This is an old revision of the document!
Man kan läsa i Le monde libertaire från december 1964: “SI är tveklöst på höjdpunkten av den revolutionära kritiken av vardagslivet. En domän som knappast har tappat sin vikt undviker de däremot: arbetet.” Emellertid menar vi att vi aldrig har behandlat något annat problem än just det om arbetet i vår tid: dess <ins>villkor</ins>, motsättningar och resultat. Le monde libertaire:s fel härrör kanske från det ickedialektiska tänkandets habitat, som isolerar en aspekt av verkligheten på basis av vad detta är tillvänjt att uppfatta och således endast behandlar det på ett konventionellt sätt. (Internationale situationniste nr 10, s. 67)
SI var den teoretiska krisen för all programmatism i <ins>under</ins> den <ins>tids</ins>epok då programmatismen som praktiskt innehåll i klassens kamp blev nedbruten. Till skillnad från ultravänstern handlade det inte om en genomgången motsättning eller om omöjligheten av att förnya [réagencer] programmatismens element, dvs. att fortsätta tala om proletariatets affirmation samtidigt som man, i varje revolutionär rörelse, försökte bryta ner allt som kunde utgöra klassens maktstegring inom det kapitalistiska produktionssättet. Fast utan denna maktstegring blir proletariatets affirmation ett fullkomligt ihåligt projekt. Med SI hamnar just denna problematik i ett ifrågasättande av sig själv och sina grundläggande element och inte blott i en kritik av dess formbestämning; SI uttrycker kritiken av programmatismen som sådan genom att erkänna programmatismen i alla sina <ins>dess</ins> bestämningar, men utan att ha erkänt den globalt och historiskt för vad den var.
Det är ovanligt !!att kritiska analyser av SI utgår från!! SI:s texter, SI har täckts av myten om SI. På en omedelbar nivå citeras alltid den gruppering man kritiserar, men när man kritiserar SI citerar man inte texterna utan det räcker med att säga: “varan”, “skådespelet”, “generaliserad självförvaltning”, “överskridandet av konsten”, “kritik av vardagslivet” osv. Att en kritiker talar mer om sig själv än om dem han kritiserar !!och är en!! förevändning för att uttrycka sig själv korrekt är helt “naturligt” och till och med “legitimt”. [– – –]