Förord

Trots att detta nionde nummer av riff-raff kommer ut nästan fem år efter det föregående, fortsätter vi där vi slutade sist. Mycket har onekligen hänt här hemma och i världen, men ingenting som har givit oss någon anledning att ställa om kursen. Trots den djupa krisen (som vi inte kan undgå att tala om) förblir förhållandet mellan klasserna i grunden detsamma, dvs. så som det stöptes om efter den senaste omstruktureringen omkring 1975–1995. Vi ser t.ex. en fortsatt utveckling av den globala arbetsdelningen och av »flexibiliteten» i arbetslivet; löneökningarna ligger fortsatt under inflationstakten. Kapitalets krishantering i form av avskedanden och »åtstramningar» har mötts av hårt motstånd på många platser, t.ex. i Frankrike, Grekland och Spanien, men det har inte lett till något återupplivande av arbetarrörelsen. Proletärerna kämpar idag emot omedelbara försämringar, men de har inget intresse av att ta över och självförvalta sin egen utsugning.1) Man kämpar för att finnas till, men man kan samtidigt inte förbli den man är.

På de följande sidorna diskuteras en möjlig utväg ur denna återvändsgränd: revolution, kommunisering. I flera av de texter som riff-raff har givit ut under årens lopp har termen kommunisering använts i olika sammanhang. Men det har hittills mest skett i förbifarten och i tämligen svepande ordalag. Med det här numret sätter vi begreppet i centrum och kommer att diskutera vad kommuniseringen är och vad den inte är, liksom de vidare konsekvenserna av att anamma ett kommuniseringsperspektiv.

Numret är indelat i fyra delar. I del ett diskuterar vi kommuniseringen som ett revolutionärt perspektiv idag samt begreppets ursprung. Del två ägnas åt Marcel och tidskriften Dissident samt deras speciella syn på kommuniseringen. I del tre försöker vi att få grepp om historien och tittar närmare på tidigare revolutionära rörelser. Den fjärde och sista delen utgörs av en text som ingående diskuterar kapitalets omstrukturering, en rad förändringar på alla nivåer som tillsammans lade grunden till ett nytt förhållande mellan klasserna och därmed till ett nytt revolutionärt perspektiv.

De flesta texterna går att läsa i vilken ordning som helst och det finns ingen speciell anledning att läsa numret från präm till pärm. Dock är de alla sammantaget pusselbitar i en övergripande förståelse och de hänvisar ofta till varandra. Flera av dem är också kommentarer på texter som ligger utanför numret. Av dessa finns de flesta på svenska och flera av dem kommer att kännas bekanta för våra trognaste läsare.

Redaktionens bidrag kommer från Per Henriksson och Peter Åström. Xavier Girrard är en kamrat från Nordamerika som för länge sedan skickade oss sin text. Övriga bidrag är från våra kamrater i Théorie communiste. Tiden det har tagit att först lära sig och sedan översätta från franska är för övrigt en viktig förklaring till numrets ständiga förseningar.

riff-raff är en röst i Sverige, men vi är samtidigt en del av ett större nätverk som försöker att utveckla kommuniseringsteorin. Vi har idag mycket nära kontakt med grupperna Endnotes i Storbritannien, Théorie communiste i Frankrike och Blaumachen i Grekland, samt med en mängd enskilda personer. Vid sidan av de egna tidskriftsprojekten arbetar vi inom detta nätverk med ett gemensamt projekt: en internationell tidskrift för kommunisering. Denna tidskrift kommer att heta Sic och det första numret håller på att färdigställas i skrivande stund.

:: mars 2011

1)
En ny våg av fabriksockupationer svepte över Frankrike 2009–2010. Arbetarna insåg att den metod som lönade sig bäst som svar på fabriksnedläggningar var att låsa in chefen och invänta ett högre bud om avgångsvederlag. Se Jeanne Neton och Peter Åström, »Hur man fortfarande kan ställa krav när inga krav längre går att tillmötesgå», på franska och engelska i den kommande tidskriften Sic.