This is an old revision of the document!
Att etablera de kritiska grunddragen till en revolutionsteori, handlar precis som tidigare om att utföra en lägesbestämning. En lägesbestämning över det kapitalistiska produktionssättet, klasskampen och över de teorier som söker göra en beskrivning av något av dessa två.
Vår utgångspunkt och vårt kriterium för att formulera denna lägesbestämning är begreppet programmatism. På ett allmänt sätt kan man tala om programmatismen som en praktik och en förståelse av klasskampen där en av klasserna, proletariatet, i sin nuvarande <ins>vardaglig</ins> situation finner grunden till överskridandet av motsättningen och basen för organisationen av den samhälleliga framtiden. Dess aktivitet i klasskampen och denna organisering blir således ett program som ska realiseras. I klasskampen mellan proletariatet och kapitalet är proletariatet det positiva element som bryter sönder motsättningen. Således är revolutionen proletariatets affirmation: proletariatets diktatur, arbetarråd, övergångsperiod, degenererad arbetarstat, generaliserad självförvaltning, “samhälle av associerade producenter” osv. Upplösningen av motsättningen ges som en av termerna i motsättningen. Proletariatet har begåvats med en revolutionär natur som kunde vara i motsättning till kapitalet, som antar olika, mer eller mindre mogna, modaliteter under olika historiska omständigheter och som förfaller till element i ett program. Denna motsättning är inte längre det kapitalistiska sociala förhållande som proletariatet med utgångspunkt i sin egen situation inom förhållandet har utsänts att avskaffa.
Programmatismen är inte enbart en teori, den är framförallt proletariatets egen praktik när maktklättringen <ins>maktstegringen</ins> 1) inom det kapitalistiska produktionssättet (från socialdemokratin till ultravänstern) positivt var revolutionens och kommunismens gång, som endast var överväxten och genomförandet av denna maktklättring <ins>maktstegring</ins>. Detta var proletariatets praktik från början av 1800-talet ända till slutet av 1960-talet. Således “faller den sönder” under den första fasen av reell subsumtion, i och med att den är bunden till det !!väsentliga!! sättet att formellt !!underordna!! arbetet under kapitalet.