marxister
-bekänner sig till, i motsats till en vanlig deformation som är mer motsträvig än skabb eller
-andra smittsamma sjukdomar, när den vägrar försvinna. Denna deformation reducerar problemet
-till den triviala individuella skalan och föreställer sig att de politiska, filosofiska
-eller religiösa åsikterna hos varje individ kan härledas från dennes ekonomiska relationer
-i samhället och mekaniskt springer ur hans aptit och intressen. Således kommer den stora
-landägaren vara en högerinriktad reaktionär och trångsynt person; den borgerliga
-affärsmannen kommer vara konservativ i ekonomiska frågor men ibland, åtminstone tills
-nyligen, vagt vänsteristisk i filosofiska och politiska frågor; småborgaren kommer vara
-mer eller mindre demokratisk; och arbetaren kommer vara en materialist, socialist och
-revolutionär.
-En sådan marxism, handgjord för de demokratiska borgarna, är väldigt bekväm för att
-optimistiskt deklarera att eftersom ekonomiskt förtryckta arbetare utgör den stora
-majoriteten av befolkningen, kommer det inte dröja länge förrän de har kontroll över de
-representativa och verkställande organen och, senare, all rikedom och allt kapital.
-Naturligtvis kommer det för denna karusells snabba rörelse vara
-en stor fördel att svänga de politiska opinionerna, övertygelserna och rörelserna åt vänster,
-formera block och röriga gytter med mellanskiktens slemma medlemmar, vilka antas utvecklas
-progressivt och anta en position mot de övre klassernas politik och privilegier.
-I denna stupida karikatyrs ställe, ritar marxismen en helt annan bild. Samtidigt som man
-talar om att de ideologiska, politiska och mystiska överbyggnaderna hittar sin förklaring
-i underliggande ekonomiska förhållanden och relationer, etablerar marxismen en lag och en
-metod som har allmän och social relevans. För att förklara betydelsen hos den ideologi som,
-i en given historisk epok, förhärskar bland folk som regeras av en given regim, måste vi
-basera vår analys på data avseende de produktiva teknikerna och relationerna för
-distributionen av artiklar och produkter. Med andra ord måste vi basera den på
-klassrelationerna mellan de priviligierade grupperna och producentkollektiven.
-Kortfattat och förenklat, anför den ekonomiska deterministiska lagen att de i varje epok
-generellt förhärskande åsikterna, de politiska, filosofiska och religiösa idéer som delas
-och följs av den stora majoriteten är de som överensstämmer med en dominant minoritets
-intressen -- intressena hos dem som innehar all makt och privilegier. Således rättfärdigar
-de antika, orientala folkens präster och visa män despotism och mänskliga offer, deras
-kolleger i de hedniska civilisationerna predikar att slaveri är rättvist och välgörande,
-den kristna tidens motsvarigheter höjer egendom och monarki till höjderna, och de som
-besatt demokratins och upplysningens epok heligförklarar de ekonomiska och rättsliga system
-som passar kapitalismen.
-När en viss typ av samhälle och produktion går in i en kris och när tekniska och produktiva
-krafter, som tenderar att bryta dess gränser, uppstår blir klasskonflikterna mer akuta och
-reflekteras i uppkomsten av nya oppositionella och subversiva doktriner, som fördöms och
-attackeras av de dominerande institutionerna. När ett samhälle är i kris är en av den
-begynnande fasens karakteristiska egenskaper den fortgående relativa minskningen av de som
-gagnas av den sittande regimen; likväl får inte den revolutionära ideologin överhanden hos
-massorna, utan kristalliseras endast i en minoritets förtrupp, som till och med består av
-element från härskarklassen. Massorna kommer förändras ideologiskt, filosofiskt och
-religiöst genom slöhetens kraft och genom de formidabla medel som används av varje dominant
-klass för att forma åsikter, men denna förändring kommer ske endast långt efter de gamla
-dominansstrukturernas kollaps. Vi kan till och med anföra att en revolution är verkligt
-mogen när de verkliga, fysiska fakta om produktionssystemens otillräcklighet placerar
-dessa system i konflikt med till och med en stor del av själva den priviligierade klassens
-intressen. Detta är sant trots det faktum att de dominerande åsikternas gamla,
-traditionella diktat, med deras kolossalt reaktionära slöhet, fortsätter att repeteras
-in absurdum av de massor som är dess offer, såväl som av de övre lager som är regimens
-förvaringsrum.
-Således kollapsade slaveriet definitivt, trots ett envetet ideologiskt och styrkemässigt
-motstånd, när det bevisades vara ett system som knappt var lönsamt för exploateringen av
-arbetet och som var till liten fördel för slavägarna.
-Befrielsen av en förtryckt klass går alltså inte från andens befrielse och
-sedan till kroppens, utan den måste först befria magen långt innan den kan påverka hjärnan.
