| Both sides previous revision
Previous revision
Next revision
|
Previous revision
|
simon:om_kommuniseringen [Y-m-dH:i]
titorelli skapad |
simon:om_kommuniseringen [Y-m-dH:i] (current)
titorelli |
| * den nuvarande begränsningen hos alla kamper i att vara just klasskamp -- en begränsning som är dessa kampers dynamik | * den nuvarande begränsningen hos alla kamper i att vara just klasskamp -- en begränsning som är dessa kampers dynamik |
| * proletariatets omformering | * proletariatets omformering |
| * innehållet i och strukturen för den omstrukturerade motsättningen mellan proletariat och kapital (motsättning på reproduktionens nivå: att stå i motsättning till kapitalet är att vara i motsättning med sin verkliga reproduktion som klass). Med utgångspunkt i det tillfälle då klasskampen situeras på reproduktionens nivå innebär detta en kamp i vilken proletariatet varken kan eller vill förbli vad det är. Det handlar inte om oundvikligheten hos »radikala» aktioners deklarationer om att krossa allt, utan om alla proletariatets »flykt»- och självförnekelsepraktiker, i vilka de förnekar hela sitt egna tillstånd, såsom självmordskamperna i Cellatex, Vilvoordestrejken och en mängd andra där det ropas ut att proletariatet inte är någonting utan kapitalet och att det inte kan förbli detta ingenting. (Att det uttrycker dess återförening med kapitalet överbryggar inte den avgrund som kampen öppnat och inte heller proletariatets erkännande och vägran av sig självt genom denna avgrund.) I den nuvarande kampcykeln finner vi att om ifrågasättandet endast är en teoretisk härledning så är det för att det också är mycket mer än så. Den nuvarande kampcykeln är lösningen på klasskampens gåta: hur en klass, strikt som klass, kan avskaffa alla klasser. Denna lösning är kommuniseringen, så som man kan härleda den från den nuvarande kampcykeln. | * innehållet i och strukturen för den omstrukturerade motsättningen mellan proletariat och kapital (motsättning på reproduktionens nivå: att stå i motsättning till kapitalet är att vara i motsättning med sin egen reproduktion som klass). Med utgångspunkt i det tillfälle då klasskampen situeras på reproduktionens nivå innebär detta en kamp i vilken proletariatet varken kan eller vill förbli vad det är. Det handlar inte om oundvikligheten hos »radikala» aktioners deklarationer om att krossa allt, utan om alla proletariatets »flykt»- och självförnekelsepraktiker, i vilka de förnekar hela sitt egna tillstånd, såsom självmordskamperna i Cellatex, Vilvoordestrejken och en mängd andra där det ropas ut att proletariatet inte är någonting utan kapitalet och att det inte kan förbli detta ingenting. (Att det uttrycker dess återförening med kapitalet överbryggar inte den avgrund som kampen öppnat och inte heller proletariatets erkännande och vägran av sig självt genom denna avgrund.) I den nuvarande kampcykeln finner vi att om ifrågasättandet endast är en teoretisk härledning så är det för att det också är mycket mer än så. Den nuvarande kampcykeln är lösningen på klasskampens gåta: hur en klass, strikt som klass, kan avskaffa alla klasser. Denna lösning är kommuniseringen, så som man kan härleda den från den nuvarande kampcykeln. |
| |
| ===== Revolutionen är kommunismens omedelbarhet ===== | ===== Revolutionen är kommunismens omedelbarhet ===== |
| Det väsentliga i kommuniseringsbegreppet kan uttryckas i en enskild punkt: revolutionen såsom avskaffandet av kapitalet är inte föregångaren till kommunismens inträde, den kan endast genomföras genom att vara det omedelbara införandet av kommunism. | Det väsentliga i kommuniseringsbegreppet kan uttryckas i en enskild punkt: revolutionen såsom avskaffandet av kapitalet är inte föregångaren till kommunismens inträde, den kan endast genomföras genom att vara det omedelbara införandet av kommunism. |
| |
