|
|
|
dauve:kritik_av_si [Y-m-dH:i]
titorelli skapad |
dauve:kritik_av_si [Y-m-dH:i] (current)
henriksson |
| SI:s materialism är begränsad till medvetenheten om samhället som //intersubjektivitet//, som de mänskliga förhållandenas interaktion på ett omedelbart plan, vilket negligerar totaliteten: men samhället är även produktionen av sina egna materiella villkor och de omedelbara förhållandena kristalliseras i institutioner, med staten i främsta led. »Skapandet av konkreta situationer» är endast en av den revolutionära rörelsens sidor. Då SI teoretiserar över detta så börjar de verkligen med de reella existensvillkoren, men reducerar dem till intersubjektiva förhållanden. Denna utgångspunkt tillhör det subjekt som försöker återupptäcka sig själv, inte ett perspektiv som omfattar både subjekt och objekt. Det är »subjektet» som klätts av sin »representation». Systematiserandet av denna motsättning i //Skådespelsamhället// tar åter upp den idealistiska motsättning som karaktäriseras av ett bortglömmande av människans //objektiveringar// (arbete, människans beslagtagande av världen, fusionen mellan människa och natur). Subjekt--objekt-motsättningen är den vägledande principen i västfilosofin och har formats i en värld vars innebörd människan ser undkomma henne bit för bit. Redan Descartes ställde matematikens framsteg och metafysikens stagnation jämte varandra. Den merkantila människan söker efter sin roll. | SI:s materialism är begränsad till medvetenheten om samhället som //intersubjektivitet//, som de mänskliga förhållandenas interaktion på ett omedelbart plan, vilket negligerar totaliteten: men samhället är även produktionen av sina egna materiella villkor och de omedelbara förhållandena kristalliseras i institutioner, med staten i främsta led. »Skapandet av konkreta situationer» är endast en av den revolutionära rörelsens sidor. Då SI teoretiserar över detta så börjar de verkligen med de reella existensvillkoren, men reducerar dem till intersubjektiva förhållanden. Denna utgångspunkt tillhör det subjekt som försöker återupptäcka sig själv, inte ett perspektiv som omfattar både subjekt och objekt. Det är »subjektet» som klätts av sin »representation». Systematiserandet av denna motsättning i //Skådespelsamhället// tar åter upp den idealistiska motsättning som karaktäriseras av ett bortglömmande av människans //objektiveringar// (arbete, människans beslagtagande av världen, fusionen mellan människa och natur). Subjekt--objekt-motsättningen är den vägledande principen i västfilosofin och har formats i en värld vars innebörd människan ser undkomma henne bit för bit. Redan Descartes ställde matematikens framsteg och metafysikens stagnation jämte varandra. Den merkantila människan söker efter sin roll. |
| |
| SI var inte intresserade av //produktionen//. De förebrådde Marx för att vara allt för ekonomistisk, men utarbetade själva aldrig någon kritik av den politiska ekonomin. Samhället är en //ensemble//((Vi skriver ensemble, precis som Marx i Feuerbachteserna. I de svenska översättningarna av de senare har ordet översatts både med »›summan› av de mänskliga förhållandena» (//Människans frigörelse//, Göteborg 1995) och »›totaliteten› av de mänskliga förhållandena» (//Skrifter i urval. Filosofiska skrifter//, !!XXX!! 19!!XX!!). Övers. anm.)) av förhållanden som genomdriver sig genom att objektivera sig och skapar materiella och samhälleliga objekt (institutioner); revolutionen krossar kapitalismen genom en mänsklig aktion på de samhälleliga objektiveringarnas nivå (produktionssystem, klasser, stat) som utförs just av dem som står i centrum av dessa förhållanden. | SI var inte intresserade av //produktionen//. De förebrådde Marx för att vara allt för ekonomistisk, men utarbetade själva aldrig någon kritik av den politiska ekonomin. Samhället är en //ensemble//((Vi skriver ensemble, precis som Marx i Feuerbachteserna. I de svenska översättningarna av de senare har ordet översatts både med »›summan› av de mänskliga förhållandena» (//Människans frigörelse//, Göteborg 1995) och »›totaliteten› av de mänskliga förhållandena» (//Skrifter i urval. Filosofiska skrifter//, Bo Cavefors Bokförlag, 1977). Övers. anm.)) av förhållanden som genomdriver sig genom att objektivera sig och skapar materiella och samhälleliga objekt (institutioner); revolutionen krossar kapitalismen genom en mänsklig aktion på de samhälleliga objektiveringarnas nivå (produktionssystem, klasser, stat) som utförs just av dem som står i centrum av dessa förhållanden. |
| |
| Debord var för Freud vad Marx var för Hegel: det han grundar är endast en materialistisk teori om personliga förhållanden, en begreppslig motsägelse. Istället för att börja från //ensemblen// av samhälleliga förhållanden, isolerar synen på »skapandet av situationer» förhållandet mellan subjekt från totaliteten av förhållanden. På samma sätt som skådespelet för Debord säger allt som finns att säga om kapitalismen så framstår revolutionen som ett skapande av situationer som utökats till hela samhället. SI greppade inte de //förmedlingar// som samhället vilar på; främst bland dessa, arbetet, människans »fundamentala behov» (William Morris). Som en konsekvens av detta så kunde de inte urskilja de förmedlingar som utgör den grund som revolutionen kan utkämpas på. För att ta sig ur denna svårighet överdrev de //organisationens// förmedling. Deras rådistiska, demokratiska och självförvaltningsfetischistiska [//self-management-ist//] ståndpunkter förklaras av deras okunnighet om den samhälleliga dynamiken. | Debord var för Freud vad Marx var för Hegel: det han grundar är endast en materialistisk teori om personliga förhållanden, en begreppslig motsägelse. Istället för att börja från //ensemblen// av samhälleliga förhållanden, isolerar synen på »skapandet av situationer» förhållandet mellan subjekt från totaliteten av förhållanden. På samma sätt som skådespelet för Debord säger allt som finns att säga om kapitalismen så framstår revolutionen som ett skapande av situationer som utökats till hela samhället. SI greppade inte de //förmedlingar// som samhället vilar på; främst bland dessa, arbetet, människans »fundamentala behov» (William Morris). Som en konsekvens av detta så kunde de inte urskilja de förmedlingar som utgör den grund som revolutionen kan utkämpas på. För att ta sig ur denna svårighet överdrev de //organisationens// förmedling. Deras rådistiska, demokratiska och självförvaltningsfetischistiska [//self-management-ist//] ståndpunkter förklaras av deras okunnighet om den samhälleliga dynamiken. |
| ===== Rekupering ===== | ===== Rekupering ===== |
| |
| Vid samma tidpunkt publicerade Jaime Semprun, författaren till //La Guerre sociale au Portugal//, <ins>publicerad som</ins> //Precis de recuperation//. Här följer vad SI en gång sa om »rekupering»: | Vid samma tidpunkt publicerade Jaime Semprun (författaren till //La Guerre sociale au Portugal//) //Precis de recuperation//. Här följer vad SI en gång sa om »rekupering»: |
| |
| > Det är fullt normalt att våra fiender kommer att utnyttja oss delvis … precis som proletariatet så låtsas vi inte vara oexploaterade under dagens förhållanden. (//IS// nr 9, s. 4) | > Det är fullt normalt att våra fiender kommer att utnyttja oss delvis … precis som proletariatet så låtsas vi inte vara oexploaterade under dagens förhållanden. (//IS// nr 9, s. 4) |