Vi har kritiserat de teorier om exploateringsförhållandet som reducerar kapitalet till ett förtrycksförhållande, till ett dominansförhållande eller till ett alienationsförhållande, men vi har även påpekat till vilken punkt det är nödvändigt att förstå dem på det sättet, såsom ett av själva exploateringsförhållandets definierande moment. Att inkludera dominansmomentet i exploateringsförhållandet är nödvändigt ur två synvinklar. Till att börja med för en allmän teoretisk förståelse av partikulariseringen av motsättningens termer och dess aktiviteter, såsom vi precis har diskuterat. Men även för att denna förståelse har en särskild vikt i denna kampcykel. Denna särskilda vikt framträder i tre sammanhängande punkter.
För det första, har detta moment kallats till att spela en allt viktigare roll i denna kampcykel, när motsättningen mellan klasser placerar sig på nivån av deras reproduktion. En nivå där exploateringsförhållandet rent funktionellt agerar som dominansförhållande och som sådant framträder dominansen som den omedelbara formen för klasskampen.
För det andra, framträder kampen mellan klasser direkt, som praktik, såsom kapitalet som processerande motsättning och kapitalets försvagning [caducité] tenderar att framträda som »något värdefullt». Detta är en begränsning i de nuvarande kamperna, kapitalet överlever endast som begränsning och manipulation, »värdeförmerar» sig i produktionsprocessen såsom arbetsprocess.
För det tredje, spelar detta moment en väsentlig roll vad gäller det revolutionära överskridandet som kamperna i denna cykel producerar, på den nivå som motsättningen placerar sig i denna kampcykel, med extra vikt som resultat i gången av denna cykels kamper. Klasstillhörigheten blir, för proletariatet, en yttre begränsning.
Man kan inte begripa hela den revolutionära processen som producerat överskridande inom proletariatets aktivitet som framställer klasstillhörigheten som yttre begränsning och förstå processen som revolutionär endast om man däri på förhand har definierat enheten som förenar proletariatet och kapitalet inom det kapitalistiska produktionssättet. Det är för att klasskampen inte är mötet mellan två på förhand definierade existenser utifrån deras motsättning som själva revolutionens natur framträder när proletariatet tvingas behandla sin klasstillhörighet som yttre begränsning, inom denna motsättning.