| Det är riktigt att det finns problem som inte kommer att lösa sig »över en natt». Dessa problem är verkliga. Att kommunismen till en början måste lösa problem som kapitalismen slänger på den((Skillnaderna i utveckling, den kvalitativa förändringen av produktionsinstrumenten, avvecklingen av farliga arbetsplatser, »dekoncentreringen» av befolkningen, undertryckandet av motsättningen mellan stad och land, som i sina materiella former är inskrivna i rummet, »rehabiliteringen» av gamla jordbruksområden och »naturliga» platser.)) skapar däremot inte en period eller verksamhet där den inte »fungerar» i enlighet med vad den är, i enlighet med sin natur, fram till en viss utvecklingsnivå som i slutändan är fullkomligt omöjlig att definiera. Kommunismen är inte Historiens slut, utan den har problem att lösa som den ärvt av det kapitalistiska produktionssättet och kanske till och med äldre produktionssätt vid denna brytpunkt med all tidigare historia om alienation. (Frågan är i alla fall berättigad.) Den kommer själv att ställa sina egna verkliga problem och generera motsättningar och spänning. Dessa problem och denna dynamik uppträder i spänningen mellan autonomisering och samfund, i bemärkelsen att individens samhälleliga omedelbarhet är en helhet av förhållanden och inte ett väsen som är inneboende i varje individ. Det är i förhållandet mellan spänningen autonomisering--samfund och mångfalden som kommunismen existerar och projektiverar sig som historia. Kommunismen är den mänskliga gemenskapen under permanent konstruktion och i permanent spänning mellan universalitet och mångfald eftersom den inte har någon abstrakt standard för mångfaldiga verksamheter. (Detta innebär också att kommunismen inte är en mindre version av det »transparenta samhället».) Men oavsett om problemen uppkommer genom arv från tidigare produktionssätt eller på dess egen grund kommer kommunismen att fungera på sin egen basis från början. Annars kommer den inte att vara kommunism. Med revolutionen kommer vi avskaffa varje föregående samhällelig bestämning som begränsning (klasstillhörighet), varje tidigare reproducerbar förutsättning och alla förutsättningar som föregår de förhållanden som individerna såsom individer bestämmer mellan sig, och samtidigt deras behovsdefinitioner, tillfredsställandet av dessa behov och själva sättet för detta tillfredsställande. Klassernas avskaffande innebär i lika hög grad avskaffandet av verksamheten som subjektivitet som produkten som objektivitet och det är häri som avskaffandet av lönearbetet också blir avskaffandet av arbetet. Det överflöd som skapar revolutionen handlar inte om att ha utan om att vara tillsammans: det handlar om gemenskapen. Allt detta skapas i revolutionens rörelse. Det är till och med dess innehåll. | Det är riktigt att det finns problem som inte kommer att lösa sig »över en natt». Dessa problem är verkliga. Att kommunismen till en början måste lösa problem som kapitalismen slänger på den((Skillnaderna i utveckling, den kvalitativa förändringen av produktionsinstrumenten, avvecklingen av farliga arbetsplatser, »dekoncentreringen» av befolkningen, undertryckandet av motsättningen mellan stad och land, som i sina materiella former är inskrivna i rummet, »rehabiliteringen» av gamla jordbruksområden och »naturliga» platser.)) skapar däremot inte en period eller verksamhet där den inte »fungerar» i enlighet med vad den är, i enlighet med sin natur, fram till en viss utvecklingsnivå som i slutändan är fullkomligt omöjlig att definiera. Kommunismen är inte Historiens slut, utan den har problem att lösa som den ärvt av det kapitalistiska produktionssättet och kanske till och med äldre produktionssätt vid denna brytpunkt med all tidigare historia om alienation. (Frågan är i alla fall berättigad.) Den kommer att ställa sina egna problem och generera motsättningar och spänning. Dessa problem och denna dynamik uppträder i spänningen mellan autonomisering och samfund, i bemärkelsen att individens samhälleliga omedelbarhet är en helhet av förhållanden och inte ett väsen som är inneboende i varje individ. Det är i förhållandet mellan spänningen autonomisering--samfund och mångfalden som kommunismen existerar och projektiverar sig som historia. Kommunismen är den mänskliga gemenskapen under permanent konstruktion och i permanent spänning mellan universalitet och mångfald eftersom den inte har någon abstrakt standard för mångfaldiga verksamheter. (Detta