-De bedrägliga krafterna för att mobilisera massopinionen på ett sätt som överensstämmer med
-den priviligierade klassens intressen är mycket starkare i det kapitalistiska samhället, än
-i för-borgerliga samhällen. Skolor, pressen, offentliga tal, radio, filmer och alla möjliga
-associationer representerar medel som är hundra gånger effektivare än de som fanns
-tillgängliga i svunna tiders samhällen. Under de kapitalistiska regimen är tanken en vara
-och den produceras enligt måtten genom att utnyttja den nödvändiga utrustningen och de
-ekonomiska medlen för dess massproduktion. Tyskland och Italien hade sina Propaganda- och
-Folkkulturministerier, och Storbritannien upprättade, i sin tur, sitt
-Informationsministerium vid andra världskrigets utbrott för att monopolisera och kontrollera
-hela nyhetsflödet. Under mellankrigstiden var utsändandet av nyheter redan monopoliserat
-under det mäktiga nätverket av brittiska nyhetsbyråer; idag har ett sådant monopol
-bevisligen korsat Atlanten. När de militära operationerna gick tyskarnas väg, nådde därmed
-den engelska informationsfabrikens dagliga produktion av hörsägen och lögner en nivå och
-volym som de fascistiska organisationerna bara kunde drömma om. För att ta ett exempel, så
-sände den brittiska radion detaljerna om en katastrofal förlust för den tyska flottan i
-Skagerack, samtidigt som tyskarna, genom en otrolig militär operation, erövrade Norge på 48 timmar.
-Idémanipulationens sociala faktor, som spänner från nyhetsförfalskning till tillverkandet av
-färdiggjorda kritiker och åsikter, är inte av liten betydelse. Faktum är att i dagens
-nyhetsindustri sammanställs de olika versionerna av en händelse redan innan händelsen
-faktiskt äger rum, så även om en reporter verkar berätta som det är, förblir det osanning --
-händelsen som rapporteras är alltid den händelse som måste äga rum enligt den ena eller
-andra staten eller det ena eller andra partiet. Denna idémanipulation är en komponent i
-massan av virtuellt våld, dvs. våld som inte tar formen av brutala påbud, utförda med
-tvingande medel, men som ändock är resultatet och manifestationen av verkliga krafter som
-deformerar och förändrar den verkliga situationen.
-Det moderna, demokratiskt borgerliga samhället skämtar inte med administrationen av faktiskt
-(eller kinetiskt) våld med hjälp av polis och militärapparat -- och i verkligheten
-överträffar den nivå som de gamla regimerna belackas för av den borgerliga demokratin. Men
-jämsides med detta för den volymen av denna form av virtuellt våld till en nivå som aldrig
-tidigare skådats, en nivå som kan jämföras med den exempellösa produktionsnivån och
-rikedomskoncentrationen. Genom skenbart fria val av bekännelser, åsikter och övertygelser
-kommer, på grund av detta, delar av massorna framträda som agerar mot sina egna objektiva
-intressen och accepterar de teoretiska rättfärdigandena för sociala relationer och
-händelser som orsakar deras misär och till och med deras undergång.
-I och med övergången från för-borgerliga former till dagens samhälle har intensiteten och
-frekvensen av förtryck och betvingande således ökat, och inte minskat.
-När marxismen förordar fulländningen av detta grundläggande, historiska steg, av alla de
-anledningar som vi har tagit upp, tänker vi definitivt inte glömma eller motsäga detta
-fundamentala ställningstagande.
-Det är endast med kriterier som överensstämmer med de som vi har fastslagit här ovan, som
-vi kan bedöma och reda ut en av dagens brinnande frågor: transformationen av den borgerliga
-metoden för administration och regerande, i korrespondens med uppkomsten av diktatoriska
-och fascistiska, totalitära regimer.
-En sådan förändring representerar inte utbytandet av en härskarklass mot en annan, och än
-mindre ett revolutionärt brott med produktionssättet. Vid utvecklingen av denna kritik
-är det ändock nödvändigt att undvika de banala fel som, i linje med de avvikelser från
-marxismen som vi har vederlagt, skulle tillskriva den demokratisk-parlamentariska formen
-och fasen lägre intensitet och densitet av klassvåld.
-Detta kriterium skulle inte på något sätt vara tillräckligt för att få oss att stödja och
-försvara den demokratisk-parlamentariska fasen, ens om den överensstämde med fakta, av
-samma dialektiska anledningar som vi har använt när vi utvärderat föregående historiska
-förändringar. Men en analys av denna fråga kan påvisa att den enda vägen för att undvika
-att falla ner i villfarelsen att föredra den hycklande metoden och vämjeliga atmosfären hos
-den liberala demokratin (även om det är på ett underordnat och **relativt** sätt), är att
-vägra frestelsen att endast beakta **verkligt** våld och att istället ha i åtanke hela
-volymen av potentiellt våld, som är inneboende i samhällets liv och dynamik.