Warning: Undefined array key -1 in /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/wiki/inc/html.php on line 1454

Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- bordiga:vaaldsmaktochdiktatur:efterskrift [Y-m-dH:i]
titorelli raderad
+++ — (current)
@@ Line 1: / Line 1: @@
-====== Våldsmakt och diktatur i klasskampen: Efterskrift ======
-Arbetet i fem delar som vi valt att kalla //Våldsmakt och diktatur i klasskampen// hade som mål att behandla frågan om <del>användandet</del> <ins>användningen</ins> av våld i sociala relationer och karaktärsdragen hos den revolutionära diktaturen i enlighet med den marxistiska metoden. Vår målsättning var aldrig att gå in på frågan om klass- och partiorganisation, däremot leddes vi rakt till denna punkt i slutet av diskussionen om orsakerna till diktaturens degenerering eftersom många människor har <ins>hänfört</ins> degenereringen till interna organisationsfel och kränkningar av en demokratisk och valmässig praxis inom både partiet och klassens övriga organisationer.
-Under vårt arbete för att motbevisa denna tes har vi däremot undvikit att nämna en viktig polemik, som ägde rum inom den Kommunistiska <ins>i</ins>nternationalen 1925-26 angående förändringar i kommunistpartiets organisationsbas till fabriksceller. Den italienska vänstern var i praktiken ensam om att resolut motsätta sig denna förändring och insisterade att den organisatoriska basen skulle förbli territoriell.
-Den här ståndpunkten blev utförligt utvecklad vid denna tidpunkt. Om partiets organiska funktion, en funktion som ingen annan organisation kan fylla, är att leda kampen från den ekonomiska kampens nivå på en lokal och yrkesmässig basis till den förenade, allmänna proletära klasskampen som är social och politisk, så kan en sådan uppgift följdaktligen inte framgångsrikt genomföras av en organisation som enbart inkluderar arbetare inom samma yrke eller koncern. Denna organisationskultur kommer endast att ta med smala yrkesintressen i beräkningen; partiets centrala direktiv kommer ses som något ovanifrån, något främmande och partiets ombudsmän och dess gräsrötter kommer aldrig att mötas på en jämlik nivå. I någon mån kommer ombudsmännen inte längre tillhöra partiet, eftersom de inte längre är anställda av ett företag.
-Däremot placerar territoriella grupper arbetare av alla yrken och arbetare anställda av olika arbetsköpare på samma nivå som militanter från ickeproletära och semiproletära sociala samhällsskikt. Partiet accepterar öppet de senare som gräsrötter och från början enbart som gräsrötter. Dessa hålls om nödvändigt i karantän under en tid innan de nomineras till organisationens högre positioner – om nu något sådant skulle vara berättigat.
-Vi visade sen att konceptet med fabriksceller innebar samma opportunistiska och demagogiska defekter som högerns arbetarism och ekonomism, trots att det hävdades att kopplingen mellan partiorganet och massorna skulle stärkas. Detta koncept ställde kadern mot basen, i en verklig karikatyr av Lenins <ins>förståelse</ins> av yrkesrevolutionären.
-Vänstern ersatte det idiotiska och borgerligt demokratiska majoritetskriteriet med ett högre dialektiskt kriterium som hänger upp allting på den fasta länken mellan gräsrötterna, kadern och den strikta och obligatoriska kontinuiteten i teoretiska, programmatiska och taktiska frågor. Den avvisade alla idéer om att demagogiskt uppvakta de breda massornas lager, som är så lättmanövrerade. Vänsterns uppfattning om partiorganisering är verkligen den enda som kan skydda mot kaderns byråkratiska degenerering och mot kaderns kvävande av gräsrötterna. Båda två leder till en situation där fiendeklassen uppnår ett förödande inflytande.