innebär också att kommunismen inte är en mindre version av det »transparenta samhället».) Men oavsett om problemen uppkommer genom arv från tidigare produktionssätt eller på dess egen grund kommer kommunismen att fungera på sin egen basis från början. Annars kommer den inte att vara kommunism. Med revolutionen kommer vi avskaffa varje föregående samhällelig bestämning som begränsning (klasstillhörighet), varje tidigare reproducerbar förutsättning och alla förutsättningar som föregår de förhållanden som individerna såsom individer bestämmer mellan sig, och samtidigt deras behovsdefinitioner, tillfredsställandet av dessa behov och själva sättet för detta tillfredsställande. Klassernas avskaffande innebär i lika hög grad avskaffandet av verksamheten som subjektivitet som produkten som objektivitet och det är häri som avskaffandet av lönearbetet också blir avskaffandet av arbetet. Det överflöd som skapar revolutionen handlar inte om att ha utan om att vara tillsammans: det handlar om gemenskapen. Allt detta skapas i revolutionens rörelse. Det är till och med dess innehåll. |
| |
| När man har problem med kommunismens första stadium och börjar bli den »försagda realisten» med uttryck <ins>såsom</ins> »det sker inte över natt» så innebär det att man har problem med förståelsen av revolutionen som etableras på den lagda grunden av en produktivkrafternas objektiva utveckling, med proletariatet och dess frigörelse från den kapitalistiska grymheten. Faktum är att oftast när man begrundar de frågor som löses under //kommunismens första stadium//, är dessa ofta inget annat än de kommunistiska åtgärder som de revolutionära proletärerna måste ta //under revolutionens gång//, genom det att dessa åtgärder inte är kommunismen mot kapitalet, utan //produktionen av kommunism som medieras genom sin verkliga motsättning med kapitalet//. Pragmatiska och taktiska åtgärder under revolutionens gång. Att avskaffa värdet eller staten, att skapa nya förhållanden där individens samhälleliga omedelbarhet är innehållet((Det vill säga förhållandet mellan individerna i deras singularitet.)), dessa är alla taktiska åtgärder i proletärernas revolutionära strid mot kapitalet. | När man har problem med kommunismens första stadium och börjar bli den »försagda realisten» med uttryck <ins>såsom</ins> »det sker inte över natt» så innebär det att man har problem med förståelsen av revolutionen som etableras på den lagda grunden av en produktivkrafternas objektiva utveckling, med proletariatet och dess frigörelse från den kapitalistiska grymheten. Faktum är att oftast när man begrundar de frågor som löses under //kommunismens första stadium//, är dessa ofta inget annat än de kommunistiska åtgärder som de revolutionära proletärerna måste ta //under revolutionens gång//, genom det att dessa åtgärder inte är kommunismen mot kapitalet, utan //produktionen av kommunism som medieras genom sin verkliga motsättning med kapitalet//. Pragmatiska och taktiska åtgärder under revolutionens gång. Att avskaffa värdet eller staten, att skapa nya förhållanden där individens samhälleliga omedelbarhet är innehållet((Det vill säga förhållandet mellan individerna i deras singularitet.)), dessa är alla taktiska åtgärder i proletärernas revolutionära strid mot kapitalet. |
| Men vi måste vara uppmärksamma, för bara för att vi för fingret över kartan på rätt sätt så har vi inte nått målet. Det är i den nuvarande kampcykelns klasskamp som gåtan måste framställas och lösas. Kommunismens //omedelbarhet// innebär inte dess //immediatism//. | Men vi måste vara uppmärksamma, för bara för att vi för fingret över kartan på rätt sätt så har vi inte nått målet. Det är i den nuvarande kampcykelns klasskamp som gåtan måste framställas och lösas. Kommunismens //omedelbarhet// innebär inte dess //immediatism//. |
| |
| Alternativismens och direktaktionsrörelsens immediatism är väl införstådd i att klasskampen är av primär betydelse, men den inväntar den kamp där arbetarna inte längre agerar som sådana utan som revolutionärer. Emellertid kommer kommuniseringen av samhället att vara kommunistiska åtgärder som arbetarna åtar sig såsom arbetare, eftersom de som sådana existerar inom och mot alla kapitalets bestämningar. Immediatismen förutsätter att samhällsförändringen är omöjlig innan proletärerna har övergivit sina proletära kläder. Den föreställer sig kommuniseringen som en »lång marsch» i det kapitalistiska produktionssättet. Immediatismen kan endast uppnås i alternativet. Man förlorar till och med kommuniseringsbegreppet om man inte betraktar produktionen av kommunism som produkten av proletärernas kamp om den gentemot kapitalet och i denna kamp överger sina proletära kläder just eftersom de är mitt uppe i de motsättningar med kapitalet som konstituerar dem som klass. Avskaffandet av det proletära tillståndet är proletärernas //självförvandling// till omedelbart samhälleliga individer och det är kampen mot kapitalet som kommer göra oss till sådana, eftersom denna kamp är ett förhållande som gör kapitalet till en förutsättning för oss. Kommuniseringen etableras inte som livssätt jämte och gentemot kapitalet, utan kommer att vara överskridandet av de fackföreningsmässiga kamperna inom det omedelbara ramverket för arbetet och arbetskraftens reproduktion, det vill säga exploateringens ramverk. Revolutionen är vare sig uppenbarelsen av en proletär, förhandengiven revolutionär natur eller resultatet av två världars krig: kapitalets värld och det kommunistiska alternativets värld som konstituerar sig i motsats till den förra. Om revolutionen är överskridandet av det kapitalistiska produktionssättet som produceras av den historiska utvecklingen av motsättningen mellan proletariat och kapital innebär det att den är //underställd utvecklingen av detta samhälles klassmotsättningar, underställd dess historia//. Frågan om kommunisering är i sin mest konkreta form frågan om <del>relationen</del> <ins>förhållandet</ins> mellan denna kampcykel och revolutionen. | Alternativismens och direktaktionsrörelsens immediatism är väl införstådd i att klasskampen är av primär betydelse, men den inväntar den kamp där arbetarna inte längre agerar som sådana utan som revolutionärer. Emellertid kommer kommuniseringen av samhället att vara kommunistiska åtgärder som arbetarna åtar sig såsom arbetare, eftersom de som sådana existerar inom och mot alla kapitalets bestämningar. Immediatismen förutsätter att samhällsförändringen är omöjlig innan proletärerna har övergivit sina proletära kläder. Den föreställer sig kommuniseringen som en »lång marsch» i det kapitalistiska produktionssättet. Immediatismen kan endast uppnås i alternativet. Man förlorar till och med kommuniseringsbegreppet om man inte betraktar produktionen av kommunism som produkten av proletärernas kamp om den gentemot kapitalet och i denna kamp överger sina proletära kläder just eftersom de är mitt uppe i de motsättningar med kapitalet som konstituerar dem som klass. Avskaffandet av det proletära tillståndet är proletärernas //självförvandling// till omedelbart samhälleliga individer och det är kampen mot kapitalet som kommer göra oss till sådana, eftersom denna kamp är ett förhållande som gör kapitalet till en förutsättning för oss. Kommuniseringen etableras inte som livssätt jämte och gentemot kapitalet, utan kommer att vara överskridandet av de fackföreningsmässiga kamperna inom det omedelbara ramverket för arbetet och arbetskraftens reproduktion, det vill säga exploateringens ramverk. Revolutionen är vare sig uppenbarelsen av en proletär, förhandengiven revolutionär natur eller resultatet av två världars krig: kapitalets värld och det kommunistiska alternativets värld som konstituerar sig i motsats till den förra. Om revolutionen är överskridandet av det kapitalistiska produktionssättet som produceras av den historiska utvecklingen av motsättningen mellan proletariat och kapital innebär det att den är //underställd utvecklingen av detta samhälles klassmotsättningar, underställd dess historia//. Frågan om kommunisering är i sin mest konkreta form frågan om förhållandet mellan denna kampcykel och revolutionen. |
| |
| ===== Från den nuvarande kampcykeln till kommunisering ===== | ===== Från den nuvarande kampcykeln till kommunisering ===== |